Åska på kalfjällen

[vadior]

Jag upplevde mitt livs värsta åskväder nedanför Stuorrajiegna, Sulitelma 2018, natten då när varmsommaren övergick i normalväder. Hade läst strax innan turen att så liten kontaktyta som möjligt mot marken var det viktigaste. Så jag satt på huk i mitt tält i säkert en dryg timme, panikslagen faktiskt. Nästa morgon var landskapet totalt förändrat av regnmängderna och tältet var nära att svepas med av ett nytt vattendrag.

Förstår dig helt, hade 2 skräckinjagande dagar på fjället med återkommande åskoväder.

 

[vadior]

Gå.
Jag skulle inte vara särskilt orolig om jag inte var en av dom högsta punkterna i området.

Magkänslan säger att många rent krasst är mest rädda för ljudet av åskan.
Först ser man en blixt och sedan kommer en knall eller muller och det är DÅ folk blir rädda.

Jag är ingenjör, jag vet exakt vad man ska vara rädd för. När man ser en blixt då har man klarat sig, då slog den någon annanstans.

 

[Still Alive]

Här kommer uppdatering hur det har gått.

Första åskoväder bröt ut när jag var i Sarvesvagge nedanför Lulijvágge. Jag var på en liten holme och tältade. Jag har precis hann packa ihop och gå kanske 10 m när det började brumma och regna. Jag la ifrån mig stavar och ryggsäcken ( metallram), tog mig i en sänka bland vide och satte mig på en plastbit ( underlag till tältet) och väntade ut. Det var ganska ok, jag räknade till 10-14 mellan blix och brummen.
Nästa oväder kom vid 19 samma dag då jag slog läger nedanför Stoulovágge, även där på en liten ås. Jag tog mig nedanför åsen och väntade ut även den här gången. Åskan slog runt om på fjällen på alla möjliga toppar men inte så nära.
Jag lagt mig sova halv 10 på kvällen och så kom det nästa oväder. Det här gången var det läskigt nära och regnet hällde ner. Jag orkade inte gå i väg igen, jag packade snabbt ryggsäcken och kurrade ihop mig i tältet och började räkna från blixten tills ljudet kom. Det närmade sig! När jag kunde räkna var till 3 så tog jag bort stavarna och tog ut ryggsäcken och satt under tältduken på liggunderlag. Det var hemskt, blixtarna kom på varandra och det ljöd mellan topparna så högt så jag fick hålla mig för öronen. Det tog ca halvtimme innan oväder drog bort och det var inte min bästa livsupplevelse kan jag lugnt erkänna.
Efteråt kunde jag knappt sova så jag tog min ryggsäck redan vid 4 på morgonen och började gå längst Sarvesvagge. Jag fick ändra mina planer, jag hoppades komma upp på Bielloriehppe sluttning för att få utsikt mot Rapadalen men eftersom prognosen visade mer åska de närmaste 2 dagarna så gav jag bara upp och bestämde mig ta mig till Padjelanta.

Nästa dag kom oväder igen och åter igen med åskan. Så det var bara att se till att inte vara högsta punkten, då tältade jag ca 100 m öster om bäcken från Nuortap Luohttojiegna.
Efter ovädret gav jag mig i väg och gick non stop till gränsen mot Padjelanta. När jag var på västra slutningen av Tjågŋårisvarásj och klockan var halv 12 på natten slog jag läger och det kom ett till oväder. Men där kände jag mig trygg.

Vilken vandring! Det ena ovädret efter det andra. 😱

 

[maswan1]

Den värsta åska jag hade i sommarens vandring var inte på kalfjället, men på sjön. På packraft längs kanten av en stor sjö, och åskvädret höll sig en mil bort baserat på avstånd mellan blixt och dunder, men sedan kom det ett nedslag alldeles för nära, när jag inte upplevde någon fördröjning mellan blixt och pang.

 

[Still Alive]

Den värsta åska jag hade i sommarens vandring var inte på kalfjället, men på sjön. På packraft längs kanten av en stor sjö, och åskvädret höll sig en mil bort baserat på avstånd mellan blixt och dunder, men sedan kom det ett nedslag alldeles för nära, när jag inte upplevde någon fördröjning mellan blixt och pang.

Fy fan vad läskigt!

 

[maswan1]

Fy fan vad läskigt!

Jupp. Det var rejält adrenalinpåslag där.

 

[vadior]

Den värsta åska jag hade i sommarens vandring var inte på kalfjället, men på sjön. På packraft längs kanten av en stor sjö, och åskvädret höll sig en mil bort baserat på avstånd mellan blixt och dunder, men sedan kom det ett nedslag alldeles för nära, när jag inte upplevde någon fördröjning mellan blixt och pang.

Tur den här gången. Vara på vatten under åskoväder är farligt, man är högsta punkten.

 

[vadior]

Vilken vandring! Det ena ovädret efter det andra. 😱

De dagarna var jag på helspänn, slappnade av först när jag kom in i stuga vid Douttar. Då insåg jag hur slut jag var både i kroppen och mentalt. Ingenting jag vill uppleva igen.

 

[maswan1]

Tur den här gången. Vara på vatten under åskoväder är farligt, man är högsta punkten.

Ja, höll mig nära en skogig strand dock, så det fanns träd som högsta punkt i min omedelbara närhet.