Farligt att gå ensam i fjällen vintertid?

[Karolina P]

När jag växte upp så hade jag ganska liten förståelse för att min mor oroade sig så varje gång jag hittade på något. Tyckte själv att jag tog rimliga risker. Inte var det väl så farligt...?

När jag sen berättade att jag var gravid så sa hon (efter att ha fällt några glädetårar ) "nu börjar oroandet". Jag trodde hon menade graviditet och möjligtvis förlossning men nu förstår jag vad hon menar - man oroar sig ständigt för hur barnen har det. De är fortfarande små och har inte börjat skolan än, men ändå. Går det bra på dagis - äter de tillräckligt, fryser de när de är ute, är de andra snälla mot dem? Och här hemma går man upp mitt i natten för att se om grabben sparkat av sig täcket igen. Stoppar om honom och ger honom en puss på pannan. Man får hjärtat i halsgropen när tjejen lyckas falla handlöst men mirakulöst ändå inte verkar slå sig. Så tänker man lite framåt (men hoppar över skoltiden eftersom det är lite för läskigt att tänka på än...) på när de kommer att vilja göra liknande saker som man själv gjorde. "Va, ska du ge dig upp på Akka ensam?! Är du inte klok, det är ju stup överallt!" Och plötsligt är man som sin mor. Oroar sig. Fastän man gjort det samma själv. Och fast man vet att barnet kan.

Så jag förstår din far. Och jag förstår dig. Sitter själv med grym fjällabstinens! Tror du fått många bra råd hittills. Ge dig ut - och involvera din far. Men han kommer nog ändå oroa sig, det är liksom en del av att vara förälder...

Go tur!

 

[salgo601]

Just det, gick förbi Anarisstugorna i somras och då fungerade inte täckningen på mobilen på väg mot Lunndörren. Sen händer olyckor: http://www.co24.se/?title=Diskussion:Anarisolyckan

LIte mer länkar om Anaris med förklaring varför det blev som det blev
http://sv.rilpedia.org/wiki/Anarisolyckan
Appendix 4 http://sv.rilpedia.org/wiki/Anarisolyckan

 

[luktafotogen]

Du verkar ju ha tänkt på det mesta. Jag har kört mycket solo och har alltid försökt sätta mig in i värsta möjliga situation. För min del har det alltid varit att bli handikappad. Med ett brutet ben är man väldigt utsatt även på en grupptur. Det andra är naturliga faror. Sambon gick genom isen på Fulufjället och kunde hon inte klättra upp på min pulka vet jag inte hur hon klarat sig ensam. Sekunden innan Lisa gick igenom uppfattade jag att det såg skumt ut. Jag körde en stav genom snön och under var det myr men för sent. Hon åkte först. Att ta det lugnt och med öppna sinnen samt att känna av väderförändringar är nog den nyttigaste erfarenhet jag fått genom åren. Laviner har jag stor respekt för. Navigation är en annan. Jag övade två vintrar, mitt i natten, på de Småländska mossarna innan jag vågade mig ut på Bottenhavet ensam.

Andra aspekter jag kommer på är haveri på utrustningen. Vad gör du om tältet havererar? Har du funderat på om du kan rigga upp en sovplats med bara tältet, pulkan men inga bågar? Finns det nog med snö för att bygga bivack? Kan du laga mat eller värma vatten om köket pajar? Kan köket haverera? På krävade soloturer har jag haft två kök. På mindre krävande har jag tänkt att jag kan elda i en medhavd konservburk och äta snacks tills jag vänt tillbaka.

Om du tänker dig in i allt som kan ske och har en plan B kan du nog lugna din far. Be honom komma på illasinnade situatoner. Var ödmjuk. Vänd istället för att utmana. Slå läger i tid. Använd förnuftet. Att vara ensam därute är fantastiskt.

 

[bellasoda]

Sitter och funderar.

Jag har gjort några turer ensam vintertid förr, oftast 2-4 dagar. När jag nu berättade för pappa om en tur jag planerar ensam med min hund (Vålådalen-Anaris-Lunndörren-Gåsen-Vålådalen 8 dygn) så blev han väldigt orolig, och tyckte det var dumt och farligt.

Jag förstår att det finns risker, att det kan hända saker, att man inte själv kan styra över allt. Jag förstår att det kan bli oväder, att jag kan förfrysa kroppsdelar osv.

Samtidigt känner jag mig själv helt trygg med tanken att gå på tur ensam. Jag har med mig tält, varma kläder, varm sovsäck, gott om mat, gott om bränsle till köket. Jag är van vid att gå ensam med karta och kompass, och jag följer de markerade krysslederna. Jag älskar att vara ute på tur med hunden på vintern, och det är knepigare att åka tillsammans med någon, eftersom det går fortare och lättare för den som har hunden. Jag kommer inte vara långt ut på fjället, och större delen av turen har jag gått förut, både sommar och vinter. Jag känner mig väl förberedd.

Men pappa är orolig. Han är van vid fjäll och friluftsliv, och paddlar tex mycket kajak i skärgården. Han menar på att man aldrig ska ge sig ut ensam, oavsett om det handlar om att paddla när det är kallt i vattnet, eller om det handlar om vinterfjäll.

Kanske min uppfattning om vad som är farligt förflyttas bortåt ju mer "farliga" saker jag gör? (Tycker även om tex klättring och långfärdscykling.)

Vad säger ni? Brukar ni vara ute ensamma på vintern? Brukar ni lyssna på andra människors råd, när det är personer ni bryr er om?

Jag har också gått själv i fjällen på vintern några gånger (på skidor), både med och utan hund. Kombinationen pulka + hund är helt oslagbar, då slipper man ju bära packning överhuvudtaget, lite beroende på hur stor hund man har förstås.

Det enda missödet jag råkat ut för var när stormköket pajade under en av turerna, men då gick jag som tur var på kungsleden med öppna fjällstugor där jag kunde tillaga min mat resterande dagar. Mitt nuvarande stormkök är av en mycket tillförlitligare variant.

Ett tips är att inte 'försöka ringa varje dag'. Jag hade ingen täckning alls knappt mellan Abisko-Kebnekajse, så det var bara jobbigt att försöka hitta en satelit-telefon att låna. Dessutom så kan mobilbatteriet ta slut riktigt fort om det är kallt.

Kom ihåg att det blir mycket mer att släpa på vid längre turer vintertid. 30 kg eller mer för 8 dagars tur skulle jag gissa på. Tjockare sovsäck, dubbla liggunderlag, snöspade, extra bränsle för att smälta snö, mycket mer kläder, plus att man inte kan dela tält och stormkök på två personer.

God tur!

 

[Bulgakov]

Hej!

På det praktiska planet:
Skriv ett bra färdmeddelande som innehåller din turplan, tältplatser distanser och tider.

En A plan med turen
En B plan - hur kortar du ner turen om det skulle behövas? Vilka alternativ kommer du att använda dig av med.

En säkerhetsplan- Handlingsplan för ev incident- olycka? Var finns stugor/ vindskydd, mobiltäckning osv.

På färdmeddelandet är det viktigt att du har en sluttid vid ditt mål, tilltagen med tex en extradag som du har med dig mat för. Efter denna sluttid och du inte har hört av dig- skriver du att dina släktingar ska larma.

Ingen idé att säga att du ska höra av dig under vägen- det skapar bara oro. Hör istället av dig när du kan så blir det en trevlig överraskning.
------
På det mer filosofiska planet är det inte en helt lätt fråga att hantera. Alla ser på det som man ska göra utifrån sig själva och sin erfarenhet och bakgrund. Jag gillar att vara ute på tur själv, men så får man se till att ha mer marginal än vad man skulle ha när man är två stycken.

Din pappas rädslor är hans egna. Han äger problemet. Sedan kan du försöka att bemöta dem så sakligt och pedagogiskt du kan, men jag tycker inte att du ska göra avkall på din tur för det. Man lever i slutänden sitt eget liv.

När jag cyklade till sydafrika för någar år sedan var det bara olyckskorpar i min familj som ville få mig att avstå turen och de var övertygade om att jag skulle dö, utfrån sin horisont (de hade inte rest utanför europa.) Det slutade med att jag lät de oroa sig bäst som de ville. Son tur var fick jag mycket uppmuntran av kompisar!

 

[seobserver]

Klart att den inte är farligt att gå i fjällen solo. Men faller man och skadar sig solo är det en annan match. Likaså vid berörda haverier enligt ovan. Jag har sett tält och stormsäckar flyga iväg, liksom varma mössor och vantar.
Med rätt attityd, reserver och go planering klarar man dylikt oxså.
Färdmeddelande och goda råd har du fått i massor. Hav nu en
go tur!

 

[luktafotogen]

Klart att den inte är farligt att gå i fjällen solo. Men faller man och skadar sig solo är det en annan match. Likaså vid berörda haverier enligt ovan. Jag har sett tält och stormsäckar flyga iväg, liksom varma mössor och vantar.
Med rätt attityd, reserver och go planering klarar man dylikt oxså.
Färdmeddelande och goda råd har du fått i massor. Hav nu en
go tur!

...jag hade en gång en vän som hade två födelsedagar...

 

[seon]

Denna tråd diskuterar tre frågor varav endast en platsar i detta forum.

1. Bristande självförtroende. TS verkar inte tro på sin egen förmåga att klara sig själv i svenska vinterfjäll. Detta är märkligt eftersom TS är känd som en mycket erfaren och kompetent friluftsmänniska.

2. Föräldrars ovilja och oförmåga att släppa taget om sina vuxna barn. Dom vill fortsätta att påverka allt från val av studier och livskamrat till så triviala ting som hur man skall göra en fjälltur. Det enkla rådet att "strunta i det" kan vara lätt att säga men i det enskilda fallet inte lika lätt att göra.

Dessa två frågor är universella och det finns säkert massor skrivet om det i olika sammanhang.

3. Frågan om det är lämpligt att alls göra en långtur i Jämtlandsfjällen just nu? Nyss hemkommen från jul- och nyårsfirande i Storvallen (straxt öster om Storlien) så kan jag säga att åtminstone de västra Jämtlandsfjällen f.n. erbjuder mycket klen tröst för frustrerade skidintresserade mellansvenskar. Det går att hasa sig runt nere i skogen tills man kommer till en icke tillfrusen bäck som täcks av en icke bärig snöbrygga. På öppna ytor är det renblåst, isigt och läskigt. Jag var aldrig uppe på något kalfjäll.
Kanske är det bättre i Vålådalsfjällen (TS tilltänkta åkområde) . Det borde vara lätt att få reda på det.
Annars är det nog klokt att invänta såväl ett par rejäla snöfall som lite kallare väder innan du drar dit. Till sportloven så öppnar ju STFs stugor varvid det blir både bekvämare och säkrare att vara ute då det ju samtidigt börjar finnas folk på lederna mellan stugorna.

Lycka till med turen!

 

[sachsaren]

Det har skrivits en hel del goda råd och tips i den här tråden:

Vikten av att alltid och under alla omständigheter kunna hålla sig torr, varm och mätt. Något man kan och måste lära sig och träna.

Vikten av att kunna hämta hjälp i livsfarligt läge. Vilket på vinterfjället inträffar så snart man blir omobil pga skada, akut sjukdom, benbrott o. dyl. eller så snart man pga olycka förlorar möjligheten att hålla sig torr, varm och mätt.
Det enda pålitliga kommunikationsmedlet är en satellittelefon eller en PLB. Man ska inte lita på mobiler eller Spot o.dyl.

Man ska vara extra försiktig och det är inte ohederligt att avbryta och vända vid svårigheter -- men att låta bli från början är inget alternativ för en frisk och vältränad friluftsmänniska som är medveten om det egentliga värdet av en sådan tur och erfarenhet och den egentliga riskfördelningen i den här tillvaron.

Farligast är nog självöverskattning. Lite lagom självunderskattning är nog bra och extra stora säkerhetsmarginaler i samtliga utrustningsdetaljer.

Go' tur!

 

[seobserver]

Om alla turer planerades efter att komma hem skulle vi inte behöva så mycket om kommunikation, räddning och dessvärra även haverier.
go tur

 

[Magnus S]

Säkerhet

Hej.

Jag har full förståelse för att anhöriga är oroliga oavsett hur erfaren man själv är.
Jag använder en SPOT Satellit GPS messenger när jag är ute på solovandringar eller med min lille son i fjällen.
Med den kan utvalda personer följa mig online via google maps, och jag kan även skicka förutbestämda meddelanden som t.ex. Nu har jag nått mitt dagsmål eller allt är OK med mig.
Du kan även välja att låta dina meddelanden uppdatera din facebooksida
Det finns även möjlighet att larma till GEOS som i sin tur meddelar fjällräddningen eller liknande
Billig säkerhetspryl som även lugnar de där hemma

http://www.findmespot.eu/en/index.php?cid=102&referrer=EuSpotHomeEN_BannerMainSpotGPS

Lycka till / Magnus

 

[Bulgakov]

Spot går på globalstats nät och är inte helt tillförlitlig på norra halvklotet.
Har för mig att en spot orsakade ett falsklarm för ca ett år sen när nån på solotur inte hade täckning.

Hyr en plb istället