Artiklar > Solo-tur på tre

Solo-tur på tre

Av: pal2

Till Fjälls!

Årets fjällvandring blev förlagd till Kebnekaiseområdet. Det stora målet var självklart att komma upp på Kebnekaises topp, och få ett foto på vår hund, tollaren Solo som Sveriges högsta hund till julkorten! Jag hade valt en rutt från Nikkaluokta, över till Kaskavagge/Kaskasavagge via Tjeurolako, ner till Kungsleden, upp i Singivagge för att försöka oss på topptur via Dũrlings led. På vägen lockade toppturer på Tarfalatjåkka och Kaskasatjåkka. Förutom jag själv var givetvis min sambo och Solos matte Tove med.

Dag 1. 27/7 - Uppfärd

Vi åkte från Finspång strax efter 7 på morgonen. Båda var rätt trötta så klart, men Solo var däremot rätt pigg. Bilfärden gick bra förbi Stockholm utan köer och Tove körde. Vid Arvidsbro tog vi en förmiddagsfika. E4:an är rätt OK numera. För att inte missa något av Maria Akrakas sommarprogram körde vi på en extra bit. Det blev en lite sen lunch på Max i Ö-vik vid 15-snåret. Solo godkände deras hamburgare, han fick en egen specialare utan ost och sallat. Efter Ö-vik körde jag vidare. Vid 8 var vi framme vid vandrarhemmet Kronan i Lulé. Kvällsmat och kvällspromenix med Solo på det gamla regementsområdet och sedan i säng. Vi fick köpa till städning men vi skulle bestämma priset senare.

Dag 2. 28/7 - Från Lulé till kalfjäll

Vi kom iväg från Kronan lite i 7 på morgonen. Solo hade skällt ut en del gäster som gick omkring för sent på kvällen enligt honom. Upp mot Töre och Kiruna. Vid ett trevligt litet rastställe stannade vi och fikade. I Kiruna blev det en liten turistsväng förbi kyrkan och klockstapeln, lunch på Malmen och sen mot Nikkaluokta. 20:-/dygn på långtidsparkeringen.

14.40 gick vi iväg från Nikkaluokta. Det tog drygt 1 timme att ta sig till bron. Vi tog det lite lugnt för Solos skull som fick gå i koppel på grund av alla vandrare vi mötte. Fint väder med sol och en svalkande vind. Efter en paus vid bron gick vi över jokken och upp längs stigen. Var är orken? Det gick lite segt upp i sluttningen. Upp till kalfjället tog det cirka en timme. Det känns så himla skönt att komma upp där och få se den bekanta utsikten bortåt Nikkaluokta. Härlig utsikt i solen.

Vid halv 7, efter cirka 5 km slog vi läger. Solo sprang fritt och försökte nosa upp lämmlar. Egentorkade grönsaker med tortellini och ädelost på tub smakade utmärkt. Lite vin och amadei (choklad) smakade alldeles fantastiskt efteråt. Min nya mesh tee-shirt och sporteyz-solglasögonen fungerade suveränt. Jag hade sagt kamerastativet (en gorillapod) på vandrarstaven och den extra vikten kändes inte alls. Gonatt vid 9.

Vattenpaus vid bron  Utsikt mot Nikkaluokta Solo i typisk "Kanelbulle-position" Första tältplatsen

Dag 3. 29/7 - Till Tjeurujaure

Det var rätt så molnigt när vi kom ut ur tältet vid 9-tiden. Ganska snabbt skingrade sig molnen. Prylar tog sig mellan säckar och påsar på ett lite ostrukturerat sätt! Inte förrän framåt 11.30 kom vi iväg. Det rätta vandrarsteget ville inte riktigt infinna sig och en del sakta uppförslut gjorde att det gick lite segt. Solen sken med en liten skön bris som svalkade. Solo upptäckte att fjällämlar (lymlar) var roliga att jaga till allas och lämlarnas förtret. Vi var nog mest oroliga för honom. Han skulle nog inte göra en lämmel förnär, men ett bett i nosen skulle inte göra honom något gott. Vi fick en fin vy över Kebnekaisemassivet. Lite i tre kom vi fram till renvaktarstugan. Det blev en sen lunch på nyponsoppa med biskvier och knäckebrödmackor. Solo hade väl sprungit 10 gånger så mycket som vi faktiskt gått och han tog sig en lunchlur.

Det måste ha varit lite rekord för ett lunchstopp. 1 timme och sen kom vi iväg över bäcken och upp mot Tjerujaure. Cirka 3 timmar senare hittade vi en tältplats vid sjöns bortre ända på en liten platå. Inte perfekt men den dög fint. Kvällsmaten blev en helt fantastisk upplevelse med tortillas med torkad älgfärs, torkade majs och paprika. Älgfärsen hade vi stekt upp hemma med tacos-kryddblandning. Lite senare tog vi en kvällis med chailatte och ballerinakex. God natt!

Vy över kebnekaise

På väg mot Renvaktarstugan Solo tar en lur Hela gänget! Taco-buffen dukas upp!

Dag 4. 30/7 - Vilse på Várdu

Vi kom upp lite tidigare än gårdagen. Rejäl dimma och låga moln. Vi kom iväg vid 10.30 och försökte sikta in oss på lederna mot vindskyddet i Kaskavagge. Alla som gått på Tjerolako i dimma vet hur det är. Att hitta de obefintliga stigarna är nästintill omöjligt. Det är väldigt lätt att börja gå i cirklar och man måste helt och hållet förlita sig på kompassen och lägga magkänslan åt sidan. Lägg till stenfält med blöta stenar. Stundtals tog vi oss 600 meter i timmen. Ungefär 3 timmar kämpade vi oss över stenarna (det värsta i vart fall). Till och med Solo halkade ibland, fast oftast hoppade han runt och tiggde godis och undrade varför vi tog sådan tid på oss.

Det blev lunch på potatismos och ölkorv vid den lilla sjön nedanför Várdu. Tove vrister gav upp och fick gå med stöd. Till råga på allt kom vi något för nära Várdu och höll på att gå upp på kullen i stället för nedanför. Till slut kom vi ner och tog oss inåt Kaskavagge. Cirka 1,5 timme från bron slog vi läger strax efter 18. Vi tog en förrätt på Misosoppa för att få upp värmen. Sen blev det Gulashsoppa på älgfärs, torkad potatis, röd papriks, morötter, kummin och paprikapulver. Potatisen måste få dra ordentligt insåg vi. Det blev väldigt stora portioner med mycket potatis och morötter. Här behövdes en liten förbättring med mera paprikapulver till nästa år. Till kvällsfika blev det varm choklad, whiskey och ölkorv.

Dag 5 31/7 - Genom ett halkigt stenhelvete

Grått och regnigt väder när vi gick upp lite i 8. Vi fösökte komma iväg så snabbt så möjligt och kom iväg strax i 10. Trist väder med regn och hård vind och mycket blöt sten. Kaskavagge är inget bra val vid blöta med all sten. Vi försökte gå på så gott det gick med det gick ganska segt och långsamt. En bred men grund vattensträng med glaciärvatten tog vi oss över utan problem. En bäck lite senare behövde vadas och det gjorde vi med stripes runt regnbyxorna. Vi trodde att Solo glatt skulle fara över men halvvägs över började han gny lite grand och såg rädd ut. Jag gav min vandrarstav till Tove och tog Solo i famnen och tog fart och plumsade över den andra halvan. Han tycktes inte ha det minsta emot detta sätta att passera vatten.

Vi fortsatte med små avbrott för fika. Utmed sjön 1167 blev det ũber-för-jävligt med lösa stenar i stundtals riktigt brant sluttning. Halt och ett rent helvete. Vid ett par tillfällen fick jag lyfta Solo när han inte klarade av att ta sig fram för egen maskin. Ett gräl angående mitt val av färdväg lättade inte upp stämningen. Nedanför Nijbas tog vi lunch i yttertältet. Därefter blev det lättare men fortfarande mest bara sten. Vinden hade mojnat lite.

Till kom vi fram till "Kaskasavagge international". Solo hade lärt sig att när ryggsäckarna åker av så är det läge för vila och brukade ofta lägga sig ner. Dessutom hade han lärt sig att ta skydd för vinden bakom stora stenar. Duktig på att hitta bra platser för att ta en fikapaus på med andra ord. Nu var han ganska trött och la sig bredvid våra ryggsäckar medans vi gick runt och tittade efter en plats att sätta upp tältet. När vi bestämt oss och jag tog loss tältet från ryggsäcken hoppade han genast upp för nu skulle strax det där sköna tältet sättas upp som man kan krypa in i! Tältpåse=tält=inomhus! Vilken enorm skillnad mot året innan då han tyckte tältet var lite läskigt, framörallt om det blåste och slog lite i tältduken.

Det är ingen fantastisk tältplats men det finns betydligt sämre och den ligger bra till om man går jojo-leden. Det närmaste vattnet finns cirka 100 meter mot pyramiden till. Kvällsmaten bestod av kyckling med thai-kryddning och nudlar. Helt suveränt och jättelätt att fixa till! Till dessert åt vi stekta äpplen med kanel, socket och varsin whiskey. Nu ligger vi i sovsäckarna med bok och MP3-spelare. Solo sover och värmer mina fötter.

Dag 6 1/8 - Ner till Kungsleden

En ganska kall natt på +1200 meters höjd. Jag fick sätta på mig en underställströja men småfrös stundtals i sidenlakan och dunsovsäck. Vi tog en ordentlig sovmorgon. När vi väl kom upp var det ganska fint väder med en hel del sol och lite vind. Perfekt torkväder med andra ord. En vandrare passerade på avstånd och tycktes ta samma väg som vi kommit ifrån. Lite senare kom två vandrare förbi (Mats och Camilla) som gick jojo-leden. Mats hade vi träffat på stigen från Nikkaluokta. Solo bestämde sig för att de var farliga och gav dem en liten utskällning. De verkade vara ganska vana och satte sig lugnt ner så Solo kunde inse att de inte var så farliga, snarare ett par extra lekkmarater.

Vi kom iväg strax efter 11 och en liten träningsrunda med Solo hanns med innan dess. Till en början gick det rätt hyfsat. En bit efter den första sjön blir det lite småstenigt men inte alls lika mycket som dagen innan. Dessutom var det torrt nu. Vi knatade på med uppsköljda sockor och strumpor torkandes på ryggsäckarna. Vi passerade ett minnesmärke med en plakett "TVM Söderåsen 1996". Fram till det steniga partiet finns det en del tänkbara tältplatser, bland annat cirka 200-300 meter nedströms sjöns slut, en bit upp i slänten. Efter det steniga partiet kommer den del med varierande mellan stenras och gräspartier. Vi gick på skrå ganska nära jokken. Till slut kom vi ut ur dalen och kom ner till Kungsleden och vände söderut. Ett kort regn kom och avbröts med sol efter bara några minuter och dubbla regnbågar sträckte sig över himlen.

Ett par kilometer innan Kouperjokk gick vi upp i slänten ovanför leden och slog läger. Kvällsmat blev pasta med torkade grönsaker, pesto och torkat renkött. Vinet lades på kylning i en torrpåse fastbunden i min stav. Pastan behöver inte ligga i blöt så länge och det behövdes lite mera salt. Room for improvement. Till dessert blev det chai latte med Amadei. Vi tog en liten kvällspromenad och fick se lite av Kebnekaises topp och översta delan av Rabotglaciären. Solo han somnade sött med nosen i husses ullstrumpor. Go natt!

Vy norrut från tältplatsen i Kaskasavagge

Vår tältplats på Kaskasavagge Int'l Vy österut i Kaskasavagge Solo blickar ut över sina domäner Vyn ner mot Kungsleden och Tjäktjavagge Jag och Solo På Kungsleden - Solo tar täten Regnbåge Vinkylanläggning! Rusjka i Neasketvagge Tveksamt om luktsinnet finns kvar efter den sovplatsen!

Dag 7 2/8 - Till Shang-ri-la

Lagom till uppstigning började det regna. Det skvalade rätt ordentligt. Vi åt frukost och ordnade morgonbestyren. Nu fick man se andra fjällvandrare, väl nere på kungsleden. Vi kom iväg vid 10.30. Vid vindskyddet slängde vi en liten plastpåse med skräp. Vi tågade på och Solo skötte sig fint med alla konstiga människor med något enstaka undantag. Efter att ha korsat Sinnjijokka svängde vi upp mot Singivagge. Efter en 300 meter tog vi lunch på nyponsoppa, biskvier och kaviarmackor. Vi knatade på längs stigen (rätt bra stig). Vid kröken, vid ingången till dalen blev det lite stenras att tas sig över men det gick rätt lätt.

Det ser ut som en dammvall där det rinner ut vatten när man väl kommer upp. När man kommit upp på dammvallen ser man gräsängar och ett ensamt stenröse, lite surrealistiskt. Ett verkligt Shang-ri-la! Vi var först på plan och tog en bra plats vid ett upplagt vindskydd av sten. Klockan var bara lite i 4. Gott om tid för en fika på en soppa Miso och senare en kaffe. Solen bröt igenom men det var en kall vind. Kvällsmat blev chili con carne på kryddmix, älgfärs, torkade kikärter, bönor, majs, tomater och potatismos. Klart lyckat! Älgfärsen måste dock läggas i blöt i god tid. Det blev en tidig kväll för att förhoppningsvis kunna göra en topptur i morgon. Väckning klockan 7. Vinet smakade utmärkt och tillsammans med rökt, torkat renkött, pecorino och parmesan blev det en mysig kväll i tältet. Solo gillade renköttet bäst.

Täkjtavagge norrut Neasketvagges mynning från Singivagge Shang-ri-la Vår tältplats i Singivagge Singivagge i kvällsljus

Dag 8 3/8 - Mot toppen!

Vädret var inte det allra bästa men vi packade ihop lunch, fika, kök, vattenflaskor och lite förstärkningskläder för att försöka oss på toppen. Det var ganska molnigt men den blå himmeln stack fram emellanåt. Vi hoppades på att det skulle bli klarare allteftersom dagen gick. Vi vandrade på längs bäcken och så sakteliga började det plana ut när man kom upp i dalen efter bäckens krök. Emellanåt tycktes det som om himlen skulle börja klarna upp, för att sedan fyllas på med nya grå molnmassor. När vi var framme vid "insteget" till kaffedalen siktade vi på själva kaffedalens botten och tog oss över en snölega och en bäck. Vi försökte sedan följa den långa snölegan som kommer uppifrån kaffedalen.

Molnen hade börjat sänka sig och det hade börjat blåsa lite mer. Uppemot Kebnekaises och Virranvarres sluttningar försvann bergen i molnen. Efter en kort diskussion beslöt vi oss för att vända neråt. Ytterliggare väderförsämring skulle kunna ge problem och det finns ingen anledning till att ta sig upp på Kebnekaises topp i sånt väder. På vägen ner tog vi en lunchpaus. Allteftersom vi kom längre och längre ner blev vädret bättre och bättre. Till slut gick vi i solsken igen, även om det blåste lite kyligt. Väl nere vid tältet tog vi det lugnt. Vilade och lyssnade på sommarpratare i MP3-spelaren. Till kvällsmat blev det ett par påsar Real Tur.

Tove och Solo med kaffedalen i bakgrunden Binka

Panorama över Goubircohkkas östkam

Dag 9 4/8 - Till Ladtjovagge

Dagen bjöd på fint väder. Vi gick ut ur dalen samma väg vi kom. I stället för att gå hela vägen ner till Kungsleden genade vi över till leden som går in i Ladtjovagge utan att passera Singistugorna. Uppe vid de små sjöarna tog vi lunchfika i solskenet. Även om solen lyste från en nästan klarblå himmel var det lite småkyligt ändå.

Efter lunch vandrade vi vidare med lite korta fikapauser. Där Ladtjovagge öppnar upp sig kände vi enstaka regnstänk. Det blev inte så mycket mer men vi skyndade på för att få så upp tältet innan det började regna. Molnen började dra in över oss. Strax efter bron slog vi upp tältet bland de stora klippblocken där jag tältat förut några gånger. Det är en härlig utsikt man har, över Tuolpagornis kända profil, kaffedalen och nedre delarna av Kebne åt ena hållet, och Ladtjovagge som breder ut sig åt andra hållet. Kvar till fjällstationen hade vi kanske 2 km. Det blev en skön sista kväll och Solo satt utanför tältet och spanade ut över sina domäner.

Från Singivagge mot Stuor Rusjka Röset vid tältplatset På väg ner från Singivagge Tjäktjavagge och Sälka Vy västerut över Mádir mot Unna och Stuor Rusjka 

Panorama åt nordväst med Stuor Avrrik, RUsjka och Sälka

Västra Ladtjovagge med Liddunjunnji Skárttoivi i Ladtjocagge Singitjåkka, Tuolpagorni, Vierranvárri och kaffedalen från sista tältplatsen

Dag 10 5/8

Vi tog oss upp tidigt för att inte behöva stressa. Frukost, ihoppackning och iväg till fjällstationen. Väl där köpte jag biljetter åt oss i receptionen och så gick vi iväg och ställde oss i kön vid helikopterplattformen.

Vi hade funderat lite på hur Solo skulle reagera på helikoptern men han brydde sig inte det minsta när vi stod på lite avstånd från plattformen. När det väl var vår tur tog jag ett grepp om Solos halsband och Tove fick gå först. Om han skulle bli rädd skulle han troligtvis följa efter matte, morsgris som han är. Han gillade inte riktigt det hårda vinddraget när helikoptern landade men sedan brydde han sig inte det minsta och försökte till och med hoppa in på egen hand i helikoptern! Där fick han lite hjälp och välkomnades av piloten som kliade honom bakom huvudet. Sen satt han snällt mellan våra ben hela turen.

Väl framme i Nikkaluokta tog vi oss en stadig lunch i restauranten och varsin efterlängtad dusch. Slut på vandringen och bara att packa in oss i bilen och styra kosan hemåt.

Mera...

Ännu mera såsom matlistor, packlistor, karta, foton kommer på min egen hemsida inom kort. Alla foton tagna med Nikon D90, Nikon 35mm F/1.8G, Tokina 12-24 F/4G, Nikon 28-80mm F/3.3-5.6G.

Långt senare...

Framåt påsk året efter blev Solo dålig utan att vi riktigt märkte det. Vi beslöt att ta bort honom. Att stå och klappa om Solo liggandes på ett bord hos veterinären, och tala om för honom att han är jätteduktig och bra när han får sticket av sprutan och bara har ett andetag kvar att leva är det vidrigaste jag varit med om. Han har det bra nu och springer för alltid vid regnbågsbron, på eviga fjällängar, leker med lämlar, dricker friskt fjällvatten, spelar snöfotboll och fångar köttbullar som regnar från himlen.  

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2012-02-03 14:54   Håkan Friberg
Kul att du äntligen skriver om en vandring! En del mästerliga foton!
Regnbyxlånar-Håkan
 
Svar 2012-02-04 18:20   pal2
Ja det var väl på tiden?? :) Tog bara 10 år så där. Tack ska du ha för berömmet. Nöjd med byxorna?
 
2012-02-03 15:21   Anders_sthlm
Vilken härlig vandring du skriver om Peter!
Det här är dessutom tror jag praktiskt, för dom som vandrar eller vill vandra med hund .
Balansera på dom där glashala stenarna i ösregn med hund nedanför Nipals. ja, det är det få som klarar av.
Men vad fint att vara ensam på Singis gräsgolv.
Toppen!
mvh. Anders.
 
Svar 2012-02-04 18:23   pal2
Ja den var härlig, trots dimma, felnavigering, inställd topptur osv. Men någonstans där ligger det också ett äventyr och charm, man vet inte riktigt vad man ska få när man åker upp.
Det är lättare än vad man tror, att ha med hund, är min erfarenhet nu. Solo vägde sina modiga 24 kg, det var lite kämpigt minsann.
 
2012-02-03 16:50   Rune_zinken
Betygsätt gärna: 5
Det här blir helt klart toppbetyg. Fint skrivet, både informativt samtidigt som du har blicken för både små motigheter såväl som de fina ögonblicken. I början av 80-talet vandrade jag själv stora delar av den här turen och minnena återkom starkt när jag läste din berättelse. Dessutom har du ett fint bildsinne och vet hur du får bra bilder med din Nikon. Ett par av bilderna är rena vykort!
Däremot gör det mig ont att höra att Solo gått bort. Det var en väldigt vacker hund som det måste ha varit underbart att ha med på en sådan här tur. Synd att han inte fick komma upp på toppen.
 
Svar 2012-02-04 18:27   pal2
Tack ska du ha för det fina betyget! Det trigger en att återkomma med fler berättelser! Jag gillar själv att läsa vandringsberättelse där både känsla, men en del kunskap jag kan behöva om platsen själv kommer fram. Når jag upp till det själv när jag skriver är det kanon.
Jätteroligt att du tycker om mina foton.
Solo fick inte komma upp men i sommar gör vi ett nytt försök, med Solos "lillasyster" Knixa!
 
2012-02-03 17:15   brigas
Vilken fint skriven berättelse,bilder och tur,speciellt det du skriver om dej och hunden,extra känslosamt för mej som också hade en Solo som följde med i fjällen och avslutade sin tid på jorden som din Solo gjorde.
 
Svar 2012-02-04 18:31   pal2
Vad roligt, och skönt att höra. Jag får fortfarande tårar i ögonen när jag tänker på honom. Jag har sett på din sida att du också hade en Solo och tänkt att de kanske leker med varandra nu.
 
2012-02-03 19:57   tbergman
Betygsätt gärna: 4
Trevlig läsning och mycket fina foton. Jag gillar speciellt det från Singivagge mot Rusjkas sluttning, där Singijåkka glänser i solen, medan Rusjka döljs i moln.
 
Svar 2012-02-04 18:33   pal2
Roligt att höra! Jag gillar också den. Just när det blir den där blandningen av kontrastrik, dramatisk himmel och solljus som slår igenom delvis är ju så härlig! På så sätt blev det en väldigt varierande "foto-vandring".
 
2012-02-03 21:16   Ahkká
Roligt att läsa om er vandring, och vilken fin hund Solo var! Jag skrattade när jag läste hur han sedan året innan lärt sig tycka om att komma in i tältet på kvällen, och klarade inte av att läsa sista meningarna av texten högt för min sambo (jag hade sprungit fram och tillbaka med datorn innan för att visa alla fina bilder ni tagit).
 
Svar 2012-02-04 18:35   pal2
Ja han var då en smart en, uttröttad känner han igen tältpåsen och flyger upp. Hinner knappt få upp yttertältet innan han smiter in och lägger sig.
 
2012-02-04 00:46   Jockemeister
Betygsätt gärna: 5
Undebar reseskildring!
Har rört mig lite i samma områden och sitter och nickar igenkännande. Beklagar sorgen över er förlust och vet att säga farväl till en familjemedlem på det sättet är bland det värsta som finns,

Mvh//Jocke
 
Svar 2012-02-04 18:38   pal2
Så härligt att höra. Ja det är trist, och oförståligt. Att bedra och förråda sin bäste vän, men samtidigt göra vad som är bäst för honom. Hur förklarar man det för sig själv?
 
2012-02-04 14:56   avslutad121010
Betygsätt gärna: 5
fantastiskt!! e d en Tollare???
 
Svar 2012-02-04 18:38   pal2
Tack för det fina betyget! Viss är det en tollare, från Lönnlovets kennel.
 
2012-02-04 16:15   OBD
Betygsätt gärna: 5
Härlig berättelse och många fantastiskt fina foton!
Solo var ju fantastisk. Kommer du att göra en tur i år med er nya hund?
 
Svar 2012-02-04 18:42   pal2
Tackar i dubbel bemärkelse! I juli drar vi till fjälls igen, det blir kända trakter, med topptur på Kebne inplanerad, och en sväng förbi Nallo och Vistas. Start och stopp i Nikka. Ett stopp vid Lappdonalds för att införskaffa den där renburgaren Solo inte fick, men han skänker den till sin "lillasyster" Knixa! Min sambo har gjort upp färdvägen, hon litar inte riktigt på mina planeringar längre :) Grundstens vandringsbeskrivning över området har plöjts från pärm till pärm!
 
2012-02-04 17:03   avslutad121010
klart att det är en Tollare!!! fint med hundar på bild i naturen! :)
 
2012-02-04 23:08   samohtII
Betygsätt gärna: 5
Riktigt proffsiga bilder! Hittar dock lite stav fel i din text :p. Synd att ni blev av med hunden han verkade så mysig när du beskriver honom.
 
2012-02-05 09:34   31lleb
Betygsätt gärna: 5
Vilken härlig beskrivning! När man läser referatet av vandringens positiva och negativa händelser är man inte hemma i sin lugna vrå utan man befinner sig som en skugga bakom er och upplever precis allt. Hoppas det går lika bra i år med Knixa, som är precis lika härlig som Solo
 
2012-02-06 22:39   Mats Pleje
Måste bara säga att det är väldigt fina bilder du tagit, och sen är det ju kul att våra vägar åter korsas.
Mats från Kaskasavagge
 
2012-02-22 18:22   mikeon
Betygsätt gärna: 5
Kul att läsa Peter. Låter som en härlig tur och planering men som bitvis också blev till ett riktigt äventyr. Härliga foton, roligt att känna igen området. Tråkigt med Solo, hoppas han har det bra där han är nu. Hälsa Tove och lycka till med Knixa. Era nya turplaner låter också bra, hade själv tankar på den inför min vandring 2011, men blev också ändrade planer pga storm från Sälka upp mot Nallo.
Hörs...
 
2012-03-03 21:16   FiddeTheRocker
Betygsätt gärna: 5
Jag gillar verkligen hund-bilderna. Det är en härlig känsla att ha med sig hunden.
 
2012-05-28 12:33   kanelka
Intressant skrivet!
Vi funderar lite på att vandra upp till Kebnekajse. Fina kort!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in