Blöta trailrunners när man inte rör på sig?

Jag har också upplevt att det blir otroligt kallt när vatten ständigt sköljer igenom. Min tanke är att trailrunners med plastpåsar borde ge likvärdig miljö som ett par blöta kängor. Det är därför vad jag kommer satsa på nästa gång jag testar trailskokonceptet.
 
Synd bara att de sitter så vansinnigt dåligt på foten. Jag blev tokig på att hälkappan blev lös var 5e minut.
Jag fick "låsa" remmarna till hälkappan med ett par stygn sytråd, för spännena gled. Men efter det funkade det bra, jag hade de som sagt var i ur och skur i troligen 2-3 års tid. De användes både till vardags och för skogsturer.
 
Jag har också upplevt att det blir otroligt kallt när vatten ständigt sköljer igenom. Min tanke är att trailrunners med plastpåsar borde ge likvärdig miljö som ett par blöta kängor. Det är därför vad jag kommer satsa på nästa gång jag testar trailskokonceptet.
Har testat plastpåsekonceptet - de gick alla sönder rätt kvickt, oavsett tjocklek.
 
Har testat plastpåsekonceptet - de gick alla sönder rätt kvickt, oavsett tjocklek.
De minst dåliga plastpåsarna för fotbruk jag komit på, är från systembolaget. Hyfsat hållbara, lagom stora för en fullväxt mansfot och ganska höga upp på vaden. Jag har alltid med några i skridskoryggan.
Vill man inte köpa alkohol eller alkoholfritt där kan man köpa bara påsarna, även om de med nya plastpåseskatten inte är lika billiga som förr.
Plastpåsar ska ju i likhet med alkohol skattas till begränsat bruk.

/Patrik
 
Läser med stort intresse denna tråd där jag tycker TS fråga är mycket relevant. Till skillnad från exempelvis joanna har jag aldrig prövat lättkonceptet utan använder Lundhags 1-lagers skalkängor av en äldre modell. Även om jag kan se en och annan fördel med det lätta så tycks användarna lägga ner en väldigt stor del av sina liv på att få det att funka. Jag har ännu inte varit beredd till det. Mina lundhagare har fungerat från första början, de har i princip aldrig gett mig skavsår och står emot väta åtminstone ett par timmar. Men visst är de lite tyngre (fast "bly" är väl ändå att ta i).

Sedan resonerar jag så här, åtminstone för sådan terräng som finns i bl a Sareks dalgångar. Vid normalväder kommer jag med mina kängor vara torr om fötterna de flesta av vandringsdagarna, och i princip alltid varm. Med metoden "blöta fötter" i trailskor och liknande kommer jag med visshet nästan alltid vara blöt. Säkert också lerig/smutsig och dessutom ofta kall. Det känns faktiskt mer hoppfullt att tänka mig att fjällvandringen kommer att bli delvis (ibland helt och hållet) torr istället för alltid blöt. ;)
 
Det verkar skilja dramatiskt i folks förmåga att få/hålla sina fötter varma. Jag hade helst vandrat så "barfota" som möjligt, men efter flera försök, inkl. alla tänkbara tips, tricks & knep, känner jag att jag uttömt allt utvecklingspotential utan att lyckas lösa problemet. Andra ser det knappt som något problem överhuvudtaget.
Det är nog så att du måste testa själv för att få reda på vad som passar just dig.
Merrell tycker jag annars gör vettiga skor för ändamålet, t ex dessa som jag själv trivs i (utom att jag fryser om fötterna alltså :p). Till skillnad från Salomon och än mer Inov8, har de en mer "foträt" form, som inte knäcker ihop tårna, och därför är vilsam att gå långt i även med tung packning.

Helt ofodrade Lundhagare av äldre sort är f.ö. inte så dramatiskt mycket tyngre - mina uråldriga Jämtkängor väger 550 g/sko, dvs mindre än mina alpina approach-skor.
Skorna från Merrell som du länkar till har ju nästan identiska skor från Keen. Har du testat Keens motsvarighet? Isåfall, vad är skillnaden? Jag är i behov av breda skor och själv har jag några andra modeller av Keen, därför undrar jag om dessa?
 
Skorna från Merrell som du länkar till har ju nästan identiska skor från Keen. Har du testat Keens motsvarighet? Isåfall, vad är skillnaden? Jag är i behov av breda skor och själv har jag några andra modeller av Keen, därför undrar jag om dessa?
Jag har provat Keen av diverse modeller just för att de ser så lovande bredtåiga ut, men skenet bedrar - det visade sig att de var "breda på fel sätt", åtminstone på mina ankfötter. Den rundade insidan knäckte in mina stortår (desto mer p g a tåboxens stora bredd vid första tåleden), som dessutom slog i tåspetsen oavsett skostorlek. Dessutom var de märkligt tunga allihop.

Men men, detta gällde just bara mina fötter.
 
Läser med stort intresse denna tråd där jag tycker TS fråga är mycket relevant. Till skillnad från exempelvis joanna har jag aldrig prövat lättkonceptet utan använder Lundhags 1-lagers skalkängor av en äldre modell. Även om jag kan se en och annan fördel med det lätta så tycks användarna lägga ner en väldigt stor del av sina liv på att få det att funka. Jag har ännu inte varit beredd till det. Mina lundhagare har fungerat från första början, de har i princip aldrig gett mig skavsår och står emot väta åtminstone ett par timmar. Men visst är de lite tyngre (fast "bly" är väl ändå att ta i).

Sedan resonerar jag så här, åtminstone för sådan terräng som finns i bl a Sareks dalgångar. Vid normalväder kommer jag med mina kängor vara torr om fötterna de flesta av vandringsdagarna, och i princip alltid varm. Med metoden "blöta fötter" i trailskor och liknande kommer jag med visshet nästan alltid vara blöt. Säkert också lerig/smutsig och dessutom ofta kall. Det känns faktiskt mer hoppfullt att tänka mig att fjällvandringen kommer att bli delvis (ibland helt och hållet) torr istället för alltid blöt. ;)
Är du nöjd med det så är det ju bara att köra på.

Det mesta går att krångla till och känns det för krångligt så bör man fundera på att ändra något.

Själv är jag varken rädd för att vara blöt eller smutsig, jag är det i de flesta av mina hobbies, då jag även använder mina terränglöparskor jag vandrar i och då passar det mig.

Trots tipset jag gav om plastpåsar tidigare så är det heller inte något jag använt på förra år, men det kan lösa ett moment som många kan oroa sig för eller tycka är bökigt.

Själv tycker jag att det är smidigt att gå i Sarek och andra ospångade platser i löparskor för att jag slipper fundera över om vaden är djupare än kängorna och i så fall behöva krångla med vadskor och/eller torkning. Jag bara går över och fortsätter min vandring.

Jag är normalt en frusen person, men har inte upplevt några problem med kyla. Förutom att det såklart är kallt medan man vadar och en liten stund efter. När jag läser om andra så tolkar jag det som att jag 1) har tätare skor än många andra och 2) tjockare strumpor. Jag accepterar alltså att vara blöt, men inte kall. Andra gör andra prioriteringar.

Den lättare vikten på fötterna (och ryggen) gör att jag är piggare vid dagens slut och känner mig tryggare vid brötigt underlag och vad. Och har jag löparskorna med och är pigg i benen så kan jag ju springa en runda på kvällen också om jag får lust. 🙂
 
Jag har provat Keen av diverse modeller just för att de ser så lovande bredtåiga ut, men skenet bedrar - det visade sig att de var "breda på fel sätt", åtminstone på mina ankfötter. Den rundade insidan knäckte in mina stortår (desto mer p g a tåboxens stora bredd vid första tåleden), som dessutom slog i tåspetsen oavsett skostorlek. Dessutom var de märkligt tunga allihop.

Men men, detta gällde just bara mina fötter.
Jag vill hylla Keen-sandaler. Inte många sommardagar min fötter är utan dem. De är inte lätta men slitstarka, har ännu inte helt slitit ut mitt förstapar (minns inte hur gamla de är och någon söm har fått bätras någon gång) även om de första numera används för lite smutsigare omgivning och mina nya är mer av "gå-bort-sandaler" eller gå i stan-sandaler. Dock är de lite stumma att vandra långt i. Dessutom funkar de ihopa med mina stora fotknölar vilket är stort plus för mig. Att de skyddar tårna var stora anledningen att jag lämna teva, då stortån iblnad fick storstryk i dessa. Keen har även hyfsat bra grepp i yttersulan mot fuktig sten, inte 100% men vilka skor har det?

Om Keen funkar i svalare klimat vet jag inte, jag har dem försommar till sensommar och ofta i och omkring vatten, utan strumpor. Torkar halvsnabbt till snabbt men störs inte av att de är fuktiga.

/Patrik
 
För den lilla inaktiva tid jag brukar ha när jag vandrar tycker jag "vattentät" socka och tjock socka under funkar bra.
Skulle jag vilja stå några timmar och fiska skulle jag nog ta med en rejält tjock socka och något som definitivt är tätt att ha utanpå (neopren?).


Lite off topic, men då det diskuteras...
Skalkängor (i mitt fall jörnkängor) är för mig ett mycket beprövat koncept. Funkar i stort sett året om och ger mig inga som helst problem med fötterna.
Anledningen till att jag personligen valde att testa trailskor var för att komma ifrån krånglet med blöta områden och vad.
Jag skulle vilja påstå att jag med kängor "fick lägga ner en stor del av mitt liv" för att inte blöta ner dem i onödan. Blir man nog blöt måste man byta sockor, vilket tar tid. Därför försöker man undvika att bli blöt, till exempel genom att ta en speciell väg förbi vattenhindret.

Med trailskor kan jag traska på helt obehindrat.
Ibland blir det aningen obehagligt kallt för fötterna, men det är lätt att åtgärdat.
Jag blev faktiskt förvånad över hur sällan jag blev kall om fötterna under sommarens tur.
Är man en person med kalla fötter (eller har mycket tid stillasittande) är det nog mindre trevligt.

Lättare på fötterna, javisst, men det är inte huvudargumentet för mig.
 
Själv är jag varken rädd för att vara blöt eller smutsig, jag är det i de flesta av mina hobbies, då jag även använder mina terränglöparskor jag vandrar i och då passar det mig.
Tack för den kommentaren, nu föll en pusselbit på plats. Så klart - om man annars är van vid att vara blöt, smutsa ner sig och så vidare så är det inga problem att fortsätta med det i fjällen. Och om man dessutom är full av energi så är kylan heller inget större problem. Vana, temperament och personlig stil påverkar naturligtvis vad man gillar. Fast mitt eget vardagsliv är inte terränggående på riktigt det sättet och det är väl därför jag trivs med en annan stil. Ska vi kalla mitt finlir i Sarek för "salongsmässig vandringsstil"? :D
 

Liknande trådar