Artiklar > Grossjöbergets naturreservat

Grossjöbergets naturreservat

Av: Olander

I Bollnäs kommun finns det i dagsläget 8 naturreservat, och ett av dessa är Grossjöbergets naturreservat. Detta kom jag i kontakt med för första gången tidigt i somras när jag var där i tjänsten. Naturtyperna i området gjorde ett sådant intryck att jag redan då bestämde mig för att skriva en artikel för att uppmärksamma området. Jag gjorde därför ett återbesök för att kunna ägna mer tid åt att upptäcka och fotografera. Det finns tre entréer in till reservatet varav den västra av dem användes som utgångspunkt vid andra besöket. I reservatsinformationen finns 5 besöksvärda naturobjekt beskrivna och utmarkerade på kartan. Dessa är Gölarna, Lövbränna, Bäckravinen, SLuttningsmyren och Gammelskogen. Genom att följa stigarna runt hela reservatet kunde vi besöka samtliga av dessa naturobjekt. Dessutom finns det saker vid sidan av i ett drygt 400 hektar stort naturreservat.

Det första jag lade märke till under det andra besöket i mitten av juli var orkidén Jungfru Marie nycklar. Den kantade bilvägen till reservatet och väl inne i reservatet hade jag och min följeslagare Björn Karlsson det stundom lite svårt med att undvika att trampa på dem.

Jungfru Marie nycklar endast ett kliv från stigen. Vissa av de som växte närmast stigen var nedtrampade av tidigare besökare.

Utifrån den västra entrén valde vi att gå medurs längs stigarna som skulle leda oss runt i reservatet och så småningom tillbaka till bilen. Här syns min följeslagare på väg längs en alltför sällan trampad stig på väg mot Tvåtjärnarna.

Vi kom snart in i lite äldre skog med stående brandrester från branden 1933. Tänker man efter lite är det imponerande att träd som eldhärjats och dött under branden ännu står kvar 79 år senare! Å andra sidan har tallen förmåga att impregnera sig själv med kåda som en skyddande åtgärd mot exempelvis bränder.

Vi följde stigen norrut och passerade den norra anslutningsplatsen till reservatet. Skogsområdet där är väldigt mysigt och förmodligen rikt på blåbär när det är säsong.

Efter 45 minuters vandring gick vi fram till gränsen i norr för att få denna utsikt ned mot Tvåtjärnarna som utgör den nordligaste delen av reservatet. När vi avvek från stigen för att ta oss ned till Tvåtjärnarna hörde vi plötsligt någon som började skrika. Det lät som en flicka i nöd, och så tystnade det tvärt. Fantasin tog fart och målade upp olika händelseförlopp som skulle kunna vara orsaken till detta gälla skrik. Efter en kort tyst stund började det igen med samma intensitet, och det gick upp för mig att det var sjöfåglar.

När vi till slut kom ner till tjärnarna hade oväsendet upphört och några fåglar syntes inte till. Mystiken tätnade och nyfikenheten ökade. Vad var det för fåglar som var skyldiga till skriken vi hört? Hur som helst fortsatte vi gå och upptäckte blommande näckrosor i tjärnarna. Här den giftigt gula arten som bör utelämnas från salladsskålen. Vi fortsatte vår vandring runt den första av tjärnarna och passerde massvis av Jungfru Marie nycklar.

Våra magar började kurra så vi bestämde oss för att ta en liten matrast mellan de båda tjärnarna. På vår väg längs vattnet hörde jag hur det prasslade till och såg rörelser i vegetationen som avslutades med ett plask i tjärnen. På grund av erfarenheter hemifrån gissar jag på att det var en mink som överraskades och flydde ned i vattnet.

Vi gick ut på en landremsa som skiljer Tvåtjärnarna åt och på den hittade vi en sten som lämpade sig som sittplats. Under tiden vi satt där började sjöfåglar samlas och rätt som det var började de skrika och jaga varandra. Detta upprepades flera gånger. När de skingrades och återsamlades kom de flygandes över oss när vi åt och jag såg då att det var smålom. Jag har sällan sett smålom tidigare och nu var det första gången jag någonsin hört dem hålla på så här. Verkligen en upplevelse!

Liksom den gula näckrosen växte även den vita näckrosen här i Tvåtjärnarna, och på fotovänligt avstånd.

Efter vår lilla matrast fortsatte vi vår vandring runt Tvåtjärnarna. Längs vår väg växte massvis med Jungfru Marie nycklar.

Vi rundade Tvåtjärnarna i nordänden för att sedan bege oss mot Bäckravinen. Här syns den östra av Tvåtjärnarna norrifrån med Grossjöberget i bakgrunden.

Den södra änden av tjärnarna med berget i bakgrunden. De små holmarna i vattnet fungerar som häckningsplats åt sjöfågel, bland annat svan som vi hittade bo och dun efter.

Från tjärnarna gick vi sedan rakt söderut för att komma tillbaka till stigen mot Bäckravinen. Vi tog oss genom en senvuxen sluttningsskog med mossbeklädda lågor.

Vi nådde så saktelige fram till stigen och fann dessa små svampar som jag bara var tvungen att fota.

Vi följde den välmarkerade, fast dåligt upptrampade, stigen söderut genom blåbärsskog. Foto: Björn Karlsson.

Några exemplar av orkidén Nattviol avgav en svag söt doft när vi nådde fram till Gölarna. I detta lilla område finns tidvis vattenfyllda blocksänkor. På grund av det fuktiga mikroklimatet trivs en mängd mossor och lavar på stenblock och träd i närheten.

Vår färd fortsatte och vi passerade genom ett brandfält från 1933, Lövbrännan. Här syns det tydligt att lövträden såsom björk och asp för dagsläget dominerar medan granen på sikt kommer ta över.

20 minuter efter att ha gått från Lövbrännan nådde vi fram till mitt favoritområde i reservatet, Bäckravinen. Det är det frodigaste området i hela reservatet och inhyser bland annat hägg, lönn, lind, olvon, rönn och brakved. Dessutom växer den svarta trolldruvan här liksom den ovanliga lunglaven, för att nämna några.

Flera plantor av strutbräken skapar tillsammans med vattnet en nästan regnskogsliknande miljö i området. 

Grossjöbergets grövsta träd växer också i Bäckravinen, en gran på 272 cm i omkrets. Enligt informationsskylten är träden i bäckravinen endast omkring 100 år. Storleken har de nått på grund av all näring som kommer med det rinnande vattnet i den lilla sluttningen. Foto: Björn Karlsson.

Efter att ha spenderat en halvtimme i Bäckravinen var det dags att fortsätta. Vi passerade Abborrtjärnen med dess invånare och fortsatte nu i sakta mak västerut mot Sluttningsmyren.

Efter en timmes vandring nådde vi fram till Sluttningsmyren som vid vårt besök besmyckades av orkidéerna Jungfru Marie Nycklar och Tvåblad. På bilden syns en färgvariant av en nyckelpiga som klättrar runt på Tvåblad. Sluttningsmyren är även hemvist för orkidéerna ängsnycklar samt grönkulla och strax ovanför myren växer skogsfrun. Skogsfrun är en av landets lynnigaste orkidéer i hänsyn till växtlokal och blomning. Inte ens självaste Carl von Linné hittade den.

Dagens sista stopp var i Gammelskogen. På grund av terrängen har den här skogen stått orärd väldigt länge. Tallar med åldrar uppåt 400 år förekommer och relativt stora aspar finns i området. Ännu ett kännetecken på att skogen stått orörd väldigt länge är förekomsten av orkidén knärot. Vi hittade en handfull exemplar men inget av dem hade börjat blomma.

I Gammelskogen finns det också rester från generationer tillbaka. Denna jätte tycker jag påminner om ett störtat rymdskepp från Hedenhösarnas tid. Vi hade nu under 6 timmars rundvandring besökt de 5 utvalda naturobjekten som finns med i informationen om reservatet. Dessutom hann vi med att göra en sväng runt Tvåtjärnarna i stiglös terräng. Det som nu återstod för oss var att följa stigen tillbaka till där vi började, en snabb distans på 10 minuter.

På återseende!

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2013-01-07 19:54   113Nilsson
Betygsätt gärna: 4
Härlig skog och en del riktigt vackra bilder! Och bra beskrivet - informativt och intressant. Tack!
 
Svar 2013-01-08 18:21   Olander
Roligt att du gillade den, och tack själv för din vänliga kommentar! :)
 
2013-01-08 22:14   Peregrine
Betygsätt gärna: 5
Trevlig artikel Björn! Håller med, Grossjöberget är en pärla! "Flickan i nöd" och även det som du tror är mink är jag övertygad om att det var smålom. Den häckar där i närheten du gick.
/Calle
 
Svar 2013-01-10 07:32   Olander
Tack så mycket för din vänliga kommentar! "Flickan i nöd" förstod jag ju när vi kom fram, men att "minken" kan ha varit en smålom tänkte jag faktiskt aldrig på - men så är det förmodligen. Det gick väldigt snabbt i alla fall.
 
2013-01-10 12:30   arniklasses
Betygsätt gärna: 5
Intressant. Jag brukar cykla väldigt mycket omkring dessa trakter när det blir sommar, jag har dock aldrig varit inne i detta naturreservat annat än momentant (jag ville upp på Grossjöberget en gång, men cykeln mår inte bra av det stora gruset på vägen bakom Storsjön).
 
Svar 2013-01-10 21:03   Olander
Tackar så mycket för det fina betyget! Du har ju både de västra och den norra anslutningspunkterna att välja mellan också. Rekommenderar den norra för en snabb bestigning.
 
2013-01-13 16:00   skogsfia
Bra beskrivet och fina bilder, särskilt den med nyckelpigan. Kul att läsa om platser som inte alla känner till.
 
Svar 2013-01-14 11:09   Olander
Roligt att du tyckte om den. Uppskattas! :)
 
2013-01-15 07:15   Håkan Friberg
Lockande beskrivning. Det finns mycket att se på nära håll.
 
Svar 2013-01-17 10:52   Olander
Syftet med artikeln är att locka :)
Och visst finns det mycket att se på nära håll!
 
2013-01-17 15:48   Leech
Betygsätt gärna: 5
Härlig beskrivning! Får ta mig dit vid tillfälle och försöka ha oömma kläder och inga förföljare.
 
Svar 2013-01-18 09:42   Olander
Tack för betyg och uppskattande ord!
Det låter som en bra idé, du kanske träffar någon du känner... ;)
 
2013-05-10 13:35   FruNalleman
Betygsätt gärna: 4
Vilka fina bilder från den vackra naturen! Roligt att läsa om er tur. =)

Blir nyfiken: vad har ni använt för kamera?
 
Svar 2013-05-11 11:15   Olander
Tack så mycket för din kommentar!
Jag hade med min dåvarande systemkamera Nikon D3100 tillsammans med normal- tele- och makroobjektiv.

/Olander
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in

Tips!