Artiklar > Östra Jämtlandsfjällen 2009

Östra Jämtlandsfjällen 2009

Av: Pwe

Sitter på bussen på väg till Vallbo, börjar äntligen komma fram till fjällen. Jag är den enda passageraren på bussen, känns lite onödigt med en hel buss bara för mig. När jag kliver av, hälsar busschauffören att han hoppas jag har med mig ordentligt med myggolja... Hade tänkt stanna över natten i Vallbo, men verkade inte så intressant här. Gör istället iording packningen och börjar gå upp mot Grönvallen och Pyramiderna. Vägen (för det är bitvis just väg) är inte så upphetsande, men man får se det som en anmarsch mot det som kommer sedan. Framme vid Grönvallen sätter jag upp tältet bland träden nära bäcken. Fixar mat och gör kaffe. Svär lite över myggen - busschauffören visste vad han pratade om. Lovar mig själv att nästa resa till jämtlandfjällen ska bli augusti-september istället för mitten på juli.

Sover gott på mitt nya neoair, verkar vara ett bra köp. Gör klart frukostbestyren och packar mig iväg. Kommer ut ur skogen och fram till pyramiderna så småningom. Mycket intressant plats! Kliver av från leden och går österut, uppepå den sjukt plana "landningsbanan" och kommer fram ovanför Issjödalen och där ån rinner upp.

 

Planen är nu att runda Ana-högen och så småningom komma fram till Anarisstugan. Jag går vidare NO och njuter av lättgången mark och fina vyer. Kommer lite regn, men bryr mig inte om att ta fram regnkläderna. Vätan blåser ur kläderna nästan direkt. Tar lite höjd och hittar ett fint lunchställe högt över djupdalen. Ska till Staloviellekåten, så går ner lite och följer vinterleden fram. Den här delen fram till kåtan var inte rolig att vandra alls, kommer jag inte att göra om. Fortsätter sedan sommarleden och i dalgången mellan Bodhögen och Kruptje slår jag läger. Är ganska slut, så det får räcka och platsen är fin. Solen skiner just på mig medan regnen jagar varandra i dalgången nedan och på andra sidan. Gör kaffe och lättar lite på whiskyflaskan medan jag njuter av utsikten och det fina vädret.

Slevar i mig en grötfrukost och packar ihop alla grejjor. Börjar vandringen och leden runt Kruptjie och dalgången mellan kruptjie och kraapa blir dagens höjdpunkt - i dubbel bemärkelse. Jag kommer ut ur dalgången och börjar gå neråt. En bit bort i låglandet hägrar Anarisstugan. Anarisstugan är en av de allra minst besökta fjällstugorna och det i kombination med dess otursförföljda historia var det som gjorde att jag bestämde mig för att gå hit. Hela området är platt, mycket stillastående vatten och en hel del videbuskar. En enda stor myggodling med andra ord... Kommer fram till stugan på tidig eftermiddag, säger hej till stugvärdinnan och slår upp tältet bakom stugan. Jag är den enda besökaren idag... Efter ett dopp i sjön och ett besök i butiken blir det en rejäl laddning pasta till kvällsmat. Gör ett försök att vara ute lite, men det är ruskigt mycket mygg.

Ny dag med en ny laddning nykläckta myggor ute på jakt. Från Anarisstugan småspringer jag förföljd av mygg i sydvästlig riktning längs leden mot Hällådalen. Målet för dagen är att fortsätta i samma riktning mot Dörrsjön och hitta en tältplats strax innan sjön. Viker av från leden och fortsätter SV mot Tjearmehketmoeles utlöpare. Börjar regna längre upp i Hällådalen och snart är det dags att ta på regnstället.

Äter lunch vid Hällån, innan det är dags för stigningen. Vädret slår om till det sämre med kraftigt regn och tilltagande vind. Stretar vidare och kommer upp väl långt i dalen mot Dörrsjön innan jag börjar fundera på lägerplats. Om man söker lite hittar man tältplats även här, men jag är fortfarande ganska pigg. Bestämmer mig för att ta mig fram till raststugan vid sjöns sydöstra ände. Inget bra beslut visar det sig snart. Det är besvärlig terräng med mycket sten som är hala i regnet och vinden tar i över hela sjön. Blåser rejält kallt. Svär en ramsa eller två fram till stugan. Är rejält nedkyld och blöt när jag kommer fram. Är föga förvånande ensam vid stugan, så jag bestämmer mig raskt för att stanna inne. Får av allt det våta och fixar lite varm fruktsoppa. Får upp värmen efter tag och spenderar resten av kvällen med att lyssna på vindens ylande ihopkurad i sovsäcken.

Ny dag och nya krafter. Efter en rejäl frukost stretar jag vidare i motvinden. Dagens mål är att gå längs med sjökanten nordvästlig riktning och sedan ta mig ner i dalen västerut och gå vidare mot sydväst mot Lunndörrens mynning. Blåser fortfarande en del motvind, så jag borrar ner huvudet och kör på med siktet inställt på den dalöppning jag tror jag ska vika ner igenom. Enkelt att hitta här, så bryr mig inte om att kolla kartan så noga. Inte så smart, går förbi där jag ska gå ner och går in en dalgång längre upp än tänkt, dvs norr om Struohpie i stället för söder om. Inser mitt misstag när jag kommer fram till sjön. Tänker - äsch går ner här istället. Går ner lite och tar en paus och njuter av den här fantastiska platsen jag hittat. Ger intrycka av högalpint och utsikten mot massiven på andra sidan dalen är fantastiska. Försöker fota, men med den här lilla kameran går det inte att fånga platsens djup.

Kollar lite mer noga på kartan och inser att jag har lite problem. Det är riktigt brant ner och det jag till slut hittar som jag bedömer är det minst dåliga alternativet är nerför en rasbrant med rätt stora block. Med andan i halsen tar jag mig försiktigt, försiktigt ner. En och en halv timme senare är jag nere. På dalgångens golv sätter jag tältet och lagar till en kraftigt försenad lunch i skydd av tältet. Det blåser en del genom dalgången. Kollar in utsikterna och bestämmer mig för att stanna här - traumatiserad... Spenderar resten av eftermiddagen utsträckt i lä bakom tältet.

Vaknar till en fin och solig dag. Upptäcker även att myggen lyser med sin frånvaro. Fjällen när dom är som bäst! Kommer iväg efter frukost och packning och börjar vandringen vidare. Håller ca 900 höjdmeter, rundar Dörrspiken till sydvästlig kurs. Kommer ner i Lunndörren och tar en paus vid bäcken innan jag stretar uppför stigningen för att komma ner i Lillådalen, i mitt tycke en av de intressantaste dalgångarna i de här fjällen.

Målet för den här gången är dock inte Lillådörren, utan efter en välbehövlig lunch bär det vidare in emot Rensnävskafet. Dalgången - eller bättre beskrivet ravinen - med bäcken och snön på kanten är mycket intressant. Är i lä här och det är smällvarmt. Solpaus! Skönt, men att börja gå igen är riktigt trögt! Känns som att det går åt de allra sista krafterna för att masa mig ner i Storådörren. På Synder-storådörrfjällets sydsluttning ser jag resans första renar. Nere vid bäcken sätter jag tältet, njuter av omgivningarna.

Begrundar den ganska rejäla uppförsbacken västerut, som imorgon ska leda mig in i Tronndalens södra öppning. Planen är att följa dalgången norrut och sedan gå till Vålåstugorna för i första hand proviantering. Funderar om jag ska skippa Tronndalen och istället gå Storådörren norrut. Många branta höjdmeter och kroppen känns lite sliten...

Vaknar till en ny dag och inser att vädret har fattat beslutet åt mig hur jag ska gå. Molnhöjden ligger strax över tälttaket och med sådan dimma blir dagen mer en transportsträcka än en utsiktsdag. Börjar gå upp längs Storådörren. Här finns det en hel del renar till skillnad mot början av vandringen. Det här hör till ett annat sameviste. Vandringen Storådörren upp blir lite trist med regn/dimma, men har iallafall vinden i ryggen. När vädret är bra är det en magnifik utsikt från dalens överände söderut, men idag är det bara gråa moln.

Det blåser en hel del och vätan trycks igenom "tex-materialen". Galon har absolut sina fördelar. Kommer upp i dalens övre del och hittar ett vindskyddat läge bakom en liten kulle och här blir det lunchpaus. Går vidare och vadar över ån som kommer från Tronndalen och fortsätter längs Tronnan och kommer sedan in i fjällbjörkskogen. Det är lättgånget här, längs med renstigarna. Vid en liten bäck slår jag upp tältet alldeles bredvid stigen.

Under natten vaknar jag av renar som passerar förbi. I gryningen vaknar jag igen av ett konstigt ljud, låter som ett mellanting mellan häst och gris, och något sparkar och krafsar i marken. Hade jag varit i skogarna hemmavid, hade jag gissat på vildsvin, men det finns ju inte här. Björn?? Skramlar med kastrullen ett tag och det tystnar. Somnar om bara för att vakna till samma ljud igen en stund senare. Nu tar dock nyfikenheten överhand och jag kikar försiktigt ut genom tältet. Upptäcker att jag sitter mitt i en hel skock av renar. Senare får jag förklarat för mig att "grisljuden" är när renarna försöker frusta ur larver ur mulen och att de sparkar upp marken är på jakt efter saltet i urinen från min kvällspiss. Börjar lite försiktigt min morgonprocedur och gör lagom mycket oljud, så renarna ska fatta att jag finns där, utan att bli livrädda. Det regnar även idag, så packar ihop allt innan jag kliver ur tältet och river det. Dagens väder är inte ett dugg bättre än gårdagens. Dimmigt och det regnar. Hade jag kunnat, hade jag tagit sikte på Vålåvalen, men sikten sträcker sig bara hundratalet meter framåt. Får ta fram kompassen och gå efter den genom fjällbjörkskogen.

Har ingen vidare vana att gå med kompass i skogen och i och med att det lutar åt höger, så kommer jag några hundra meter från dit jag siktade. Men väl framme vid sommarleden spelar det ingen stor roll. Följer leden fram till Vålåstugorna och är framme där vid sen lunchtid som första gäst. Är ganska så blöt, så passar på att hänga upp alla mina grejjor i det tomma torkrummet. Regnet tilltar än mer och blåsten tar i. Tältet är ju blött så det ska ju ändå upp, så klär på mig och sätter upp det ovanför stugan. Ytterligare blöta gäster droppar in och vi får rapporter om riktigt höga vattenflöden. Nästa dag rekommenderar stugvärden alla att stanna kvar. Passar mig bra, behöver vila i alla fall. Blir sittande i stugan och pratar med de andra gästerna och tar det lugnt. Passar på att äta rejäla pastaportioner för att fylla på energireserverna. Sover i tältet även dessa två nätter - är ju på tältsemester och tältet håller ju undan regnet. Brukar dessutom sova ganska dåligt i stugorna. Antingen är det inte någon som snarkar eller så är det spring ut och in genom dörrarna.

Det ljusnar och efterföljande dag är solen framme igen. Siktet är inställt mot Gåsen. Det är dock fortfarande mycket vatten i alla jokkarna och stugvärden rekommenderar att istället för att följa leden gå upp på höjd mellan Gruvsmällen och höjden 1192 och sedan hålla höjd. Kollade på kartan och insåg att den turen skulle bli mycket finare än vad något i dalen nedanför skulle kunna erbjuda. Lekte även med tanken att gå till stensdalen via sjtåntja, men valde bort den pga SJ's oflexibilitet.

Ett medelålders par slog följe med mig upp. Kul med sällskap efter så lång tid själv, men vid lunch insåg jag att det inte gick bra - eller alldeles för bra beroende på hur man ser det. Jag gillar att ta långa pauser och insupa vyerna. De gillar att gå lite långsammare och kolla under tiden. Kombinerat gick vi långsamt och tog långa pauser. Men med vyer som dessa fanns det inget annat sätt.

Vandringen fortsätter med fantastiskt fint väder som med råge uppväger det tidigare regnandet. Med vägvalet på höjd över Härjångsdalen avlöser vyerna varandra. På Kleavetjes sydsluttning på kanske 1150 metersnivån finns det precis vid bäckarna som rinner ner i dalen ett litet platt område som jag utnämner till bästa tältplats iallafall just här. Utsikten neråt Härjångsdalen med alla sina sjöar på rad är hänförande. Dock är jag fortfarande lite sällskapssjuk, så efter att ha begrundat utsikten ett tag, går jag vidare mot Gåsen.

Väl framme vid Gåsen är det dags för en dusch. Blev en kall upplevelse då vinden blåste rakt in i kabinen. Men få duschar kan skryta med en utsikt som denna! Spenderar kvällen i samspråk med de andra gästerna. Det är det här otvungna umgänget som gör att jag trivs i fjällstugorna mycket bättre än i de större stationerna, även om de har bättre komfort och större utbud.

Jag konstaterar lite melankoliskt att fjällvandringen i stort är över för den här gången. Återstår transportsträcken ner till Storulvån, där kommersialismen och stordriften råder och sedan tågresan hem. Varmt vatten, bastu och Jämtlands president i alla ära, men de de mindre fjällstugorna är bra mycket gemytligare.

//Peter

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2009-10-05 14:27   Håkan Friberg
Trevlig läsning. Dessa områden har jag i stort sett endast erfarenhet av vintertid. Kul att läsa om en sommarvandring.
 
2009-10-05 14:36   thegedd
Fina bilder och intressant läsning.....
 
2009-10-06 09:32   Staffan Andersson
Synd att bilderna var så komprimerade
 
2009-10-07 13:00   Stone
Betygsätt gärna: 4
Minns mycket regn från min visit. Fint där ändå. Vad är det för larver renarna frustar ur mulen?
 
2009-10-10 12:57   kaggen
Läsningen av din artikel lockar fram goda minnen. Delar en del av dina poänger. Gåsen har jag goda minnen från sedan mars i år. Vi tillbringade ett extra dygn där på grund av vindar och kyla. På ett sätt skönare att bli inblåst där än på Sylarnas fjällstation.
 
2009-10-21 23:25   bikenut
Betygsätt gärna: 5
Härliga bilder. Tack!
 
2009-11-01 11:14   Totteman
Betygsätt gärna: 5
Trevlig läsning och fina bilder. Duschen vid Gåsen...har duschat där i snöblandat regn och blåsväder. Kabinen hade snö på sig då. Brrrr. Det var i aug/sept 2007.
 
2009-11-01 11:15   Helenin
Åh, härlig läsning om min barndoms fjäll både vinter och sommartid som jag gör mitt bästa att prägla på mina egna små. Jag kommer snart upp igen...
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in

Tips!