Rapporter från Jesper Andersson

2/10 2004
Hej !

Ungern var ok men lite tråkigt landskap, fick dock se en super konsert där. (Uriah Heep)

Rumänien var lite udda ifrån dom övriga länderna, mycket häst och vagn på landsbygden. Många som tittade långt efter mig när jag kom cyklande, dom undrade nog vilken planet jag kom ifrån, en cykel med packning ?, få pratade engelska, ett ganska outvecklat land.
Passerade delar av dom transylvaniska bergen som var vackra.

Det var skönt att komma till Jugoslavien, dom tre sista dagarna i Rumänien hade jag spöregn, stötte här på en annan cyklist, en pensionär ifrån Holland som ville ut och vara på färd.
Undvek Belgrad och träffade bara på trevligt folk igenom landet, många har anknytningar till Sverige, familj, vänner...

Vägen ifrån gränsen till Sarajevo har varit otroligt vackert, kuperat, höga berg med grönska och höstens alla färger, en stor flod som ibland slingrade sig som en orm längs med vägen.
Passerade igår över 30 tunnlar ( 48 i Peru på en dag ) igenom bergsmassiv, den längsta var över 1 km och då blev jag faktiskt rädd.
Det är jobbigt med totalt mörker och med en liten ficklampa som ledljus cykla i detta, som tur var så var det lite trafik, fick en gång kasta mig åt sidan för en lastbil.
Har efter detta fått lite tunnelfobi.
Folket här i Bosnien - Hercegovina har hittils varit mycket trevliga, vidare om några dagar emot kusten i Kroatien.... hoppas pa mindre antal tunnlar...

22/10 2004

Färden ifrån Sarajevo ner till kusten i Kroatien gick bra med fina vyer, staden Mostar var dock lite kuslig att besöka. Mycket av ruinerna efter kriget är kvar, kraftigt skadade hyreshus som folk bor i men också nya byggnader. Den berömda bron är helt nyrestaurerad.

När jag anlände till kusten blev jag förvånad hur varmt det var, badade ett par gånger i det 20 gradiga vattnet.
Längre norrut ändrades klimatet drastiskt, mycket regn och en stark vind som jag ej upplevt tidigare, vinden kan vara livsfarlig på vägarna längs med kusten.
En kompis berättade att forskarna har kommit fram till att det är den starkaste vinden på vår jord, 305 km/t som mest, bussar har blåst av vägen.

Själv fick jag ibland stå upp och trampa i nedförsbackar, har bara hänt mig en gång tidigare i Atacama öknen i Chile, hade svårt att styra cykeln när vindarna kom ner ifrån bergen, trodde ett par gånger att jag skulle blåsa av vägen.
En fascinerande upplevelse men jag vill ej uppleva den igen, blev varnad av lokalbefolkningen innan jag begav mig av och nu efteråt förstår jag varför.

Vidare till Slovenien som nu är det mest fascinerande land jag färdats i. Lagom kuperat med ibland landskapsvyer som nästan gör en religiös, snöbetäckta bergstoppar, gröna bergssluttningar nu med höstens fina färger, små och stora vattenfall, trevligt folk.

Landet har ca: 7000 grottor och jag vara bara tvungen att besoka två av dom.

Den första var Postonja grottan som var oerhört vacker mad alla stalmakiter och staligiter (stavningen?? ) som har format grottan till ett stort naturligt konstverk.

Den andra var Skocjan grottan som är den näst största grottan på vår jord, synerna där inne tillhör fantasibilder, gick bland annat över en bro som var 45 meter ifrån en flod som rann igenom delar av grottan. Även omgivning runt grottan ovanför var mycket vacker. Jag har ej varit så imponerad sen jag fick beskåda ruinerna i Angkor Wat i Kambodja. Förstår att området står på UNESCOs världsarvs lista.

Slovenien är magiskt, sagolikt, trolskt.........

Jag är nu i staden Verona i Italien på väg ner till Afrika.... ja.... ni läste rätt.... Afrika.....

7/11 2004

Cyklingen igenom Italien var ganska tråkig, nu valde jag ej dom roligaste vägarna på grund av årstiden.

Inget kuperat förrans på slutet ner till kusten, vägen därifrån ner till Frankrike är oerhört exploaterat och mycket trafik. Det kändes skönt att lämna hetsiga Italien, besökte dock ett par städer med intressanta gamla byggnader, Verona, Parma...

kustvägen i Frankrike är likadan som i Italien, vek av tidigt och fick en ganska trivsam cykling i vacker omgivning, mycket vinodlingar, mysiga små byar, en del städer med intressanta byggnader, Arles, Carcassone....

Mycket regn men ej någon kyla......

Det blev inte riktigt trivsamt förrän jag vek av och tog sikte emot det lilla landet Andorra i bergskedjan Pyreneerna. Färden upp hit har varit slitsam och stimulerande.

Hade en uppforsbacke på 25 km upp till 2408 m ( den längsta jag haft är i Peru på 120 km och 4100 m ).

Omgivningen man befinner sig i gör allt slit värt det. Jag kan känna en slags trivsam harmoni i dessa berg som jag ej kan förklara. Det är som om bergen och omgivningen lugnar min annars ganska oroliga själ. Jag börjar förstå mer och mer varför folk bergsklättrar.

Temperaturen ligger runt 10 - 15 grader på dagarna och nollstrecket på nätterna, i natt sjönk det till - 2.
Jag tältar för det mesta och har bra utrustning.

Färden går vidare emot Spanien som jag ser mycket fram emot........

Jag har nu trampat ca: 6000 km.....

Vi hörs..... Jesper