Den skulle jag också tycka vore mycket intressantare!
Är friluftslivet i fjällen jämställt?
- Trådstartare fowwe
- Start datum
Den skulle jag också tycka vore mycket intressantare!
Något som bara hastigt berörts i kommentarer är det socioekonomiska perspektivet. Detta tangerar det du menar, men är ytterligare en aspekt. Hur jämställt är friluftslivet med avseende på inkomst och ekonomisk status?
Man kan ju där studera hur friluftslivet porträtteras i annonsbilderna, och varför inte samma bilder som studien från Mittuniversitetet använt sig av? De jag har tittat på visar överlag människor med ny (och sannolikt dyr) utrustning och senaste modet i friluftskläder. Trots att det inte är just de sakerna man säljer. Jag får intrycket av att de kunder man vänder sig till är dem som har gott om pengar. Hur upplever man detta om man måste vända på varje slant när det gäller utgifter? Passar man in om man skulle komma i sliten utrustning och kläder från ett sedan länge passerat modestadium? Eller upplever man att vissa aktiviteter och sammanhang är "inget för mig" och väljer något helt annat istället? Eller spelar det kanske ingen roll vad annonserna visar?
Som ett personligt exempel kan jag nämna att när jag - i mogen ålder - började vandra i Sarek så upplevde jag fjällstationen i Kvikkjokk som "fin" och anpassad till dem som hade "hög fjällstatus" (och - tänkte jag - gott om pengar, betydligt mer än jag själv). Visst bodde jag väl en och annan natt i vandrarhemsavdelningen, men hellre bodde jag ute i naturen som behandlar alla lika. Det tog rätt så lång tid innan jag kände mig bekväm i dessa sammanhang som fjällstationer innebär. Numera är det dock inga större problem, så jag har väl blivit "förstörd".
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Ser att det startats en ny tråd som mer tar upp utbildningsmässiga och ekonomiska aspekter: Utbildningsnivå och intresse för friluftsliv. Här:
https://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=88539
Den som tänker skriva ett inlägg kan ju först fundera över i vilken tråd det bäst hör hemma.
Hans
https://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=88539
Den som tänker skriva ett inlägg kan ju först fundera över i vilken tråd det bäst hör hemma.
Hans
Nog min uppfattning om vad som gällde på fjällstationer förr. Min pappa skrev om en färd de gjorde 1957-eller 58.Då fick man åka buss och båt till Kvikkjokk,och det var ju en "blandning av lokaltfolk,, riktiga fjällvandrare och dryga fjäll-militärer och STF.are."..,ungefär så utryckte han sej.
Ingen uppfattning om hur det är idag,de som sover nån natt är nog mest långvandrare som vill sova anständigt nån natt .De som bor och gör kortare utfärder möjligen av annan sort.
Ingen uppfattning om hur det är idag,de som sover nån natt är nog mest långvandrare som vill sova anständigt nån natt .De som bor och gör kortare utfärder möjligen av annan sort.
Något som bara hastigt berörts i kommentarer är det socioekonomiska perspektivet. Detta tangerar det du menar, men är ytterligare en aspekt. Hur jämställt är friluftslivet med avseende på inkomst och ekonomisk status?
Man kan ju där studera hur friluftslivet porträtteras i annonsbilderna, och varför inte samma bilder som studien från Mittuniversitetet använt sig av? De jag har tittat på visar överlag människor med ny (och sannolikt dyr) utrustning och senaste modet i friluftskläder. Trots att det inte är just de sakerna man säljer. Jag får intrycket av att de kunder man vänder sig till är dem som har gott om pengar. Hur upplever man detta om man måste vända på varje slant när det gäller utgifter? Passar man in om man skulle komma i sliten utrustning och kläder från ett sedan länge passerat modestadium? Eller upplever man att vissa aktiviteter och sammanhang är "inget för mig" och väljer något helt annat istället? Eller spelar det kanske ingen roll vad annonserna visar?
Som ett personligt exempel kan jag nämna att när jag - i mogen ålder - började vandra i Sarek så upplevde jag fjällstationen i Kvikkjokk som "fin" och anpassad till dem som hade "hög fjällstatus" (och - tänkte jag - gott om pengar, betydligt mer än jag själv). Visst bodde jag väl en och annan natt i vandrarhemsavdelningen, men hellre bodde jag ute i naturen som behandlar alla lika. Det tog rätt så lång tid innan jag kände mig bekväm i dessa sammanhang som fjällstationer innebär. Numera är det dock inga större problem, så jag har väl blivit "förstörd".
Appropå forskning och Mittuniversitetet så har universitetet varit i blåsväder flera gånger beträffande sin forskning. Nu senast kring kvinnor med PMS och homeopati.
En av kritikerna en barnläkare utryckte sig så här;
””Universitetets resurser är ändliga. Satsar man på en sorts forskning får man välja bort något annat. Det är inte rimligt att satsa tid och pengar på att ännu en gång undersöka myter och fantasier som inte har skuggan av en chans att vara sanna.””
Hurvida den här forskningen tråden handlar om är rimlig vet jag inte men den skulle lika gärna handlat om hur klasskillnaderna spelar in i utövandet av friluftsliv eller inte. Och i så fall vem gör vad. Är den mindre bemedlade mer fiskeintresserad än att utöva vissa andra delar av friluftsliv. I så fall hur fiskas det, är det med flugspö och egna knutna flugor eller med metmask eller spinnare.
Forskningen kanske kan ge svar på alla rimliga och orimliga frågor.
Frågan är däremot om prioriteringen av forskningen är vettig och rimlig.
En av kritikerna en barnläkare utryckte sig så här;
””Universitetets resurser är ändliga. Satsar man på en sorts forskning får man välja bort något annat. Det är inte rimligt att satsa tid och pengar på att ännu en gång undersöka myter och fantasier som inte har skuggan av en chans att vara sanna.””
Hurvida den här forskningen tråden handlar om är rimlig vet jag inte men den skulle lika gärna handlat om hur klasskillnaderna spelar in i utövandet av friluftsliv eller inte. Och i så fall vem gör vad. Är den mindre bemedlade mer fiskeintresserad än att utöva vissa andra delar av friluftsliv. I så fall hur fiskas det, är det med flugspö och egna knutna flugor eller med metmask eller spinnare.
Forskningen kanske kan ge svar på alla rimliga och orimliga frågor.
Frågan är däremot om prioriteringen av forskningen är vettig och rimlig.
Bra kommentar av läkaren över, att forska på effekt av homeopati är ju dumheter, om det gjorts.
Tycker du inte att det är bra att titta på genusaspekter kring friluftsliv? Varför inte i så fall?
Herr Hesslow råkar vara ökänd för att hitta skillnader i gener som inte ens har hittats. Enligt honom finns det t. ex. en gen i kvinnor som gör att de vill ha lägre lön än män. Vilken denna låglönegen är går bara att fantisera om.
Att inte flickor skulle kunna utöva utvecklande och befriande aktiviteter. Jag tycker att det är obehagligt att dela in aktiviteter i manliga och kvinnliga över huvud taget, eftersom aktiviteter i sig inte har något kön. Utom att föda barn, men det är en enda sak.
Jo, ingen skillnad är ju utgångspunkten i alla undersökningar och det är bara skillnader som räknas som resultat. Samma med kemi. Försöker man göra en reaktion och inget händer så är det inget resultat, och det kan man inte presentera. Synd, för folk gör ju om samma sak gång på gång utan det som betraktas som resultat.
Fast vad har det med saken att göra? I den här studien presenteras vissa könsskillnader i friluftsaktiviteter och reklam, men jag ser inte någonstans att författarna hävdar att allt måste vara lika. Lika möjligheter betyder bland annat att inte på förhand etikettera aktiviteter som manliga och kvinnliga Även om män utför aktiviteten i högre grad så ska den alltså inte betraktas som manlig. Det är där vi får problem med förebilder och en förstärkning av en könsseparation som kanske inte borde vara så stor som den är.
Bra fråga.
Jag skulle nog inte tänkt så mycket på det här för några år sedan. Jag vet inte om jag tycker det är direkt dåligt men möjligtvis är ”genusgängens” dominans något som tagit över exempelvis den sk. klassfrågan.
Att prata om klass idag är som att svära i kyrkan men likt fb. har den bäring på vårt samhälle och vart vi är på väg. Såväl historiskt som nutid och i framtiden.
För att inte anklagas för att tillhöra den ”vita hetrosexuella medelklassmannen med kvinnofientliga böjelser” brukar de flesta utrycka vördnad inför feministiska genusgurus. Allt annat är tämligen riskabelt. Därav törs jag inte säga att det på något sätt inte skulle vara bra med genusaspekten i friluftslivet.
Däremot skulle jag tycka det vore intressant att belysa friluftslivets socioekonomiska aspekter ur flera vinklar.
Hur är det nu ställt med frågan. Forskas det kring hur barn och ungdom från landets klassiskt välbeställda familjer bedriver friluftsliv. Vad är vanligt respektive ovanligt i en jämförelse med de mindre bemedlade familjernas barn och ungdomar. Finns det barriärer andra än ekonomiska. Hur skiljer det mellan pojkar och flickor med denna utgångspunkt. Massor av frågor att dissikera på den ivrige forskarens bord.
Under vintern hade jag och frugan en av dessa pojkar som aldrig hade bedrivit friluftsliv boende hos oss. Genom ett kommunalt intiativ kunde vi låna diverse utrustning för sport och friluftsliv.
En helt ny värld öppnade sig för honom och visst förstod han att utrustningen bara var till låns under en kort tid. Min kusins jämnåriga barn fick på julafton en skidutrustning för många tusen kronor och visst förstod ”vår” pojk diskrepansen mellan rik och fattig. Inte desto mindre hade pojkarna jättekul tillsammans med sina respektive skidor.
Vår kommuns intiativ Sportoteket var kanske följden av en inhämtad viktig kunskap. Att det finns behov att tillfredställa i friluftslivet. Att genom denna låneverksamhet har många möjligheter att finna friluftslivet som något positivt och kanske en livslång glädjekälla.
Nej jag tycker genusaspekten i friluftslivet inte är oviktigt, möjligtvis vill jag lyfta blicken något högre och ge ekonomisk prioritet från det allmännas börs till andra områden också.
