Kyla
Hur fungerar kroppen vid kyla.
Av: Anna Sjögren
Kroppens anpassning till kyla
De fyra mekanismer som kroppen har för att göra sig av med värme blir till värmetjuvar i kyla. Som tidigare nämnt har kroppen mycket svårare att klara sig mot nedkylning än mot överhettning. Kroppens försvar mot nedkylning är att producera värme genom ökad ämnesomsättning, kroppsrörelse och "skakningar", man huttrar. Huttringarna är egentligen ofrivilliga muskelsammandragningar och är ett sätt för kroppen att skapa värme när kroppen riskerar att bli nedkyld.
|  | Andreas Ullenius, fullt påbylsad, äter frukostgröten en riktigt kall morgon i Klövsjö. En heldags isklättring väntar. Foto David Elmfeldt | 
Huttringar ger fem gånger mer värme än kroppens basala ämnesomsättning. Huttringar är kroppens första svar på nedkylning och sätter igång när kroppen börjar bli kall. Temperaturen mäts av "receptorer" som känner av temperaturen i hud (ytlig temperatur) och i hjärnan (inre temperatur). Att huttra är dock ett ganska ineffektivt sätt att skapa värme på, och som med all kroppsrörelse krävs energi, främst i form av kolhydrater. Nackdelen med huttringar är också att man kan få svårt att utföra rörelser som tex att tända eld eller skida till raststugan för att värma sig, vilket ju kan vara livsviktigt i en allvarlig situation av nedkylning.
Hypotermi
    Hypotermi - nedkylning - uppstår när kroppstemperaturen faller till
    35ºC eller under. Symptom på nedkylning är förvirring, svårt att fatta
    beslut, apati, slöhet, sluddrigt tal, skakningar, klumpighet, stelhet och
    svårt att röra sig, disorientering och, om nedkylningen fortsätter kan
    personen svimma. Det är viktigt att vara uppmärksam på symptom på
    nedkylning, de kan vara svåra att upptäcka och förväxlas lätt med
    symptom på trötthet. Nedkylning där kroppstemperaturen är över 32ºC
    klassas som mild till måttlig. När kroppstemperaturen faller under 32º
    klassas det som allvarlig nedkylning. Mild till moderat nedkylning behandlas
    genom att man förhindrar ytterligare värmeförlust, ser till att personen
    har torra och varma kläder, och försöker återuppvärma personen. 
Är man ute på tex skidtur är ett bra sätt att värma upp den nedkylda personen att krypa ner i samma sovsäck för att påskynda uppvärmningen med sin egen kroppsvärme. Det är också bra att fylla vattenflaskor med varmt vatten och lägga intill personen på utsatta ställen som bröst, mage och nacke (dessa kroppsdelar "spiller" mycket värme) testa först på Dig själv så att inte flaskan är för varm och bränner personen. Allvarlig nedkylning måste behandlas av sjukvårdspersonal, personen skall tas inomhus så fort som möjligt, och måste behandlas försiktigt eftersom livsfarliga komplikationer kan tillstöta.
Kylskador
    Vanligare än allmän nedkylning är nog lokala kylskador,
    när huden blir vit och tappar känseln. Speciellt utsatta områden är
    näsa, öron och kinder som ofta är oskyddade. Blåser det blir den kylande
    effekten mycket större. Händer och fötter är också ofta utsatta för
    förfrysning, detta beror på att de "yttre"delarna av kroppen
    stängs av först när temperaturen sjunker i kroppen. Kroppen ser till att
    hålla värmen vid de viktigaste organen, dvs blodet samlas i bålen för
    att hålla inälvor och hjärta varma. Blodflödet till de minsta kärlen i
    fötter och händer blir nedprioriterat och stängs av. Var uppmärksam på
    "vita fläckar"! Kylskador bör åtgärdas så fort som möjligt
    för att förhindra att de går över till nästa stadium och leder till
    djupare förfrysning. Kroppsvärme är bäst, värm örat eller näsan med
    en varm hand. Stoppa fötterna i armhålan (på kompisen…). Om det finns
    möjlighet så är det bra att stoppa ner den nedkylda kroppsdelen i ljummet
    vatten (37 - 42ºC). Vid allvarligare kylskador, då den drabbade
    kroppsdelen känns hård och kall, och kylskadorna har gått längre ner i
    vävnaderna, är det viktigt att man inte försöker värma den skadade
    kroppsdelen förrän man är säker på att den inte riskerar att kylas ned
    igen. Att återuppvärma en kroppsdel som sedan fryser igen ökar skadorna
    avsevärt. Då är det bättre att vänta med uppvärmningen tills man är
    "i säkerhet".

av Anna Sjögren
Läs mer
Forumdiskussioner
- Allmänt om friluftsliv Storkniv/huggare
- Allmänt om friluftsliv Besöka alla nationalparker
- Allmänt om friluftsliv Röra på sig i hygglig värme i månadsskiftet nov/dec?
- Överlevnad 1/2 dl vatten på 20 minuter
- Allmänt om friluftsliv AI för friluftslivet?
- Allmänt om friluftsliv Lars Fält har gått ur tiden.
- Miljöpåverkan 8 svenska glaciärer borta
- Träning och hälsa Styrkeövningsbeskrivningar: kroppsvikt, fria vikter och gym-maskiner
 
       
       
       
       
       
         
         
         
         
         
         
        
Ett angeläget ämne vid friluftsliv och i det perspektivet en både trevligt skriven, viktig och vettig artikel. Men artikeln överrensstämmer inte riktigt med den struktur som svenska SoS och amerikanska Wilderness Medical Society använder.
Artikeln är vag och skulle tjäna på en stringent användning av begrepp och tydligare information om vilka åtgärder som skall vidtas när, var och hur. Sovsäcksexemplet är snubblande nära förvillande: en medveten hypoterm kamrat, borde ges varm dryck och sättas i rörelse i första hand. En uppenbar brist är den totala avsaknaden av KFI-skador (kyla-fukt-immobilisation). Med mera.
I detta sammanahanget (liksom i många andra) hade varit bra med en referens för fortsatt läsning!
Vänligen,
Claes