Skillnaden är väl snarare mellan områden där folk normalt inte bor och områden med byar, vägar och gårdar.
Är ju helt klart annorlunda att hitta en plats att campa eller få tag i vatten i ett jordbrukslandskap än på ett öde fjäll.
Att vandra i kulturlandskap
- Trådstartare jacobin
- Start datum
Är ju helt klart annorlunda att hitta en plats att campa eller få tag i vatten i ett jordbrukslandskap än på ett öde fjäll.
Håller med om att tråden snöat in på för mycket definitions- och avgränsningsdiskussioner (den är inte ensam om detta fenomen). Så åter till trådstarten.
Visst efterlyste TS mer än rena prakticiteter:
Men det är ju inte idealet. Med bra kartor och lite planering bör det gå att pricka in liite mysigare nattläger än så
. "Funktionsplagg" behöver ju inte se ut som cirkuskläder. Ett tag var det verkligen hopplöst, men nu tycker jag man hittar mycket som ser helt vettigt ut och skulle kunna funka på jobbet i stan. Kraven på kläderna är ju inte heller lika höga på en låglandsvandring, och allt man har på sig behöver inte heta något med "frilufts" ens på fjället.
Jag har luffat runt och bergsvandrat i hela Europa och stora delar av Nordafrika och Mellanöstern i ljusbeiga linnebrallor, en vanlig ylletröja och en vanlig (men tunn och luftig) naturvit skjorta, som fortfarande är mitt bästa "vindplagg" även på fjället.
Visst efterlyste TS mer än rena prakticiteter:
...men ställde också väldigt konkreta frågor:
Varför inte, om det skulle behövas? I Sverige får vi tack och lov göra det. Jag har sovit på mycket konstigare ställen än så, från stränder till lastkajer, ödehus, privata trädgårdar och parkbänkar. Samt i ett badkar.
Men det är ju inte idealet. Med bra kartor och lite planering bör det gå att pricka in liite mysigare nattläger än så
Knacka på är toppen, det kan leda till oförutsedda möten som det slår gnistor om. Plus återigen med bra kartor, och som backup silduk och vatenfilter (alt. klortabletter + lite askorbinsyrepulver). Har man med sig någon vattenreningsmetod, behöver man inte vara så låst till att hitta påfyllning av drickbart vatten och bära på många liter.
Sådär ser inte jag ut på fjället heller
. "Funktionsplagg" behöver ju inte se ut som cirkuskläder. Ett tag var det verkligen hopplöst, men nu tycker jag man hittar mycket som ser helt vettigt ut och skulle kunna funka på jobbet i stan. Kraven på kläderna är ju inte heller lika höga på en låglandsvandring, och allt man har på sig behöver inte heta något med "frilufts" ens på fjället.Jag har luffat runt och bergsvandrat i hela Europa och stora delar av Nordafrika och Mellanöstern i ljusbeiga linnebrallor, en vanlig ylletröja och en vanlig (men tunn och luftig) naturvit skjorta, som fortfarande är mitt bästa "vindplagg" även på fjället.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Håller med Joanna. Knacka på och fråga om vatten, hälsa på folk säg hej, prata med ortsborna, de som vill såklart.
Jag fick slå upp mitt tält på en äldre dams tomt. Hon gick runt och var arg över alla som skräpade ner badplatsen men såg att jag inte lämnade något efter mig. Så hon kom och pratade och vi pratade långt in på kvällen på hennes veranda. Hon var så ledsen över Corona och hur isolerad hon hade blivit. Och hon bjöd på frukost på verandan också. Riktigt lyxigt. 👍
Jag fick slå upp mitt tält på en äldre dams tomt. Hon gick runt och var arg över alla som skräpade ner badplatsen men såg att jag inte lämnade något efter mig. Så hon kom och pratade och vi pratade långt in på kvällen på hennes veranda. Hon var så ledsen över Corona och hur isolerad hon hade blivit. Och hon bjöd på frukost på verandan också. Riktigt lyxigt. 👍
Två artiklar som kan inspirera till spanandet efter kulturspår - i detta fall gamla stigar, bl a de som trampades upp av barnen när efter folkskolestadgans tillkomst 1842. Den mer allmänna artikeln om stigar är lite yxigt skriven, men ändå tankeväckande.
Jag tänker direkt på Fowwes alla fina artiklar om rösen och Präststigen. Rekommenderas!
Jag påminns också om alla alla knappt skönjbara gamla vallarstigar och hemliga smugglarleder, som mina för ögat så "vilda" hemmaberg är fulla av. Vissa av dem använde vi ungar i klätterklubben till att smuggla flygblad, pengar, nyheter, efterlysningar etc över passen mellan Polen och Slovakien, efter att ryssarna gått in och kväst Pragvåren 1968. Det tog förvånansvärt många dagar innan militären och gränspolisen lyckats täppa till hålen. Ingen av oss åkte fast.
Senast ändrad:
Jag inser att jag ibland inte ser skogen för alla träd...
Jag bor i östra östergötland i en soken där dess första kyrka byggdes på 1100-talet med många små lantbruk insprängda bland stora skogsområden som varit brukade de senaste 60 åren med kalhyggen och skogsbränder med llt vad det ger oss i efterhand.
För mig som nu är dryga 50 bast är det helt naturligt att kunna kliva av tomten för att gå rakt ut i naturen där jag sen kan gå i timmar över flata berg med nån enstaka vindpinad tall där jag ser flera mil till djupare dalar med allt från diken till större åar. Antalet sjöar är omöjligt att hålla reda på och många når man inte via väg.
Det räcker med att jag går 100 meter mer åt vänster än jag gjorde förra gången sist jag passerade "den där stenen" så går jag där jag aldrig satt min fot förut och ser en natur som förvisso är mig bekant men ändå ny där och då.
Nu får skogsägarna bra betalt för timmer och då skapas nya kalhyggen i parti och minut... första året är det ju inte så vackert men nästkommande år växer där rallarros och andra sköna växter som helt enkelt inte ses annat än på kalhyggen eller efter en skogsbrand. Dessa hyggen ger måhända inte vyer så som bland fjällen men det ger ändå på något vis en öppen yta för oss skogsmullar något nytt att blicka ut över.
Kulturlandskap eller inte... lämnar vi vägarna bakom oss så är det ändå en väldigt vacker natur vi har förmånen att vandra i och njuta av... när vi inte sitter på internet
Jag bor i östra östergötland i en soken där dess första kyrka byggdes på 1100-talet med många små lantbruk insprängda bland stora skogsområden som varit brukade de senaste 60 åren med kalhyggen och skogsbränder med llt vad det ger oss i efterhand.
För mig som nu är dryga 50 bast är det helt naturligt att kunna kliva av tomten för att gå rakt ut i naturen där jag sen kan gå i timmar över flata berg med nån enstaka vindpinad tall där jag ser flera mil till djupare dalar med allt från diken till större åar. Antalet sjöar är omöjligt att hålla reda på och många når man inte via väg.
Det räcker med att jag går 100 meter mer åt vänster än jag gjorde förra gången sist jag passerade "den där stenen" så går jag där jag aldrig satt min fot förut och ser en natur som förvisso är mig bekant men ändå ny där och då.
Nu får skogsägarna bra betalt för timmer och då skapas nya kalhyggen i parti och minut... första året är det ju inte så vackert men nästkommande år växer där rallarros och andra sköna växter som helt enkelt inte ses annat än på kalhyggen eller efter en skogsbrand. Dessa hyggen ger måhända inte vyer så som bland fjällen men det ger ändå på något vis en öppen yta för oss skogsmullar något nytt att blicka ut över.
Kulturlandskap eller inte... lämnar vi vägarna bakom oss så är det ändå en väldigt vacker natur vi har förmånen att vandra i och njuta av... när vi inte sitter på internet
