Allemansrätten

Om nu inte några klåfingriga myndigheter lagt sig i, hade då ekskogen fått stå kvar idag?
/Niklas

Jag tror inte att skogen skulle ha varit kalhuggen idag om bonden hade fått bestämma själv över sin mark. Det är stora summor som är låst i virket och om man riskerar att förlorar allt så är det bättre att plocka hem vinsten när man kan. Köper man ekskog eller bokskog så betalar man för marken och för värdet för virket men samtidigt så är det inte säkert att man får fälla träden för att få ut det låsta kapitalet. Jag skulle aldrig köpa mark med en stor andel ädellövskog för jag vill kunna bruka marken. Några enstaka bokar och ekar är snyggt och det påverkar inte så mycket om man låter dem står kvar. Detta handlar inte om allemansrätten utan mer om skogsbrukslagen
 
Det är väl snarast så att frågan om allemansrättens bevarande drivs ideologiskt av äventyrsföretagen, bärföretagen och diverse friluftsorganisationer. LRF vill ju bara förbjuda avvarterna, som idag sker i allemansrättens namn.
/Niklas

Jag förstår att det är frestande att försöka vända på det. Att försöka få det till att det är markägarna som försvarar en rättighet de alltid haft mot enskilda intressen som plötsligt fått för sig att det nu finns en möjlighet att uttöka sina anspråk på andras egendom.

Fast det blir ju ohjälpligen lite genomskinligt och krystat eftersom det förhåller sig precis tvärtom.

Det är onekligen så att det här handlar om en konflikt där flera intressen står mot varandra. Det finns fog för att beskriva det som en konflikt mellan enskilt och allmänt intresse, eller mellan ett litet ägarskikt och det stora flertalet, men det är i grunden också en djupt ideologisk konflikt. Man kan tycka olika. Konflikten har dock funnits ända sedan tidigt 1900-tal och det går inte att beskriva det annorlunda än att det nu är markägarintressen som aktivt försöker bryta med en lång svensk tradtion av balans mellan olika intressen.
 
Och så är det som så att ett samhälle förändras. En gång i tiden hade markägarna en hel del udda rättigheter. Vi hade också ett statarsystem som gjorde landägarna ganska mäktiga. Men jag tror inte många vill återinföra detta igen. eller?
 
Jag tror inte att skogen skulle ha varit kalhuggen idag om bonden hade fått bestämma själv över sin mark. Det är stora summor som är låst i virket och om man riskerar att förlorar allt så är det bättre att plocka hem vinsten när man kan. Köper man ekskog eller bokskog så betalar man för marken och för värdet för virket men samtidigt så är det inte säkert att man får fälla träden för att få ut det låsta kapitalet. Jag skulle aldrig köpa mark med en stor andel ädellövskog för jag vill kunna bruka marken. Några enstaka bokar och ekar är snyggt och det påverkar inte så mycket om man låter dem står kvar. Detta handlar inte om allemansrätten utan mer om skogsbrukslagen

Jag misstänkte att skogen annars skulle stå kvar. Ditt exempel är f.ö. ett bra exempel på att många jordägare skulle satsa mer på naturvård och biologisk mångfald, om inte myndigheterna la sig i och hotade med diverse sanktioner och markkonfiskationer.

Jag har själv 4 stora ekar på fastigheten, som jag inte får röra. Alltså röjer jag bort unga ekar (enligt gammal allmogesed) och har inga som helst planer på att plantera några nya ekar.
/Niklas
 
Det är myndigheterna som genom flera århundraden planterat och skyddat ekskogarna i Sverige!

Och allmogen har medvetet ryckt bort varenda ekplanta de hittat på sin mark. Troligtvis skulle vi haft betydligt fler gamla ekar idag, om inte varenda ek hade varit kungens träd.
/Niklas
 
Senast ändrad:
Och så är det som så att ett samhälle förändras. En gång i tiden hade markägarna en hel del udda rättigheter. Vi hade också ett statarsystem som gjorde landägarna ganska mäktiga. Men jag tror inte många vill återinföra detta igen. eller?

Och nu har markägarnas rättigheter beskurits alltför mycket, varför det är hög tid att åter igen stärka markägarnas rättigheter.
/Niklas
 
Jag förstår att det är frestande att försöka vända på det. Att försöka få det till att det är markägarna som försvarar en rättighet de alltid haft mot enskilda intressen som plötsligt fått för sig att det nu finns en möjlighet att uttöka sina anspråk på andras egendom.

Fast det blir ju ohjälpligen lite genomskinligt och krystat eftersom det förhåller sig precis tvärtom.

Det är onekligen så att det här handlar om en konflikt där flera intressen står mot varandra. Det finns fog för att beskriva det som en konflikt mellan enskilt och allmänt intresse, eller mellan ett litet ägarskikt och det stora flertalet, men det är i grunden också en djupt ideologisk konflikt. Man kan tycka olika. Konflikten har dock funnits ända sedan tidigt 1900-tal och det går inte att beskriva det annorlunda än att det nu är markägarintressen som aktivt försöker bryta med en lång svensk tradtion av balans mellan olika intressen.

Då markägarna helt saknar veto på sin mark idag, samt måste fråga staten om lov 6 veckor i förskott för att frigöra sitt bundna kapital, så är det ju inte precis någon jämvikt. Det är ju faktiskt myndigheterna som dikterar villkoren för oss skogsägare och att vi inte har någon laglig rätt att hindra detta. Samhället och dess myndigheter leker idag vårdslöst med markägarnas pengar!

Hade det varit någorlunda jämvikt, så hade samhället i lugn och ro diskuterat saken med respektive markägare, där båda parter kunna ge och ta, samt att samhället visat stor respekt för markägarnas egendom och den naturliga bestämmanderätten över den samma.

I grunden handlar denna diskussion om den extremt luddiga allemansrätten och behovet av att se över och klargöra gränserna. Många övertramp mot allemansrätter sker ju idag i allemansrättens namn från bl.a. äventyrsföretagare och kommersiella bärplockare, vilket drabbar många markägare negativt.

F.ö. ser jag inget som helst hinder att du för egna surt förvärvade (eller lånade) pengar tar och köper en bit mark, där du kan anordna diverse turism.
/Niklas
 
Och nu har markägarnas rättigheter beskurits alltför mycket, varför det är hög tid att åter igen stärka markägarnas rättigheter.
/Niklas

Men ingen förändring har skett på lång tid. Enda förändringen är att du högljutt vill ändra spelregler för både rättigheten att röra sig, regler för reservat, regler för ekar och annat. Och ju mer exempel du drar upp desto mer visar du ju att skogsägaren är en synnerligen egoistisk och lömsk varelse.

som tur är tror jag du har fel och är i minoritet
 
Då markägarna helt saknar veto på sin mark idag, samt måste fråga staten om lov 6 veckor i förskott för att frigöra sitt bundna kapital, så är det ju inte precis någon jämvikt. Det är ju faktiskt myndigheterna som dikterar villkoren för oss skogsägare och att vi inte har någon laglig rätt att hindra detta. Samhället och dess myndigheter leker idag vårdslöst med markägarnas pengar!

Hade det varit någorlunda jämvikt, så hade samhället i lugn och ro diskuterat saken med respektive markägare, där båda parter kunna ge och ta, samt att samhället visat stor respekt för markägarnas egendom och den naturliga bestämmanderätten över den samma.

I grunden handlar denna diskussion om den extremt luddiga allemansrätten och behovet av att se över och klargöra gränserna. Många övertramp mot allemansrätter sker ju idag i allemansrättens namn från bl.a. äventyrsföretagare och kommersiella bärplockare, vilket drabbar många markägare negativt.

F.ö. ser jag inget som helst hinder att du för egna surt förvärvade (eller lånade) pengar tar och köper en bit mark, där du kan anordna diverse turism.
/Niklas

Staten sätter ramarna för alla verksamheter i samhället, det är det som heter demokrati - en idé i djup motsatställning till det socialdarwinistiska tankespår som du (skämtsamt hoppas jag) refererade tidigare ("Survival of the fittest"). Men nu börjar du diskutera något som inte har med allemansrätten att göra.

Det kan mycket väl vara så att allemansrätten framstår som "luddig", du har rätt i att det sker en del övertramp från vissa som kommersiellt nyttjar markerna. Och definitivt ännu fler från enskilda. Men det är ett pedagogiskt problem som man löser genom information och utbildning. Som sagt så framför inte ens LRF detta som ett skäl till varför man vill se över lagen (lyssna på intervjun med LRFs chefsjurist på p1, studio ett).

Ekoturismföretag har inget behov av att köpa mark eftersom naturen är en gemensam tillgång i Sverige. Och det är bra att det är så. Vi vill inte ha ett land fullt av stängsel och det av många olika anledningar.
 
Men ingen förändring har skett på lång tid. Enda förändringen är att du högljutt vill ändra spelregler för både rättigheten att röra sig, regler för reservat, regler för ekar och annat. Och ju mer exempel du drar upp desto mer visar du ju att skogsägaren är en synnerligen egoistisk och lömsk varelse.

Markägaren är pålitligheten själv, till skillnad från myndigheter och riksdag, som ständigt kommer med nya påhitt och ständiga försämringar för markägaren.

Almgren;548023som tur är tror jag du har fel och är i minoritet[/QUOTE sa:
Ett felaktigt påstående och möjligtvis ett mer korrekt påstående. Då får själv visa vilket påstående som är korrekt respektive fel...
/Niklas
 

Liknande trådar


Fjälledarens tips: Så packar du lätt och når längre

Ibland får man ut mer av naturupplevelser när man tar ut svängarna. Fjälledaren Oskar berättar hur han hittar en större frihetskänsla utomhus.