Artiklar > Utforskning av The Narrows

Utforskning av The Narrows

En kanjon (canyon) bildas genom att ett vattendrag på väg ner mot lägre terräng eroderar sig ner i sedimenten och bildar en djup dal med höga klippväggar. På sin väg ned ansluter sig flera bifloder som i sin tur också eroderat sina dalar i sedimenten och ju längre nedströms man kommer desto bredare är kanjonen.

I Zion National Park ser det ut så här på på kartan längst in huvudkonjonen Zion Canyon.

Virgin River som är huvudfloden (nord-sydlig riktning på kartan) får sitt vatten från en sjö (Navajo Reservoir) som ligger uppe på högplatån flera mil bort. Virgin River mynnar så småningom ut i den stora Colorado River vid Lake Mead i Nevada/Arizona.

Ju längre in man kommer i kanjonen desto smalare blir det, därför kallas denna del "The Narrows". På vissa platser är det bara 6-7 meter brett och klippväggarna reser sig höga och branta så solens strålar når knappt ner.

Man kan ta sig till The Narrows på två sätt, nedifrån och uppifrån. Att ta sig till The Narrows uppifrån kräver tillstånd ("Wilderness permit") eller att man går med en guide. Att gå nedifrån och upp kräver inget tillstånd och är mer lättillgängligt eftersom starten på vandringsleden ligger precis vid shuttlebussens hållplats "Temple of Sinawava".

The Narrows - "bottom up"

Det finns egentligen inget stort slutmål på den här exkursionen. Resan i sig är så att säga målet, man kan gå så långt in man orkar och sedan vända tillbaka igen och ändå ha upplevt något unikt. Grottformationer, djur och fåglar, bergväggar som "gråter", naturliga källor, små vattenfall, växter som klamrar sig fast i skrevor och bildar hängande trädgårdar mm.

Man får dock inte gå längre upp än Big Springs och fram och tillbaka till startpunkten är det dryga 1.5 mils vandring där minst 60% består av att vada i vatten. Även för den som är van tar det 10-12 timmar att gå fram och tillbaka. Vi förstod att vi, med 3 barn (14, 12 och 6 år) i sällskapet, inte skulle orka gå hela vägen.

Störtfloder

Eftersom det är så smalt på många ställen kan så kallade störtfloder (flash floods) utgöra en potentiell livsfara på den här vandringen. Regn långt borta kan få Virgin River att snabbt fyllas och behöva rusa ner genom kanjonen och på sin väg ner drar floden då med sig massor av bråte, sediment och stenar som ofta är mycket farligare än vattnet i sig. Vi fick instruktioner att lyssna efter åska, bullrande ljud, snabbt skiftande färg på vattnet och då snabbt söka skydd högre upp på flodbanken. Här kan man läsa ännu mer om vad man ska tänka på för sin egen säkerhets skull.

Förberedelser

Innan vi började så köpte vi speciella vadarskor. Eftersom vi inte egentligen är några friluftsmänniskor som gör såna här äventyr i parti och minut dög det fint med de är billiga varianterna.

Vi förstod att vi skulle bli rejält blöta så vi tog på vattentåliga kläder (barnen hade badkläder) och packade bara dricksvatten i ryggsäcken och la telefonerna i plastpåsar för att skydda dem mot vattenstänk. Vi utrustade oss även med vandringstavar för att hålla balansen i forsar och på instabila stenar.

Efter en stadig lunch var det dags!

shuttlebussens sista hållplats hoppade vi av och gick den enkla promenadstigen "Riverside walk" som är ungefär 1.5 kilometer och bjuder på fin natur, vy över floden och geologiska fenomen. Vi mötte många små ekorrar som satt och tiggde mat och uppmärksamhet. Mycket gulliga!

"Riverside walk" slutar och med några trappsteg ner i Virgin River så börjar äventyret för att ta sig in i The Narrows. Vattnet i floden var grumligt och uppfriskande svalt. Det var ungefär 30 grader varmt i luften så vattnets svalka var välkommen. Skorna vi hade hade väldigt bra grepp om stenarna och vandringspinnarna var till stor hjälp, speciellt i början när vi alla var lite ovana och lite fega.

Barnen tyckte det var toppenkul i vattnet och passade på att bada mer än en gång :) Här har Filippa hittat ett vattenfall som rinner ner från den branta klippväggen.

Det var svårt att avståndsbedöma hur långt vi gått och floden krökte och svängde fram så det gick inte att se riktigt vad som väntade härnäst. Vi bestämde en tid när vi senast skulle vända tillbaka eftersom vandringen tillbaka skulle ta lika lång tid och vi inte ville att barnen skulle blir för trötta och gnälliga innan det kunde bli dags för mat och vila igen.

På vissa ställen var strömmen i floden ganska strid och speciellt vår sexåring behövde lite hjälp att ta sig fram, men eftersom det var så roligt och spännande gick vi på i bra tempo och klippväggarna kom närmare och närmare.

Övervägande del av tiden vadar man i vatten, men på många ställen finns också sandbankar och stenar att gå på för att torka upp. Det växer frodigt på flodbäddarna och även upp på klippväggarna. Vi såg småödlor, flera ekorrar och hörde många fåglar.

Till slut kom vi fram till ett ställe där vi kunde välja att fortsätta framåt eller gå in till höger. Skulle vi fortsätta rakt fram?

Vi bestämde oss för att gå in till höger och märkte att vattnet ändrade temperatur och blev något klarare.

Det smalnade på, vattnet blev stridare och små vattenfall hade bildats över stenblock. Vissa hinder krävde samarbete för att komma förbi och över.

Bergväggarna var nu mer blankslipade och det fanns ingen sandbank längs sidorna, trots det prunkade växtlivet som hittade näring i små skrevor och levde gott i vattenflöden från de gråtande bergväggarna.

Vid en lagun som bildats efter en stor sten stannade vi bestämde oss för att detta skulle bli vår vändpunkt.

Efter bad och lek började vi gå tillbaka.

Nöjda med vår prestation och rejält trötta i ben och fötter kom vi tillbaka ungefär 4 timmar från det att vi startat.

Jag försökte gps-tracka vår tur men tydligen gjorde de höga klippväggarna det svårt för satellit och iphone att nå varandra så spåret ser mer ut som ett nystan och några 21 kilometer hade vi sannerligen inte gått :)

På kvällen när vi satt på restaurang berättade kyparen för oss att vi när vi valt att gå till höger gått in i Orderville Canyon och han gissade att vår tur varit ungefär 6-7 km fram och tillbaka från startpunkten.

Ganska bra jobbat för en barnfamilj ovan vid vildmark!

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2014-09-04 22:32   xblp
Låter som en mycket trevlig tur. Synd att det är så långt till Amerikat! Härliga bilder.
 
Svar 2014-09-17 08:56   makr
Amerika är långt bort, men ack så härligt och vackert. Det är enkelt att förstå att många amerikaner aldrig lämnar sitt land - de har ju allt ändå :)

Tack för kommentar.
 
2014-09-13 12:13   kashkan
Riktigt härliga bilder ! : )
 
Svar 2014-09-17 08:52   makr
Tack :)

De är alla tagna med en iphone
 
2014-09-28 20:21   bi99les
Kanonfina bilder. Det ser verkligen härligt ut. Hur tror du temperaturen är där i slutet av juni början av juli - uthärdligt?
 
Svar 2014-09-30 16:18   makr
Vi var där i mitten på juli och det var 25-30 grader varmt just då. Jag tror att det kanske var lite svalare än normalt. Oftast är det över 90F (ca 32C) i juni/juli och en del luftfuktighet. Vattnet i floden var uppfriskande (men absolut inte kallt) och de branta klippväggarna gav ganska mycket skugga, så under just den här turen var värmen inga problem.

Zion är väldigt stort och erbjuder mycket olika strapatser, vi hann aldrig några vandringar uppåt till t.ex Angel's landing, utan höll oss nere i floddalen och inne i bilen. Men tipset för den typen av mer ansträngande vandringar är att gå upp tidigt på morgonen (shuttlebussen började gå vid sextiden) och möta soluppgången på vägen upp. Kvällstid går solen ner fort och det blir kolsvart.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in