Min regel
Tjena,
Jag har bara en sån där trist gör-som-du-själv-tycker -för-alla-gör-olika-i-alla-fall-regel; en sån där som man inte alls vill ha när man ber om råd.
"Spänn bindningen så hårt att pjäxan alltid sitter kvar när du vill...nästan."
Problemet är alltså att pjäxan kan slinta ur bindningen under belastning, även om det inte är tänkt så. Min tes är att just detta är det värsta som kan hända (tex. när man just har fått in gunget i det sista orörda) och regeln tar fasta på detta.
I den här typen av råd ingår det tyvärr att när man väl kan använda det så behöver man det oftast inte längre, så för att vara lite mer konkret:
T1+Riva2:
Jag blir matt bara jag tänker på det. När jag är klar med ena kabeln jag redan så arg att jag har tårar i ögonen. Riva2 passar dåligt med T1
r och måste sitta hårt, och då menar jag jättehårt.
T1+Chili:
Nu åker jag mest på Chili och det är en helt annan femma. Nu behöver jag inte hålla mig hela dagen för att det är så jobbigt att ta av och på skidorna. Jag började att ha kablarna löst för att sedan skruva åt efter hand, men jag har inte behöva dra åt speciellt hårt. Jag brukar se till att det inte glappar i alla fall.
/Björn