Är chockbelastning en myt?

[embl]

En avknuten sliding-x är ju egentligen samma mekanismer som en icke-avknuten - fast lite kortare förlängning. Om vi istället bygger ankare med 3-4 punkter så blir förlängningen ganska kort, och det är fortfarande smidigt. Jag vet inte riktigt men en ankarbyggareteknik som uppmuntrar till fler säkringar känns i mina ögon relevant.. Fast om jag skall säga att 3-4 punkter är bättre i chockbelastningssyn så måste jag också erkänna att det finns något som heter chock-belastning.

 

[lobo2me]

viktigt om fallfaktor

"fallfaktor" är inte någon allmängiltig formel, utan en förenkling som gäller för specialfallet klätterrep, för att det ska vara lätt att uppskatta hur svårt ett fall kan bli.

man kan bara prata om fallfaktor (att fångrycket endast beror på förhållandet mellan hur långt man faller relativt hur mycket rep som är ute) när det handlar om rep som är så elastiska att de inte "bottnar" under fallet.

för allting annat gäller att det är den faktiska fallhöjden som avgör hur hård inbromsningen blir!

redan friktion i karbiner gör att fallfaktorsförenklingen blir mer och mer missvisande och måste anpassas för att vara användbar, det vet vi ju

och så fort man börjar prata om fallfaktorer som är större än två, så har man lämnat den modellen bortom sig helt, för då har man tagit med delar i systemet som inte har klätterrepsegenskaper.

beskrivningen "fallfaktor x i ett statiskt system" ger helt enkelt ingen som helst information om hur hårt fallet blir.

ett fall i en slinga, från bulten man är inklippt i, ger exempelvis dubbelt så kraftigt fångryck om slingan är 2 m, jämfört med om den är 1 m, trots att båda fallen skulle vara "faktor 1".


(det är en av de värdefulla insikter som teoridiskussionerna på detta superba forum har gett mig - tack, alla!)

 

[johnliungman]

"fallfaktor" är inte någon allmängiltig formel, utan en förenkling som gäller för specialfallet klätterrep, för att det ska vara lätt att uppskatta hur svårt ett fall kan bli.

Precis! En väldigt viktig poäng! Fallfaktor är ett användbart begrepp när vi pratar om dynamiska rep, eftersom det ger en hyfsad approximation av kraften i inbromsningen, samtidigt som det är lätt och intuitivt att beräkna.

Egentligen är det fångrycket vi är ute efter, och för dynamiska rep är fallfaktor och fångryck någotsånär proportionella. För andra material, typ dyneema eller stålwire, betyder FF2 ingenting meningsfullt. Bättre i det läget att snacka fångryck i Newton.

Är det ingen som hunnit kika på grejerna jag länkade till? Så att vi kan komma vidare?

Vad gäller sliding-x förekommer en invändning mot idén om shockbelastning, som hänger samman med en "clutch effect". Det handlar alltså om att slingan då den vid förlängningen löper genom centralpunkten också skapar kraftig friktion och på så vis tar upp energi i någon mån innan tvärstoppet kommer.

 

[magwo]

"fallfaktor" är inte någon allmängiltig formel, utan en förenkling som gäller för specialfallet klätterrep, för att det ska vara lätt att uppskatta hur svårt ett fall kan bli.

man kan bara prata om fallfaktor (att fångrycket endast beror på förhållandet mellan hur långt man faller relativt hur mycket rep som är ute) när det handlar om rep som är så elastiska att de inte "bottnar" under fallet.

för allting annat gäller att det är den faktiska fallhöjden som avgör hur hård inbromsningen blir!

redan friktion i karbiner gör att fallfaktorsförenklingen blir mer och mer missvisande och måste anpassas för att vara användbar, det vet vi ju

och så fort man börjar prata om fallfaktorer som är större än två, så har man lämnat den modellen bortom sig helt, för då har man tagit med delar i systemet som inte har klätterrepsegenskaper.

beskrivningen "fallfaktor x i ett statiskt system" ger helt enkelt ingen som helst information om hur hårt fallet blir.

ett fall i en slinga, från bulten man är inklippt i, ger exempelvis dubbelt så kraftigt fångryck om slingan är 2 m, jämfört med om den är 1 m, trots att båda fallen skulle vara "faktor 1".


(det är en av de värdefulla insikter som teoridiskussionerna på detta superba forum har gett mig - tack, alla!)

Instämmer i detta.

 

[magwo]

Vad gäller sliding-x förekommer en invändning mot idén om shockbelastning, som hänger samman med en "clutch effect". Det handlar alltså om att slingan då den vid förlängningen löper genom centralpunkten också skapar kraftig friktion och på så vis tar upp energi i någon mån innan tvärstoppet kommer.

Det här för också tankarna till huruvida det skulle vara fördelaktigt att göra ett sliding x med några extra varv runt centralpunkts-karbinen, just för att öka den friktionen.

 

[guhj]

och så fort man börjar prata om fallfaktorer som är större än två, så har man lämnat den modellen bortom sig helt, för då har man tagit med delar i systemet som inte har klätterrepsegenskaper.

Nej. Fallfaktorn (beräknad som kvoten mellan fallets längd och längden hos den dynamiska delen av systemet) fortsätter att ge ett bra mått hur allvarligt fallet är även när fallfaktorn överstiger 2. Däremot kollapsar ju modellen när man har väldigt lite dynamiskt material i systemet.

 

[embl]

Det här för också tankarna till huruvida det skulle vara fördelaktigt att göra ett sliding x med några extra varv runt centralpunkts-karbinen, just för att öka den friktionen.

Vilket får mig att tänka på tråden då någon inte vågade göra dubbla halvslag i dyneema för att den skulle brännas av

 

[lobo2me]

Nej. Fallfaktorn (beräknad som kvoten mellan fallets längd och längden hos den dynamiska delen av systemet) fortsätter att ge ett bra mått hur allvarligt fallet är även när fallfaktorn överstiger 2. Däremot kollapsar ju modellen när man har väldigt lite dynamiskt material i systemet.

ja, jo.
jag tänker mig att så länge den dynamiska delen av systemet inte "bottnar", så kan hela det resulterande systemet räknas som dynamiskt, och då kommer man inte över 2.

så fort den dynamiska delen når sin maximala uttöjning någon gång under fallförloppet, så kommer fallhöjden i sig in som en nödvändig parameter för att uppskatta fångrycket.

om man ska vara noga, alltså; som indikation är naturligtvis "fallfaktor 4" en signal att det nog vore opraktiskt att falla i det systemet, men om det är mer värre än "fallfaktor 2,5" kan man väl inte vara säker på.

övergången mellan dynamiskt och statiskt är iofs inte abrupt, och jag kan säkert inte föreställa mig alla sätt som man kan komma upp i en fallfaktor över två - exempel?

 

[Mezzner]

så fort den dynamiska delen når sin maximala uttöjning någon gång under fallförloppet, så kommer fallhöjden i sig in som en nödvändig parameter för att uppskatta fångrycket.

Nu börjar det bli lite varning för den där nollan i nämnaren, och nog för att det finns nollor här som sagt, men inte där!

 

[embl]

Jag har en massa referenslitteratur i ämnet vad som händer när ett dynamiskt system dras ut till max, men är det inte så att ett dynamiskt system inte bottnar - utan brister? Det vill säga att klätterrepet alltid har dynamik kvar tills det inte finns något klätterrep. För att få svar på frågan skulle jag kunna böja mig ner och ta upp referenslitteraturen.. Eller så basunerar jag ut det som en teori här på forumet

 

[Mezzner]

Ja, om repet går från att bli styvare till att blir stelt - dvs ingen töjning vid ytterligare belastning har vi nu avancerat till Nobelprisnivå.

Jag skulle som sagt tro att man får betrakta repet som ett viskoelastiskt element, men vilken karaktär den elastiska delen har i sin elasticitet vet jag inte. Men det är ingen risk att det slutar töja sig - innnan det går av (eller för att kraften helt enkelt inte räcker till ytterligare töjning).

 

[lobo2me]

ur dens som hänger i repet synvinkel är det nog marginell skillnad mellan att det går av respektive tvärstoppar hårdare än vad man håller för.

men jag ska villigt erkänna att viskotjosan är en av mina svaga sidor (gick bara på flyg en vecka), så förklara gärna!

jag tänker mig att repet töjer sig utan att fibrerna egentligen deformeras ända tills det når något slags bortre gräns på töjningen, och sen tar det antingen stopp, eller så börjar materialet att flyta.

men vid flytning kan det inte ta upp särskilt mycket påkänning heller, väl, för i såna fall skulle man bara behöva en tillstymmelse till dynamiskt rep i ett system för att kompensera för den statiska delen, bara man har tillräckligt långt till marken.

misstänker iofs att för att försätta ett rep i det tillståndet så skulle man behöva falla med en hel massa haulbags förutom sig själv - borde det inte rimligtvis vara större risk att något annat i systemet går sönder innan dess.