Artiklar > Paddling i Wales

Paddling i Wales

Paddling i Wales

Om kajaksymposiet på Anglesey 1998

av Martin Thorssell

Denna artikel har tidigare varit införd i Kontaktnätets Nyhetsbrev nr. 6 och jag tackar Martin Thorssell för att jag får publicera den här också.

Klockan var omkring 18.00 då vi i Karins fullpackade SAAB, med tre kajaker på taket, rullade in på parkeringen intill Anglesey Sea & Surf Centre (ASSC).

Vi, är lika med Karin Mentzing från Nyköping, Stefan Jönsson och Tommy Mäntynen från Brunnsvikens KK i Stockholm samt undertecknad. Senare samma kväll anlände ytterligare två "Brunnsare" - Ulf Kuttainen och Eva Wallénius.

ASSC som ligger på ön Holy Island är ett av många outdoor center här i Norra Wales. Det drivs av paddlaren och kajakdesignern Nigel Dennis, känd bl.a. för sin Storbritannien runt-paddling 1980 tillsammans med Nya Zealändaren Paul Caffyn.

Vi var här i Wales för att deltaga i Anglesey Sea Kayak Symposium med efterföljande träningsvecka.

Symposiet startade med incheckning fredag kväll. Under lördag och söndag för- och eftermiddag kunde man deltaga i "lectures" som behandlade ämnen som tidvatten, navigation, nattpaddling, kajakreparationer, expeditionsplanering etc.

Man kunde oxå deltaga i "on the water clinics" med rockhopping, tide races, själv- och kamraträddningar, bogsertekniker m.m.

Annat som arrangerades var bl.a. halvdagsturer med varierande svårighetsgrad.

Lördag och söndag kväll bjöd på föredrag/bildvisning. På lördagskvällen var det skotten Brian Wilson som med många ord och få bilder berättade (berättade och berättade förresten, han läste högt ur sin bok större delen av tiden) om sin Irland runt-paddling och på söndagskvällen var det irländaren Oisin Hallisey som i ord och bild behandlade paddling i Alaska, med allt vad det innebär av möten med björn och val.

Då båda föredragshållarna pratade ganska fort och dessutom med dialekt så hade åtminstone jag många gånger svårt att hänga med i svängarna.

Under måndag förmiddag hade kustbevakningen en uppvisning i hur det går till när nödställd paddlare plockas upp i helikopter.

Annat som man kunde ta sig för under symposiedagarna var bl.a. att prova demokajakerna från Kirton, Valley, Nigel Dennis och Dagger, som låg uppradade vid Port Dafarch, vilket är namnet på den strand som ligger sisådär en tio minuters promenad från ASSC.

Själv tog jag nu chansen att provpaddla Valleys Nordkapp Jubilée samt Nigel Dennis´Greenlander (en sån vill jag ha!!)

Symposiet (med deltagare från Holland, Belgien, Tyskland, USA, Sverige, England, Scotland, Ireland, Wales, Spanien samt Nya Zealand) var nu över för den här gången och av de cirka hundra symposiedeltagarna var det ett 20-tal som nu stannade kvar för att vara med om den efterföljande träningsveckan.

När jag säger träningsvecka är det BCU-kurser (BCU=British Canoe Union) jag syftar på. Dessa är uppdelade i två block.

1-5 star handlar om personliga kajakfärdigheter, utom på 5 star där även ledarskap ingår.

Det andra blocket handlar om ledarskap och instruktion och benäms level 1-5 Coach. Den (de) paddlare som har hand om själva testet och som avgör om man "går igenom" eller ej kallas för assessor och är graderad från 1-5.

Ett test går till så att man först gör tränings-kursen (kurserna). "Assessorn" får då möjlighet att se vad man går för och om man är mogen för assessment, vilket är själva sluttestet. När det gäller coach-blocket så måste man ha gått igenom 2 star assessment för att få göra level 1 coach training o.s.v.

Något jag lade märke till var att det är ett ganska stort "hopp" mellan 4 star och 5 star assessment vilket leder till att 5 star training-gruppen kan bestå av paddlare på ganska skiftande nivå.

Landskapet i Norra Wales präglas av kullar, klippor, gräsängar, stenmurar och får i massor. Vägarna som löper längs kusten är ofta smala och kurviga och kantade med vita mysiga hus.

Den höga klippiga kusten med alla sina tunnlar, trånga passager och grottor inbjuder till teknisk och spännande paddling. Man hör och känner verkligen hur sjön lever när man i kajaken smyger fram nära de vassa och taggiga klipporna där vattnet gurglar, fräser, sprutar och har sig.

Att följa kusten, paddla ut och in i grottor, genom tunnlar och trånga passager, kallas för rockhopping. Denna, i mitt tycke kanonroliga typ av paddling, bygger mycket på tajming, allt för att inte bli nedsatt på klipphyllan som stundom är synlig, stundom osynlig, beroende på hur sjön häver. Annat som kan vara kul är att surfa i ett tide race.

Detta fenomen, som till viss del liknar en bredare fors, bildas då tidvattenströmmen passerar en udde eller mellan en ö och själva fastlandet. Vattnet pressas ihop och reser sig upp.

Då förhållandena över lag är tuffare här än hemma i Sverige, får man oxå nytta av god paddlingsteknik på ett helt annat sätt. Fick nu t.ex. använda "rollen" vid två tillfällen på grund av ofrivillig kapsejsning i surf.

Vad djurlivet beträffar ska man tydligen kunna se lunnefågel, pilgrimsfalk, alpkråka, gråsäl, knubbsäl (kallas common seal) och om man har flyt, delfin och späckhuggare.

Själv såg jag dock bara ovan nämnda säl-arter samt mestadels måsar och trutar.

Det är inte första gången jag ställer mig frågan: Varför ska man behöva vara född vid Kalmarsund???

Jag menar, det kunde ju ha varit Wales, Scotland, Nya Zealand, Australien, Grönland…….

 

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2003-03-26 09:21   eriksjos
Betyg: 5
Dit vill jag åka!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in