Att vandra i kulturlandskap

[-Fredrik-]

Samma här. Jag fattar inlägg #1 som främst en fundering (möjligen med ett stänk av oro) över skillnader i mindset och praktikaliteter vid vandring i där man förutsätts möta människor vs. vandring där man inte förutsätts möta människor. Inte så mycket om själva landskapet egentligen.

Skillnaden är väl snarare mellan områden där folk normalt inte bor och områden med byar, vägar och gårdar.

Är ju helt klart annorlunda att hitta en plats att campa eller få tag i vatten i ett jordbrukslandskap än på ett öde fjäll.

 

[joanna]

Håller med om att tråden snöat in på för mycket definitions- och avgränsningsdiskussioner (den är inte ensam om detta fenomen). Så åter till trådstarten.
Visst efterlyste TS mer än rena prakticiteter:

(...) Och hur skiljer det sig, rent mentalt och kanske andligt, att ge sig ut på en vandring mellan byar och städer, jämfört med fjällstigarna?

...men ställde också väldigt konkreta frågor:

(...) ska jag verkligen slå upp tältet bakom en buske längs vägen?

Varför inte, om det skulle behövas? I Sverige får vi tack och lov göra det. Jag har sovit på mycket konstigare ställen än så, från stränder till lastkajer, ödehus, privata trädgårdar och parkbänkar. Samt i ett badkar.
Men det är ju inte idealet. Med bra kartor och lite planering bör det gå att pricka in liite mysigare nattläger än så

Hur hittar jag vatten, knackar på hos någon?

Knacka på är toppen, det kan leda till oförutsedda möten som det slår gnistor om. Plus återigen med bra kartor, och som backup silduk och vatenfilter (alt. klortabletter + lite askorbinsyrepulver). Har man med sig någon vattenreningsmetod, behöver man inte vara så låst till att hitta påfyllning av drickbart vatten och bära på många liter.

Och hur klär jag mig, ser jag inte ut som en kuf om jag kommer lufsande i fjällrävenbyxor och funktionsplagg i bjärta färger?

Sådär ser inte jag ut på fjället heller . "Funktionsplagg" behöver ju inte se ut som cirkuskläder. Ett tag var det verkligen hopplöst, men nu tycker jag man hittar mycket som ser helt vettigt ut och skulle kunna funka på jobbet i stan. Kraven på kläderna är ju inte heller lika höga på en låglandsvandring, och allt man har på sig behöver inte heta något med "frilufts" ens på fjället.

Jag har luffat runt och bergsvandrat i hela Europa och stora delar av Nordafrika och Mellanöstern i ljusbeiga linnebrallor, en vanlig ylletröja och en vanlig (men tunn och luftig) naturvit skjorta, som fortfarande är mitt bästa "vindplagg" även på fjället.

 

[Känga]

Håller med Joanna. Knacka på och fråga om vatten, hälsa på folk säg hej, prata med ortsborna, de som vill såklart.

Jag fick slå upp mitt tält på en äldre dams tomt. Hon gick runt och var arg över alla som skräpade ner badplatsen men såg att jag inte lämnade något efter mig. Så hon kom och pratade och vi pratade långt in på kvällen på hennes veranda. Hon var så ledsen över Corona och hur isolerad hon hade blivit. Och hon bjöd på frukost på verandan också. Riktigt lyxigt. 👍

 

[joanna]

Håller med Joanna. Knacka på och fråga om vatten, hälsa på folk säg hej, prata med ortsborna, de som vill såklart.

Jag fick slå upp mitt tält på en äldre dams tomt. Hon gick runt och var arg över alla som skräpade ner badplatsen men såg att jag inte lämnade något efter mig. Så hon kom och pratade och vi pratade långt in på kvällen på hennes veranda. Hon var så ledsen över Corona och hur isolerad hon hade blivit. Och hon bjöd på frukost på verandan också. Riktigt lyxigt. 👍

Såhär har jag mestadels haft det under mina långa liftar-eskapader

 

[joanna]

"På det viset pekar stigarna bortom förenklade uppdelningar mellan natur och kultur, mot ett mer dynamiskt sätt att förhålla sig till vår livsmiljö."

Två artiklar som kan inspirera till spanandet efter kulturspår - i detta fall gamla stigar, bl a de som trampades upp av barnen när efter folkskolestadgans tillkomst 1842. Den mer allmänna artikeln om stigar är lite yxigt skriven, men ändå tankeväckande.

Jag tänker direkt på Fowwes alla fina artiklar om rösen och Präststigen. Rekommenderas!

Jag påminns också om alla alla knappt skönjbara gamla vallarstigar och hemliga smugglarleder, som mina för ögat så "vilda" hemmaberg är fulla av. Vissa av dem använde vi ungar i klätterklubben till att smuggla flygblad, pengar, nyheter, efterlysningar etc över passen mellan Polen och Slovakien, efter att ryssarna gått in och kväst Pragvåren 1968. Det tog förvånansvärt många dagar innan militären och gränspolisen lyckats täppa till hålen. Ingen av oss åkte fast.