Hög dödlighet av silltrutungar

Hög dödlighet av silltrutungar på Stora och Lilla Karlsö

Silltruten i Östersjön har under många årtionden minskat kraftigt i antal och är starkt hotad. Läget för ungarna har nu förvärrats, visar undersökningar som gjorts av Världsnaturfonden WWF och Karlsö Jagt och Djurskyddsförening.
- De senaste två åren har en stor del av silltrutsungarna på Karlsöarna utanför Gotland dött, säger Olof Olsson, forskningsledare för projektet.

80-90 procent av silltrutarnas ungar har oförklarligt dött under de senaste två åren. Samma tendenser har observerats på Lilla Karlsö. Till en början verkar ungarna växa normalt men plötsligt dör de.
De vuxna silltrutarna tycks däremot inte drabbas. Ett tjugotal döda ungar har nu samlats in på Lilla och Stora Karlsö och ska skickas in till SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) för analyser.

Även om antalet silltrutar på Karlsöarna har återhämtat sig sedan bottenåret 1994 och nästan nått 1970-talets nivåer är utvecklingen oroande.

- Om ungarna fortsätter att dö i samma omfattning går silltruten mot en osäker framtid, säger Måns Hjernqvist, tillsyningsman på Lilla Karlsö.

Silltruten finns inom ett relativt litet geografiskt område. I Östersjön och dess närområde finns en speciell och unik ras (Larus f. fuscus) som endast förekommer här. Den är nu starkt hotad och upptagen
på den svenska rödlistan över hotade arter. Under senare delen av 1970-talet uppgick populationen i Sverige till cirka 17 000 par.
Idag 20 år senare har antalet minskat till endast ungefär 5 500 par. De största kolonierna i Östersjön finns på Karlsöarna där ca 700 par häckar idag. Födan består huvudsakligen av skarpsill och strömming.

Forskarna känner inte till orsaken bakom den stora ungdödligheten. En kombination av olika faktorer kan vara anledningen, men mer forskning behövs.

- De döda silltrutsungarna behöver inte ha dött av samma fågeldöd som under sommaren drabbat vuxna sjöfåglar säger Olof Olsson, forskningsledare för fågelprojektet på Stora Karlsö.

Forskning på arter som silltrut, sillgrissla och tordmule - som alla häckar i stora antal på Karlsöarna - är viktiga indikatorer på
förändringar i havets ekosystem, menar WWF.

- De fungerar som tidiga varningsklockor. För att säkra silltruten måste orsakerna till ungdödligheten utredas. Det är nödvändigt att titta närmare på sjukdomar och genomföra beteendestudier av
silltrutskolonierna. Regelbundna inventeringar måste även utföras i Östersjön för att få ett bättre grepp om silltrutens status och populationstrend, säger Åsa Andersson, ansvarig för Världsnaturfondens
fågelprojekt.

Fakta:
Silltruten har, liksom havstruten, svart ovansida på vingarna (gråtrutens vingar är grå), men är mindre i storlek jämfört med dessa arter.
Benen är gulfärgade. Den häckar ofta kolonivis och förekommer längs Sveriges kuster. På häckplatsen har varje par ett eget litet revir och de tre fläckiga äggen läggs i maj eller juni. Normalt tillbringar den
vintern i Östafrika.