Paddla i häftiga Vesterålen!

Föreningen Havspaddlarna Västerås hade annonserat turen till Helgeland, ett härligt paddlarområde i Nord-Norge där vi varit tidigare. Men strax före avresan såg vi väderprognoserna, kallt och regnigt i Helgeland och bättre väder norröver. Så vi ändrade i sista minuten till Vesterålen norr om Lofoten. Alla 8 deltagarna var eniga, vi ville ju alla få lite sommarkänsla på paddlingen.Vesterålen är inte ett ”nedköp” jämfört med Helgeland. Vesterålen är visserligen ett mindre område men det har höga berg överallt, verkligen dramatiskt. Helgeland är ett större område med många små låga öar och några med höga berg. Helgeland är ett lugnare område på så vis att det nästan överallt finns skyddande öar längre ut. Vesterålen kan då ställa större krav på paddlaren, det finns utsatta partier. Och det är tyvärr ännu längre till Vesterålen, 40 mil mer. Båda områdena har sina fördelar, båda är verkligen värda att besöka.Under vår vecka gjorde vi det mesta av det bästa i Vesterålen, med start inne i Eidsfjorden vid Holmstad, avslutning uppe i staden Myre. Däremellan mestadels utsatta, och otroliga partier, ut mot Atlanten. Vi var också en dag inomskärs, med besök bl a i Skipnes där ASKR har sin årliga paddelträff.Vi kom bl a till Gaukvœrøya där en fin sandstrand i norra delen välkomnade oss, nog finaste tältplatsen på hela turen.Gaukvœrøya ligger en bit utanför fastlandet och nästa dag var blåsig. Då blev det plan B, en natt till på ön. Förmiddagen vandring från norr ned till sydspetsen, intressant med lämningar av tidigare bosättningar. Här har folk bott i många hundra år, här var det närmast ut till fisken. Viss modern civilisation kom i början av 1900-talet med postkontor och arrest för berusade. Men livet var kärvt, inget rinnande vatten, ingen el och i början av 1950-talet ville man in till fastlandet. Alla husen revs och man tog byggnadsmaterialet med sig för att bygga nya hus. På eftermiddagen hade vi passande nog vågträning, först ett teoripass på land, sedan övning i vågorna. Allt gick bra, ingen körde omkull.Sedan paddlade vi vidare, upp mot ”sockertopparna” kring Nykvåg, ett fågelskyddat område.Vid en av öarna såg vi fler havsörnar och på närmare håll än nog någon i gruppen sett tidigare. Det var i alla fall fler än 10 havsörnar, de var i luften, de satt på berget, de var så nära oss – verkligen en mäktig fågelupplevelse! Senare upp mot ännu ett fågelberg, Frugga, även där gott om fågel. Strandskata, toppskarv, storskarv, lunnefågel, stenfalk, sillgrissla, tobisgrissla, kustlabb med flera. Sälar kom ibland fram, med stor nyfikenhet, och sista dagen strax före målgång hade vi en hel koloni precis framför oss. En utter visade upp sig i den klippiga strandkanten en dag.

Allt var så vackert, så mäktigt, så storslaget i Vesterålen – en vecka vi kommer minnas länge.Och om män och kvinnor, jag ser ett samband på mina turer, ju längre norrut desto fler män, ju längre söderut, desto fler kvinnor. Nu i Nord-Norge var vi 7 män och en kvinna på turen, från Västerås, Eskilstuna och Stockholm. För mina turer i Kroatien brukar det vara 50/50, och så blir det nästan på turen som startar i slutet september.