Nu är ju minnet vad det är men jag ska försöka så gott jag kan:
Jag kan inte minnas någre explicita regler mot att hugga, men i de sammanhang där jag växte upp fanns det nästan alltid bättre lämpade verktyg att hugga med när det behövde göras och de gånger man ändå högg blev man snabbt brädad av någon som löste problemet på ett enklare och effektivare sätt. Tydligast minns jag en tjej som visade ett grymt smidigt sätt att skära färskt granris för en bädd och en gubbe som tog rejäla slanor med en snygg böj-vrid-rörelse samtidigt som han skar.
Jag har mång gånger funnit mig i situationer då jag funnit att det enklaste är att hugga med kniven, inget konstigt med det.
Frågan är väl snarare varför man finner sig i sådanna situationer, skulle jag idag bestämma hur jag ville ha det all de där gångerna skulle jag valt att få med mig en liten fin yxa att para kniven med.
Den enda gång då jag inte kan se att nått annat sätt är det bästa är när man snabbt ska riva en konstruktion av slanor sammanbundet med sisalgarn (som inte ska sparas utan brännas), då kan ett fåtal hugg över "knutpunkter" göra sig bra. Men detta är en mycket unik situation som nog står för mindre än en tusendel av de gånger jag använt kniv så den är försummbar skulle jag säga.
Någon nämnde att det var enklare att lära sig att hugga med huggare jämfört med yxa och det kan stämma, men om det talar för huggaren eller yxan låter jag andra skapa sig en egen uppfattning om.
Det är iaf utan all tvekan att man kommer undan med en lättare packning om man bär yxa och kniv istället för huggare, iaf om skall ha samma "huggförmåga".
Jag kan inte minnas någre explicita regler mot att hugga, men i de sammanhang där jag växte upp fanns det nästan alltid bättre lämpade verktyg att hugga med när det behövde göras och de gånger man ändå högg blev man snabbt brädad av någon som löste problemet på ett enklare och effektivare sätt. Tydligast minns jag en tjej som visade ett grymt smidigt sätt att skära färskt granris för en bädd och en gubbe som tog rejäla slanor med en snygg böj-vrid-rörelse samtidigt som han skar.
Jag har mång gånger funnit mig i situationer då jag funnit att det enklaste är att hugga med kniven, inget konstigt med det.
Frågan är väl snarare varför man finner sig i sådanna situationer, skulle jag idag bestämma hur jag ville ha det all de där gångerna skulle jag valt att få med mig en liten fin yxa att para kniven med.
Den enda gång då jag inte kan se att nått annat sätt är det bästa är när man snabbt ska riva en konstruktion av slanor sammanbundet med sisalgarn (som inte ska sparas utan brännas), då kan ett fåtal hugg över "knutpunkter" göra sig bra. Men detta är en mycket unik situation som nog står för mindre än en tusendel av de gånger jag använt kniv så den är försummbar skulle jag säga.
Någon nämnde att det var enklare att lära sig att hugga med huggare jämfört med yxa och det kan stämma, men om det talar för huggaren eller yxan låter jag andra skapa sig en egen uppfattning om.
Det är iaf utan all tvekan att man kommer undan med en lättare packning om man bär yxa och kniv istället för huggare, iaf om skall ha samma "huggförmåga".
