Jag ställer en motfråga ang önskemålen om clean-aid-klippor i Stockholmsregionen.
Vad ska vara utmärkande för att klippan ska uppfylla önskemålen?
(På det mesta kan man ju aida, saknas sprickor kan man ju oftast hooka, i Stockholm är det ju inte så många klippor som är så kompakta att man vara sig kan hooka eller sätta kil/kamsäkringar.)
En utmaning kanske är klippor som man inte ö h t klarar att fria, men kan klara att aida? I någon mån påverkas ju detta av årstiden, även om det just nu är ett remarkabelt klätterväder för att vara i mellandagarna...