Artiklar > Kilimanjaro och Mount Meru 2013

Kilimanjaro och Mount Meru 2013

Av: sweboss

En tur upp på Kilimanjaro känns ju inte så märkvärdigt, inte minst med tanke på hur många som faktiskt når toppen varje dag. Flera tio tusentals personer ger sig av mot toppen varje år, så man blir ju knappast unik om man kommer upp.

Med Mt Blanc, Elbrus, Margeritha m fl avklarade under de senaste 10 åren kände vi dock att Kili kunde vara kul att prova på. Berget är ju trots allt världens högsta fristående berg och att trampa upp från foten till toppen kändes lockande.

Vi (jag och min fru Barbara) valde att börja med en acklimatiseringstur till Mt Meru, 4566 m ö h, vilket jag tror var ett bra beslut. Jag har nämligen alltid problem med höjdsjuka och denna gång var inget undantag. 3-dagarsturen till Meru löste den saken och klättringen till Kilis topp blev nog mycket lättare med Meru i ryggen.

Mt Meru
Mt Meru

Vi valde alternativet Machami Rout, som också kallas Whisky Rout, 7 dagar. En trevlig men ganska krävande rutt. Tekniskt inte ett dugg avancerat, men saken är den att ingenting är enkelt på höjder över 3500 meter. Allt beror på i vilken grad man drabbas av höjdsjuka och hur vältränad man är. Man bör hålla i minnet att Kilimanjaro varje år skördar offer. Ett 10-tal klättrare och ett okänt antal bärare dör varje år till följd av höjdsjuka. Enligt uppgift lämnade 4 personer berget på bår samma dag som vi gick ned. 2 av dessa bevittnade jag personligen. I ett av fallen rörde det sig uppenbarligen om hjärtproblem och i det andra astma. I det senare fallet gjorde vår guide en insats som troligen räddade livet på damen ifråga, när han tog kommandot från två handfallna guider och satte in syrgasbehandling. Det var rena turen att vi gick förbi just då. Det hela utspelade sig på dryga 5000 meter, under nedstigningen.

Karanga Camp
Karanga Camp

Till skillnad från den enklaste vägen - Marango Rout, populärt kallad "Coca Cola Rout", där övernattning sker i stugor, är det tält som gäller på Machame. Jag rekommenderar verkligen varma sovsäckar, eftersom temperaturen kan droppa ordentligt på natten. Våra höghöjdsäckar klarar temperaturer ned till minus 40 grader och det var ju lite överdrivet, men varmt och skönt var det.

Sista biten mot Uhuru Peak
Sista biten mot Uhuru Peak

Toppturen sker från Barafu, c:a 4600 m ö h och normtiden är 6 timmar. Vi gjorde det på strax under 8, i sakta mak. Berget är gudomligt vackert. Den smältande glaciären nära toppen är nog det finaste i glaciärväg jag någonsin sett. Vi nådde toppen strax efter soluppgången den 12 februari 2013 och känslan var verkligen förtrollande. Mycket folk var det som sagt, vilket betydde kö för fotografering.

Efter att ha flåsat sig uppåt mot toppen var det snart tid för nedstigningen. Vi stannade dock nästan en hel timma på en solig och nästan helt vindstilla topp. Helt underbart!

Uhuru Peak
Toppen

Från toppen gick vi hela vägen ned till Mweka Hut, på 3100 m ö h, alltså 2800 höjdmeter. Vi var ganska möra i knäna den kvällen.

Ett team på 10 personer såg till att trivdes på berget och att vi nådde vårt mål. Förutom 6 bärare var det 2 guider, en kock och en servitör. Åt gjorde vi i ett mässtält, vilket kanske låter lyxigt, men det var inte mer märkvärdigt än ett enkelt litet tält med ståhöjd, dock funktionellt och trivsamt. Tält, madrasser mm stod arrangören för, vilket gjorde det enkelt för oss. Vår personliga utrustning vägde inte mer än c:a 30 kg, d v s 15 kg var.

Vårt team var verkligen fantastiskt. Vår försteguide Erick (man måste ha varsin guide enligt reglementet, åtminstone om man är två, som vi var) visade sig vara ytterst kompetent, vilket inte är givet. Jag vill verkligen uppmana till en noggrann intervju med guiden innan turen påbörjas. Vid minsta tveksamhet, kräv att få byta. Man lägger ju faktiskt sitt liv i händerna på en främmande person och då är det hu rimligt att göra en ordentlig utvärdering.

För 6 år sedan var vi i Rwenzori, Uganda, för att bestiga Mt Margeritha, Afrikas 3:e högsta berg. Villkoren för bärarna var fruktansvärda och den utrustning de hade var långt ifrån anpassad till alpin miljö. Vid ankomsten till Kilimanjaro kunde jag sorgligt nog konstatera att situationen inte var mycket bättre där. Jag har genom åren hört många historier om bärare i flipflops, men jag har aldrig sett det själv, förrän nu. Det var en stackare på väg upp för en försörjningsled som bar dessa, för uppdraget, olämpliga skodon. Av min guide fick jag veta att det är obligatoriskt att bära lämpliga skor och hit hör inte flipflops, men efter 7 dagar på berget frågar jag mig hur denna lämplighetsnivå definieras.  Bärarnas klädsel är verkligen varierande, men den är knappast i något fall anpassad till den miljö de vistas i. Någon facklig verksamhet har inte förekommit fram tills nyligen, men nu verkar det hända saker. Guiderna har börjat organisera sig i en förening och bärarna verkar följa efter. Ett stort problem är att Mountain Rescue Team är underdimensionerat och saknar tillräckliga resurser. Detta gör att man knappt har kapacitet att ta hand om turisterna. En bärare som blir sjuk eller skadar sig är helt utlämnad till sina kompisar för att ta sig ned och i ett senare skede sin arbetsgivare, för att få nödvändig vård. Enligt min mening är situationen skandalös, m h t hur mycket pengar Tanzania drar in från klättrarna. En mycket stor del av priset du betalar går till staten, men det verkar inte komma guiderna och bärarna tillgodo. De flesta arrangörer är säkerligen seriösa och tar hand om sin personal på bästa sätt, men med pressade priser är deras förmåga att förändra situationen starkt begränsad. Trycket måste komma från klättrarna och där kan en guide- och bärarorganisation naturligtvis vara till stor hjälp, inte minst om organisationen får möjlighet att utfärda någon form av certifiering av såväl guider som arrangörer. Vi som kunder kan då få vägledning om vilka arrangörer som är seriösa och tar sitt ansvar. Lite som FairTrade alltså.

Mycket verkar vara på väg att hända, men bärarna är i akut behov av framförallt utrustning. Därför vill jag uppmana alla som bestämmer sig för att pröva lyckan på Kili att ta med sig all utrustning som ligger och dammar i garderoben och ge till dem som behöver. Det kommer att uppskattas, tro mig. Jag lämnade kvar mina väl intrampade Meidl, som troget följt mig genom Uganda, Ryssland, Norge m fl länder under de senaste 6 åren. Guiden som fick dem blev överlycklig. Skorna han hade tidigare var livsfarliga.

Slutligen lite info om hur vi organiserade det hela. Efter en del sökande på internet föll valet på JM Tours, ett val jag inte ångrat. Sima, som ansvarar för verksamheten är mycket hjälpsam och mån om sina kunder. Att han sedan pratar en klockren finlandssvenska (nedärvt från sin mor) gör också kommunikationen enklare. Normalt lämnar Sima alla klätteruppdrag till Evans Adventure Tours, som ägs och drivs av den mycket sympatiska och empatiska Evans. Evans arbetar hårt för att bygga upp sin verksamhet. Personlig service och vänligt bemötande präglar denna man och jag kan varmt rekommendera honom. Glöm dock inte att ställa frågor om det du anser viktigt. Jag vill också rekommendera Erick som guide.

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2013-03-07 18:13   niklas-73-
Betygsätt gärna: 4
Tack för en god lässtund
synd att det ska gå så långsamt med att få vettiga arbetsförhållande för de lokala förmågorna.
 
2013-03-08 23:01   fowwe
Betygsätt gärna: 4
Tack för en intressant artikel! Kilimanjaro är ett berg jag gärna skulle vilja besöka någon gång. Även andra platser på den afrikanska kontinenten lockar.
När jag läser din berättelse blir jag påmind om det som man ibland hör: det går för fort att ta turister upp på toppen, man hinner inte acklimatisera sig. Jag tycker ert beslut att förbereda er med en extra tur verkar mycket klokt. Egentligen är det märkligt att det ska behövas så många räddningsaktioner för turister och bärare. Men det finns pengar att tjäna och frestelsen är stor att företagen ignorerar riskerna och arbetsförhållandena. Jag såg tendenser till detta när jag var i Nepal, men av det du beskriver verkar det betydligt värre här. Att myndigheterna dessutom slarvar är ju ännu värre. Det är mycket bra att du påpekar det ansvar vi besökare har när vi gör sådana här resor.
 
Svar 2013-03-13 21:53   sweboss
Jag hoppas verkligen att du får tillfälle att besöka Kili någon gång.
Vad gäller räddningsaktionerna så är nog så att många skador beror på brist på erfarenhet och att många inte känner sin begränsning. Det kan nog vara svårt att göra något åt den saken. Dimensioneringen av rescue team är dock ett ansvar som vilar på myndigheterna. Jag tror inte att arrangörerna i allmänhet är varken giriga eller cyniska. Vårt ansvar som besökare är således det som i slutändan kan förbättra förhållandena för bärare och guider.
 
2013-03-12 22:10   Plizken
Betygsätt gärna: 4
Grattis får man väl säga. Meru var nog ett klokt drag . Jag var faktiskt uppe på Kili samma dag som du men jag kom från Marangu. Skillnaden mellan oss var att jag var präktikgt höjdsjuk, trots extra aklimatiseringsdag. Nästan alla som försökte på fem dagar fick vända innan toppen dom dagar jag var där. Det gänget som gick mot toppen från Marangu natten mot den tolfte hade alla extra aklimatiseringsdag och trots det var det bara ca 60% som tog sig upp. Ett hårt berg, Meru var nog klokt som sagt. Jag reste med Dahl safaris som arrangör och skulle inte rekommendera någon att anlita dom. Dom lyckades slarva bort oss i Arusha och hade jag inte haft min mobiltelefon med förprogrammerade nummer till alla tänkbara kontaktpersoner hade jag väl vart kvar där fortfarande. Å andra sidan fick jag se delar av Tanzania som inga andra turister (av förståeliga skäl) får se. Mot min vilja.
 
Svar 2013-03-13 19:19   sweboss
Lustigt att vi var där på samma dag. Vi träffade inte en enda svensk på hela tiden, varken på Meru eller Kili. Bra att du trots allt kunde genomföra projektet, trots det ofrivilliga äventyret m h t strulet från Dahls sida och att du till sist kom upp. Grattis!
Jag tror dock att betydligt fler skulle komma upp om det skapades bättre förutsättningar. Vi hade turen att ha en mycket bra guide, samtidigt som vi skaffat oss tillräcklig erfarenhet under åren för att själva avgöra och bestämma takten. Samtidigt var vi ju själva. Går man i en grupp så riskerar man att stressas av de som är snabbare och då är det väldigt lätt att tröttna och lägga ner. Detsamma gäller om man råkar få en oprofessionell guide som inte fattar att takten i första hand bestäms av klientens förmåga, åtminstone så långt som säkerheten tillåter. Jag är uppriktigt förvånad över den låga "hitraten" som även kända svenska arrangörer uppnår (en av de mest kända var på Kili några dagar före oss och lyckades bara få upp 50% av klienterna).
För er som vill klättra Kili i framtiden kan jag bara rekommendera att ni från början sätter ned foten och kräver att gå i er egen takt. Som du nämnde är en extra acklimatiseringsdag nära nog ett måste, men betänk också att man faktiskt kan ta två extra dagar...
 
2013-03-13 21:20   Plizken
Värt att veta om någon planerar en resa är då att en sjunde dag på marangu route måste bokas minst fyra månader i förväg. Dessutom så talas det om kraftigt höjda parkavgifter så tveka inte om någon vill åka.

Varenda en som tågade förbi oss i ett rasande tempo under natten passerade man på morgonen när dom stående på alla fyra tömde magen bakom någon lämplig sten efter att dom fått vända vid stella point eller gilmans point. Pole pole

http://www.youtube.com/watch?v=oul9JEP6X98
 
Svar 2013-03-13 21:55   sweboss
Snyggt bildspel!
Du har verkligen fångat miljön på berget i dina bilder.
 
2013-04-03 22:00   AnetteA
Betygsätt gärna: 4
Bra idé med Mont Meru-turen som acklimatiseringstur. Jag föreslog det för en researrangör, för det verkar som om alla vill gå upp på Kili på så få dagar som möjligt. Jag tycker att när man ändå tagit sig dit vill man ju undvika höjdsjuka så man kan fullfölja till toppen, och helst må ok samtidigt så man kan njuta av vandringen och utsikten. Den person jag pratade med tyckte det verkade vara risk för uttröttning med en vandring innan Kili. Var det tungt att gå två vandringar efter varandra? Hur många vilodagar tog ni mellan turerna? Jag tänker gå upp på Kili nästa januari, så vill gärna ha bra förutsättningar för att lyckas ända upp.
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in