På cykel från Chile till Alaska

Jesper Andersson cyklar i Sydamerika, han skickar rapporter till oss på redaktionen. Dessa rapporter har hittills kommit in:

19/3
Hej !
Jag har precis anlänt till Chile (Santiago) efter en ganska jobbig flygresa, cykeln och all utrustning klarade sig bra.
Jag bor för tillfället hos en kompis som jag träffade i Asien under min förra resa.
Jag kommer att bo hos honom några dagar för att aklimatisera mig lite, om några dagar ska jag ta mig ner till Puerto Montt som ligger ca: 120 mil söder om Santiago för att påbörja mitt äventyr.
För tillfället känns det lite pirrigt men av erfarenhet vet jag att det tar tid att komma in i resandet.
Jag kommer kontinuerligt lämna rapporter under resans gång.
Jesper.

23/3
Hej Sverige !

Det var meningen att jag skulle börja cykla ifrån Puerto Montt men efter en del funderingar så bestämde jag mig för att ta mig ytterligare lite längre ner i landet. Jag befinner mig nu på Chiloe- ön i en liten stad som heter Quellon, staden ligger längst ner på ön och dess invåanares största sysselsäattning är fiske.

Jag kommer i morgon 24/3 ge mig av på min första cykeldag vilket känns mycket spännande, har precis varit ute på en liten runda runt staden. Jag börjar också lära mig mer och mer spanska vilket är ett måste om man ska resa i dessa länder. Människor jag hittils träffat har varit mycket hjälpsamma, hoppas det fortsätter så.

Ha det så bra där hemma så hörs vi

Jesper....On the road again........

31/3
Hej Sverige !
Jag befinner mig nu i en liten stad som heter Pucon som ligger invid sjön Villarrica, ca 60 mil ifran startpunkten.
Jag tänker stanna har ett par dagar för att utforska området, ett vackert vildmarkslandskap vet jag att detta område har att bjuda på.

Resan har annars bjudit på ett jordbrukslandskap liknande det vi har hemma i Sverige fast mer kuperat, vissa delar av väagen kan man inte titta sig mätt på.
Dom mäktiga Anderna med dess snöbetäckta toppar som jag fick beskåda min tredje cykeldag gjorde ett starkt intryck på mig.
Allt har hittils gått bra förutom dom ibland agressiva hundarna som helt enkelt går till attack efter vägen, har hittils klarat mig bra då jag petar ner två växlar och trampar på.

Ha det sa bra
Jesper....Ute på vägen igen....

9/4
Hej Sverige !
Jag befinner mig nu i en liten stad som heter San Vincente, ca: 15 mil ifrån Santiago.
Sen sist har färden gått bra med bara en punktering och en eker som small av efter vägen. Under resans gång har jag försökt ta in på campingplatser men har oftast hamnat på billiga hotell. Det äar höst i södra Chile nu så det har varit få turister ute, har dock träffat på några stycken när jag var runt sjön Villarrica, inga långfärdscyklister ännu.
Mycket riktigt så bjöd området runt Villarrica på fina naturupplevelser. Nu har jag klarat av södra delen av Chile som mestadels har bjudit på ett jordbrukslandskap med mycket grönska och så dom mäktiga Anderna förstås.
Det är många som tutar och hejar på en när man trampar på och det är ju alltid skoj....en del kommer fram och frågar vart man ska o.s.v....några har faktiskt också erbjudit mig lift men har då tackat nej då jag hittils tycker det är roligt att färdas på cykel.
Om några dagar när jag kommer befinna mig på färd i norra Chile så kommer landskapet förändras helt.
Över 200 mil sterilt ökenlandskap väntar, öknen heter Atacama och är världens torraste.
Hittils allt bra....en dag i taget.....
Jesper....på väg in i öknen......

19/4
Hej Sverige !
Jag befinner mig nu i staden Vallenar som ligger en liten bit in i Atacama. Det jag har sett och erfarit hittils av denna öken är varma dagar och kalla nätter. Det är mellan 25-30 grader varmt på dagarna och på nätterna går det under 10 grader. Jag har bra utrustning med mig så det är inga problem då jag ibland sover under bar himmel.
Jag förstar att dom har byggt observatorier för astronomisk forskning här ute(jag har inte besökt något men såg ett i kikaren idag), jag har aldrig sett stjärnorna lysa så klart som dom gör här i Atacama- öknen, helt otroligt att beskåda.
Jag måste också säga att jag är djupt imponerad av det öken- landskapet jag nu får beskåda varje dag, det har hittils bjudit på väldigt kuperad terräng med mycket busk- och kaktusväxter, det känns nästan som man cyklar runt på månen.
Det ska erkännas att det ibland tar emot då det är långa uppförsbackar med solen som bränner på och man har slut på vatten.
Men jag har hittils inte tänkt tanken på att ge upp då jag inte vill byta ut detta upptäckarliv mot någonting annat.
Jesper....nu inne i Atacamaöknen

27/4
Hej Sverige och Polen !!!!!
Jag befinner mig nu i staden Antofagasta som ligger ca: 70 mil ifrån gränsen till Peru.
Färden går vidare och temperaturskillnaden mellan dag och natt har ökat den senaste tiden, runt 40 grader C på dagen och 5 grader C på nätterna.
Det är tur att det fläktar när man cyklar, ibland kan vindarna vara mycket starka. Men man får dricka mycket också, som mest har jag burit med mig 10 liter vätska.
Avstånden mellan ställen där man kan få vatska och föda kan vara långa här i Atacama, över 10 mil ibland.
Jordbävningar är också lite lurigt här, två dagar innan jag anlände till staden Copiapo så hade dom haft ett skalv som mätte 6,6 på Ritcher skalan i området. En del hus hade rasat och stora fönsterrutor i staden hade kraschat, den natten sov jag lite oroligt kan jag säga.
Det är fortfarande folk som ibland stannar och erbjuder mig lift men jag tackar nej, vatten erbjuds också av en del och då tackar jag naturligtvis ja.
Trots detta så har jag ej tröttnat på att färdas i en öken, denna del av var jorden fascinerar mig mycket.
Jag har nu också stött på några andra långfärdsresenärer, samtliga här i Atacama. Ett par i från Tyskland som hade cyklat ifrån Alaska, hon 47 och han 59 år. En Belgare som också hade trampat ifrån Alaska, dock inte i Colombia.
En Japan som jag faktiskt mötte igår, han skulle gå igenom Atacama- öknen.
Jag har nu varit på färd i 33 dagar och har därmed trampat ca: 270 mil.
Ha det sa bra i Sverige och Polen !!!!!!!
Jesper