Cyklar ska vara miljövänliga men ack så fult dom lämnar efter sig i fjällen av dom som inte kan hålla sig till stigen

Även skor lämnar avtryck där vi vandrar. Gå, cykla, rida är fundamenta i allemansrätten. Visst sliter det på naturen men.....Tänker det är ovanan vid att en ny typ av aktivitet förekommer som får en del att ropa på vargen.
1601572863108.png
 
Naturvårdsverket;
Du får rida i naturen enligt allemansrätten. Men hästens tyngd ökar risken för skada på skog, mark eller väg. Som ryttare behöver du därför visa extra stor hänsyn när du rider på annans mark.
 
Du har rätt i att kontaktytan för ett mtb-däck är mindre än för en känga. Men det är inte bara kontaktytan som spelar roll utan massa andra saker (som har lyft tidigare i denna tråd samt i den tidigare tråden). En mycket stor skillnad är beteendet hos vandraren kontra cyklisten. Cyklisten cyklar igenom det våta medans vandraren går runt d.v.s. djupt kontra brett slitage. Detta kunde man se mycket tydligt när jag vandrade Jämtlandstriangeln nyligen.


Sedan är kontaktytan för ett mtb-däck INTE drygt en femkronas. Det skiljer ungefär en tiopotens.

Att bara titta på det statiska trycket från däck respektive sko räcker inte.

Den kraft som deformerar marken påverkas förutom massan och gravitationen (F = m *g) också av förändringar av läges och rörelseenergi.

Det kan kanske enklast illustreras av dom väggupp som finns på cykelbanor där det är tänkt att man ska köra försiktigt. Ju högre och skarpare kant på guppet desto hårdare tryck i sadel om man kommer på cykel. Kör man fort blir smällen värre än om man kör långsamt.
Ojämnt underlag och hög hastighet ger alltså mer slitage. Slitaget kan i sin tur skapa ännu värre gropar i underlaget o.s.v. Jämför med tvättbräda och potthål i grusvägar med biltrafik.

Det här är inget inlägg mot cykling i terräng utan mer ett försök att reda ut grundläggande mekanismer .
 
När jag vandrar är en del av upplevelsen att slippa det urbana, påverkade och moderna.
Fotspår (om än av skor) är så nära det ursprungliga vi kan komma och stör mig inte.
Cykelspår skär dock sönder naturen och har tagit med sig det urbana upp på fjället, skitfult om du frågar mig.

Skickat från min G8441 via Tapatalk
Fotspår??
1601620682906.png
 
Precis som fordonstrafik som mc, bil, terrängfordon och bandfordon gör större skador genom att köra genom vattenfyllda håligheter, där spåret fördjupas i den uppblötta botten men även vattenkrafterna utvidgar håligheten.
Enbart fakta inga synpunkter på cykling. Cyklar gärna på väg och cykelbana men undviker stig och spår.
 
I mina ögon ser det ut som massor med fotspår som leder mot sylarna.
I min värld har stigar och leder en viktig kulturrell och historisk del av vårt gemensamma arv, det är en skillnad.

Sen så stör kanske inte cyklar så mycket på de där överexploaterade delarna av fjällen., framför allt så länge de håller sig på leden.

Skickat från min G8441 via Tapatalk
 
Nutidens anda är att flåsa sig förbi i livet. Sitta stilla och betrakta gör bara ””gamla stofiler och knäppgökar””.

Det är själva formen som är viktig. Inte innehållet. Prylarna, kläderna och aktivitetens relation till den moderna formen av något slags status.

Att njuta av själva naturen är nedprioriterad till förmån för prestationen. Prestationen är en form av njutning men till priset av att naturen själv är reducerad till den kuliss som det hela utspelar sig.

Var och en lever sina liv som man vill, inga problem. Men varifrån kommer ”tidsandan”?
 
Jag tror att det för många handlar om den inre representation man har av fjällen och föreställningen om att man vill röra sig i en "orörd" vildmark och det är väl föreställningar man får ha respekt för. Samtidigt kan ju fjällvärlden vara något helt annat för andra.

I mina ögon är slitaget i sig en liten fråga - när en stig inte används tar naturen snabbt över igen. Idag finns t ex väldigt få spår kvar av de rätt omfattande cykelvägar som anlades och användes av statens tjänstemän för att hålla koll på allmogen (de sk svältsnörena, vars smeknamn kom från att betalningen vid anläggandet var tämligen låg".

Att kanalisera besökare är dock en viktigare fråga; turskidåkare slipper helst skoteråkare, flugfiskare vill inte dela ström med kaggfiskare, många vandrare vill helst slippa dela stig med cyklister. Det handlar också om mängd - det har ju varit aktuellt runt Kebnekaise, där för många besökare samtidigt leder till problem med nedskräpning.

I mer fjällkonservativa kretsar får man ibland uppfattningen om att vandring är något jungfruligt som inte alls innebär någon påverkan. Det är en sanning med rätt stor modifikation och är i högsta grad som sagt en "dosfråga"; hur många besökare klarar ett område? Och då tänker jag inte bara på naturen och nedskräpning, utan även på påverkan på renskötsel. Områden med för många vandrare, speciellt om de inte följer leder och vissa tider, kan utgöra stora störningar på rensköt

När det gäller cykling så tror jag det generellt är ett väldigt litet problem. Terrängen är på de allra flesta ställen så att det inte är möjligt att cykla. Jag har cyklat fatbike från Keinovuopio ner mot Råsto och följde då fyrhjulingsväg, men det är ändå långa sträckor man får dra. Och hemmavid gör jag ibland dagsturer ex mot Tjåhke vid Sitojaure via fyrhjulingsvägen som går dit men det är ju ocykelbart på sidan om.

F ö rätt intressant med Fatbike och marktryck. Jag cyklar hela vintrarna på skoter och hundspannsspår och mina spår från cykeln är oftast grundare än spåren när jag går.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.