Facebook...? Njae, Utsidan äger! (och låt oss verka för att det ska förbli så)

Jag står inte ut med alla algosarna på de där social medierna - Facebook, Twitter osv...spelar ingen roll att man blocka och ignorerar mängder av konton varje dag. Kommer mer och mer hela tiden. Samma evighetsprojekt som att slå ihjäl myggor på fjället.

Fb används nog mest för att snoka på sina vänner och bekanta, och Twitter för att sprida dynga.
 
Jag tycker Facebook är skitbra!

I alla fall om man som jag är lagd åt artnörderi. Vill man, vilket ofta händer mig, veta vilken växt, insekt eller kanske lav eller mossa man sett och gärna fotograferat är alla specialgrupper på Facebook helt oslagbara! I dessa grupper häckar som regel Sveriges främsta experter på respektive artgrupp och de bidrar väldigt gärna med sina kunskaper.

Jag länkar till ett par av alla dessa grupper som finns.


 
Instämmer med samtliga talare, inklusive det om att sakna klassiker som @fowwe , @majjen , @Traneving osv.

Jag har sagt det förut: Jag har stora problem med fjällvandringsboomen och när det kommer till att skriva vandringsberättelser känner jag mig väldigt splittrad. Jag vill dela mitt intresse med sådana som ni som brukar hänga här, jag vill ta del av den sortens intressanta texter, inlägg, kommentarer och synpunkter som det blir just här, av just er. Rätt jordnära människort tror jag. Men det vänder sig i magen på mig när jag tänker på att i någon mån medverka till att spä på någon form av hype.

Nu är inte Utsidan på långa vägar där t ex vissa facebookgrupper är i termer av påverkan (och det var min farhåga kring "nya utsidan" - att någon har tänkt att det skulle vara en bra ekonomisk investering). Men det har gått så pass långt på sina håll, så jag vet inte, det känns inte helt roligt. Att skriva är roligt. Dela med likasinnade är roligt. Det är väldigt splittrat och jag känner en sorg över det.

Det jag ser i sociala medier är en influencerkultur bortom all sans, där hävdelsen av Jag-Jag-Jag och gränslös konsumism är drivande. Jag säger inte att alla som låter högst alltid är vare sig betalda, smygsponsrade eller har nån form av fördelar av sin synlighet, men visst är det så att en del har bakomliggande syften. Och de som inte har bakomliggande syften och som kanske bara är genuint intresserade spelar ändå konsumismen och de mest självhävdande rakt i händerna genom att med sin simpla närvaro medverka till att göra de synligaste synligare. Ofta är det individer som har ett visst ekonomiskt utrymme att hyperkonsumera som tar väldigt mycket plats. De är influencers vare sig de vill eller inte. Trender, märkeshysteri, high-end-ideal sprider sig på mer eller mindre sektlika sätt. Och utöver att göra oss alla till marionetter så spär det på många (särskilt unga) människors dåliga mående över de pengar, framgångar och lyckliga yta som vi känner är ideal (handen på hjärtat nån som aldrig känt den ångesten).

Den här splittringen som jag brottas med är min förklaring till min minskade aktivitet, men troligen är det inte samma för andra. I stunder kommer jag över den och skriver något, och då känns det roligt... Det skulle vara intressant att höra varför från andra.

Vi måste absolut måna om Utsidan! Jag är väldigt tacksam över att Utsidan finns. Jag hoppas det går att hitta sätt tillbaka.
 
Våga skriv!

Ibland känns inlägg här lite futtiga på nått vis. Om folk koncentrerade sig mer på innehållet dom vill förmedla och hur det kommer framstå som, skulle kanske vissa saker uppfattas bättre. Ibland känns det säkert motigt och kanske hen skriver i stället för jag själv. Det hela rör sig alltså om vad man har för självkänsla.

Men mitt motto är: Våga skriv! Och naturligtvis våga kommentera. Det är genom kommentarerna ämnet växer och får olika dimensioner och speglingar utvecklas. Det finns ju inget som är så kul som när upplevelser föds och delas.

Jag kan ge ett exempel… Efter ett tag när jag skrivit här, så fick jag erbjudande ifrån ett stort bokförlag om att skriva något för dom. Jag gjorde det, men tackade sedan nej. I samma veva ett par år efter, ville en känd fotograf göra likaledes, en bok om fjällen med mig. Jag blev naturligtvis smickrad. Men inget blev av, då jag insåg att jag ville ha dessa kommentarer här på utsidan, kunna laborera själv med mitt innehåll och ha en direkt kontakt med dom som utövar sitt friluftsliv. Jag vill vara denne glade och informelle amatör som jag trivs med, och någon karriär i sen ålder önskade jag mig inte., dessutom hade jag mitt yrkesliv på annat håll och var nöjd med det. På Utsidan kan jag ju själv skriva om mina egna synsätt och mina egna tankar kring naturen. Att göra kommers av känslor duger inte.

Att stänga in upplevelser i en bok är en dålig omväg för upplevelser dessutom. En bok kan upplevas som stum, visserligen läsas om och om igen, men att skriva här är ju ett ständigt föränderligt flöde, där ideligen nya åsikter och infall dyker upp!

Jag kan själv uppleva ibland en viss trötthet här med ideliga liknande berättelser, typ: ”Vi tog båten från Ritsem-när vi kom in i Routesvagge började det regna- Lisa fick skavsår-på kvällen grillade vi korv- vi var trötta- vi såg många renar- i Rapadalen gick vi vilse’…plus foton på solnedgångar. Inte en bild utan femtioelva styckena’… Inlägg som dessa läggs in, om och om igen. Säkert behövs dessa också som en form av bekräftelse av en upplevelse. Men naturskildringar behöver nya abrovinklingar för att utvecklas. Således: Mitt råd fram för fantasin, och försök koncentrera på äventyret och upplevelsen!

Sitta och knattra ned långa essäer på mobilen funkar tyvärr heller inte, och ska något skrivas behövs ju större skärm med redigering och läsprogram. Tik-Tok-fiering och svaipande tränger bort längre texter, och att läsa längre texter orkar heller ingen numera…detta kan skapa dåligt självförtroende. Jag tror jag stannar där…
 
(...) Efter ett tag när jag skrivit här, så fick jag erbjudande ifrån ett stort bokförlag om att skriva något för dom. Jag gjorde det, men tackade sedan nej. I samma veva ett par år efter, ville en känd fotograf göra likaledes, en bok om fjällen med mig. Jag blev naturligtvis smickrad. Men inget blev av, då jag insåg att jag ville ha dessa kommentarer här på utsidan, kunna laborera själv med mitt innehåll och ha en direkt kontakt med dom som utövar sitt friluftsliv. Jag vill vara denne glade och informelle amatör som jag trivs med, och någon karriär i sen ålder önskade jag mig inte., dessutom hade jag mitt yrkesliv på annat håll och var nöjd med det. (...)

Att stänga in upplevelser i en bok är en dålig omväg för upplevelser dessutom. En bok kan upplevas som stum, visserligen läsas om och om igen, men att skriva här är ju ett ständigt föränderligt flöde, där ideligen nya åsikter och infall dyker upp! (...)
Stor igenkänning på ditt sökande efter det "dialogiska" - det var egentligen sådana utbyten jag hade i åtanke, när jag startade tråden, och jag ar nu sett hur unik plattform för detta som Utsidan erbjuder. Åtminstone jämfört med det kaotiska och fragmenterande FB.

Själv drar jag det "dialogiska" så långt, att jag hellre deltar i en nyanserad forumdiskussion än skriver blogg/artiklar. Men jag är tacksam för att andra vill skriva dem, och äger begåvningen för detta. För som du skriver ställer det också högre krav.

Jag är dessutom kluven och rejält inkonsekvent där, för jag känner att jag varken har lust eller förmåga att kapsla in mina egna luffarupplevelser i ord. Beror såklart mest på min i grunden icke-verbala hjärna och insikten att andra gör det så mycket bättre. Och insikten om risken för den banalitet du beskriver.

Men det beror också på att jag själv inte gärna läser andras alltför handfasta skildringar av vandringar på platser jag själv vill upptäcka. Om någonsin så först i efterhand. Allt i vår tid är karterat, satellitfotat i 3D, beskrivet... Man kan sitta hemma och detaljplanera varenda dagsetapp, lägga in gps-spår, ha koll på alla tänkbara tältplatser och vadställen. Jag ser hur frågare på forum vill ha någon sorts totalkoll.

Och jag är ute efter motsatsen - jag vill utsätta mig för det okända och oförutsedda. Välja mina vägar och dagsetapper efter stundens (och omgivningens) ingivelse, själv aktivt läsa terrängen, plötsligt spana in en anonym topp för en liten spontan bestigning,

Nu glider dock detta OT, men bara som en förklaring/ursäkt för att just jag håller mig till det "dialogiska" Forum..
 
Jag kan själv uppleva ibland en viss trötthet här med ideliga liknande berättelser, typ: ”Vi tog båten från Ritsem-när vi kom in i Routesvagge började det regna- Lisa fick skavsår-på kvällen grillade vi korv- vi var trötta- vi såg många renar- i Rapadalen gick vi vilse’…plus foton på solnedgångar. Inte en bild utan femtioelva styckena’…

Jag är dessutom kluven och rejält inkonsekvent där, för jag känner att jag varken har lust eller förmåga att kapsla in mina egna luffarupplevelser i ord. Beror såklart mest på min i grunden icke-verbala hjärna och insikten att andra gör det så mycket bättre. Och insikten om risken för den banalitet du beskriver.

Jag håller med och jag håller inte med. Banala, sakliga dagböcker och bilddagböcker fyller sin funktion de med, t ex när någon söker info om en plats. Bättre en enkel redogörelse än inget alls. Sedan finns det andra skildringar som är intressanta på riktigt för att det finns något personligt, men det är en annan femma.

Jag instämmer angående inkapslingen; någon, tio eller hundra vinklar och nyanser behöver man välja av alla intryck som egentligen är oändliga till antal. Hur man än gör blir det en förenkling.

Se där, nu kom det ett blogginlägg av @majjen :D
 
Men det beror också på att jag själv inte gärna läser andras alltför handfasta skildringar av vandringar på platser jag själv vill upptäcka. Om någonsin så först i efterhand. Allt i vår tid är karterat, satellitfotat i 3D, beskrivet... Man kan sitta hemma och detaljplanera varenda dagsetapp, lägga in gps-spår, ha koll på alla tänkbara tältplatser och vadställen. Jag ser hur frågare på forum vill ha någon sorts totalkoll.

Och jag är ute efter motsatsen - jag vill utsätta mig för det okända och oförutsedda. Välja mina vägar och dagsetapper efter stundens (och omgivningens) ingivelse, själv aktivt läsa terrängen, plötsligt spana in en anonym topp för en liten spontan bestigning,

Riktigt bra skildringar kan snarare ju gäcka fantasin innan du tar dig dit och på så vis bygga upp rejäl spänning... Jag nostalgiläste precis "En pensionärs problem i Pårek(2)" av @Örnsätrarn på tal om skribenter som man saknar, och mindes att det här inlägget läste jag ju precis innan min allra första Sarekvandring! Det var så oerhört laddat under förberedelserna och innan jag gav mig iväg för jag hade ju läst blogginlägg om allt ifrån bröstdjupa kanalvad i Rapadalen till att du måste kunna bygga egna broar! 😂

Den skräckblandade förtjustningen och nyfikenheten har jag Utsidan och flera av dess skribenter att tacka för. Vilken tur att jag läste på i förväg! :)
 
Blogginlägg är ju ganska svåra att hitta pga taskigt & kasst interface på Utsidan. Foruminlägg kan man stega sig tillbaka långt, i kronologisk ordning. Så samma funktion önskas för bloggar, även för hur populära dom är.
 
En Bug till ?!! När jag går in på hemsidan kommer den här tråden inte upp. Jag måste klicka på nya inlägg för att den ska synas i listan. What ?
 
... Men det vänder sig i magen på mig när jag tänker på att i någon mån medverka till att spä på någon form av hype.

Nu är inte Utsidan på långa vägar där t ex vissa facebookgrupper är i termer av påverkan (och det var min farhåga kring "nya utsidan" - att någon har tänkt att det skulle vara en bra ekonomisk investering). ...
När en reklambyrå köper utsidan kan man mycket väl fundera på hur saker hänger ihop. Hur ser de nya ägarna på den infobank som utsidans användare bävrar ihop och hur kommer den att användas? Hur ser man på användarna?

Något blåögt tänker jag att just i den här reklambyråns strategi ligger att skapa en bild av att vara en positiv del av friluftsmarknaden. Kanske tom verka för en attitydförändring från maxad till mer ansvarsfull konsumtion. Och det görs då bla genom att vårda ett socialt utrymme med mindre av det negativa som frodas tex hos facebook. I så fall och om det är kul så borde det vara positivt att bidra till utsidan. Men jag kan fatta ifall nån tvekar.
 
En Bug till ?!! När jag går in på hemsidan kommer den här tråden inte upp. Jag måste klicka på nya inlägg för att den ska synas i listan. What ?
Jag tror att inlägg i sektionen "Nya utsidan" är undantagna och inte listas på startsidan. Men nu är vi OT både du och jag. ;)
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg