Glidartur i kajak blev en värstingtur!

Sommen är den femte största sjön i södra Sverige, och näst störst i Östergötland efter Vättern! Den har formen som en bläckfisk. De milslånga fjärdarna ger påtaglig horisontkänsla.
Om man slavisk följer strandlinjen får man ihop 16 landmil! Tillräckligt för en veckopaddling! Sjön sägs ha 365 öar, en för varje dag. Sommartid är det liv och rörelse på sjön med segelbåtar, kanoter och ångbåtar farandes kors och tvärs. Vintertid härskar här det totala lugnet, vilket jag fick uppleva i samband med en långfärdsskridskotur i vintras!

Det är tidigt i maj när jag i ensamt majestät glider ut från södra änden på Norra Vifjärden medan 12 miljonershuset på västra sidan försvinner in i ”Lützendimman”. Följer östra sidan norröver. Det är mulet med svag sydvästlig vind. Norra Vifjärden är den största av fjärdarna på Sommen. Den är 17 km lång och över 3 km på det bredaste stället. Så visst kan man känna sig liten när man befinner sig bara några cm ovanför vattnet i kajakens ombonade sittbrunn.
I takt med rytmiska paddelrörelser börjar vardagsstressen sakta men säkert släppa sitt grepp! De monotona paddelrörelserna är ingen nackdel, utan mycket meditativt. Alla ”måsten” släpper sitt järngrepp. Pulsen och musklerna slappnar av. Hjärnan rensar ut vardagligt bråte och själen får en välbehövlig återhämtning medan jag insuper vildmarksatmosfären av hisnande sjöbranter, barrskog, klipphällar, knotiga tallar och väldiga flyttblock från kajaken!
Med god marginal passerar jag ett Fiskgjusebo. Fiskgjusen cirkulerar majestätiskt över sitt bo och talar om för mig, hit men inte längre!
Filosoferar kring när jag för några år sen var inbjuden till Tranås för att introducera kajaking, och då blev jag nyfiken på att paddla Sommen. Än så länge har jag varken sett kajaker eller andra flytetyg på sjön!

Rundar Tobaksbergen och glider in i Kråkfjärden. Välkomnas av kraftig motvind. Ska jag följa strandkanten, och sedan leta mig ut till de inbjudande öarna som ligger som ett pärlband i norra änden av Kråkfjärden, eller ska jag slå läger norr om den utstickande udden där jag har lä från den kraftiga vinden, det är frågan just nu? Paddlar förbi udden och känner efter ett tag att det blir alltför kämpigt att ta sig till ögruppen. Jag har kört bil i 26 mil, och paddlat 18 km enligt GPS:en. Vilket också stämmer när jag kollar med kartan. Det är sent på eftermiddagen, och jag har bestämt mig för en glidartur! Så, det blir läger bakom udden med utsikt mot Malexander med den ståtliga kyrkan i fonden blir det en vacker inramning av norra delen av Norra Vifjärden. Kvällen avnjuts till småfåglarnas härliga kvittrande, grillning och den sedvanliga kvällsandakten…

Följer strandlinjen och njuter av att återigen få uppleva en spirande grönska, som påtagligt ökar på trivselfaktorn! I motvinden tråcklar jag mig fram mellan öarna i lugnt och njutfull fart. Storlommen flyttar sig i samma takt som jag närmar mig den. En av mina favoritfåglar, vars sällskap jag onekligen uppskattar. Jag är glad att det inte vimlar så många kanadagäss som är brukligt under mina paddlingar i Dalsland och Värmland.
Fortsätter västerut i en härlig vågdans med sköna stänk som håller mig både vaken och koncentrerad. Jag är inte klädd för kapsejsning, eller lättare sagt; badning! Att lyckas med rollen tror jag inte på! Även om jag tränade både den (missade inte en enda gång!) och vistelse i kallvatten för några dagrar sedan!

Planerar luncha vid badplatsen inne i Malexander. Dit blir det vågsurf i några kilometer. Väl framme reviderar jag planen och fortsätter västerut för att finna lä bakom en ö strax utanför Malexander. Med härlig vågrullning paddlar jag med vågorna från sidan, vilket jag ser som en klar fördel, eftersom jag föredrar både sido- och motvind i förhållande till att ha vinden och vågorna bakifrån. Då har jag bättre kontroll över situationen. Landar på en liten sandstrand.
Stiger ur kajaken för att undersöka lämplig lunchplats med skydd mot den kraftiga vinden.
Jag retirerar bestämt! Det vimlar av nykläckta mygg! Så det blir att söka upp en annan plats!
Ser längre in i viken ett stort tält och ju närmare jag kommer kan jag konstatera att det är ett Moskoselkåta. Det visar sig vara ett scoutläger, som är både öde och tomt. Sommen är nu täckt av ett inferno av vågskum, och det blåser rejält! Mäter vindstyrkan med vindmätaren, som visar 14 m/s. Det är sent på eftermiddagen och nu ska det bli långlunch i avvaktan på att vinden mojnar. Intar en välbehövlig lunch i strålande solsken. Sträcker ut mig och drömmer mig bort. Först vid 17.00-tiden mojnar vinden, men jag känner inte för att fortsätta, utan beslutar mig för att sätta upp tältet och fortsätta under tidiga morgontimmar, eller rent av nattpaddla? Avnjuter kvällen i stillhet med god mat och vin och somnar gott efter kvällsandakten och väderrapporten.
Vaknar vid 02.00-tiden på natten för toalettbesök. Månen lyser som ett eldklot och befinner sig väldigt lågt på himlen. Det vackraste månskenet jag betraktat på länge. Inbjuder till nattpaddling, men trots det vackra skådespelet, så lockar sovsäcken mer!

Vid dagens slut.

Halv sex stiger jag upp. Klockan 07.45 sitter jag i kajaken för fortsatt färd. Det är mulet, svag sydlig vind, ödsligt och storslaget. Paddlar några km söderut för att sedan vända västerut. Rundar ett mindre antal öar. Utmed Oxelön njuter jag av göken, som på ett rogivande sätt förkunnar att nu är det vår! Minnet från min långfärdsskridskotur här i vintras passerar revy. Åkte ensam 52 mil för att åka långfärdsskridsko 6 mil! Här kämpade jag i motvinden för att sedan kryssa och glida i medvinden på härlig glanskis! En oförglömlig tur på många sätt! Frågan jag ställde då: Var det värt att åka 52 mil en dag för att skrinna 6 mil och därefter köra hem till Göteborg i ymnigt snöfall mellan Borås och Göteborg? Svaret blev ja!

Inriktar mig för lunch på St. Klovön, som ligger i Asbyfjärden. Därefter paddlar jag österut och gör drygt en kilometers övergång. Det är middagstid och solen skiner nästan från en klarblå himmel och vinden håller på att tillta! Frågan är hur mycket? Blir det som dagen innan, eller värre? Tyvärr så somnade jag ifrån väderrapporten i går kväll. Men, insjöpaddling har jag aldrig sett som något bekymmer även i kraftig vind. Och insjöpaddling har jag mest paddlat med kanadensare! Det är de senaste fem åren som jag använt kajaken på insjöar, mest Dalsland och Värmland.

Rundar Asbyudden och möter en stark motvind. Mäter fram 12 – 14 m/s. Fågelvägen ned till avslutningsplatsen är 15 km. Sjön är återigen ett skummande inferno. Orkar jag paddla hela sträckan, undrar jag? Det finns ingen skärgård att använda för skydd och återhämtningspauser. Utan det blir i stor sett att paddla på. Vågorna är höga med kort mellanrum, vilket gör att kajakstäven dyker ned i de mötande vågorna och jag översköljs av vågkaskader med jämna mellanrum nästan upp till axlarna. Neoprenkapellet är nu en klar välsignelse. Den steniga strandlinjen gör landstigningen omöjlig i dessa vågor. Och vågorna som återkastar sig från bergsbranterna, så slängs också kajaken hit och dit när jag kommer för nära branterna. Men efter 9 km vevande känner jag att nu måste jag få en paus och har turen att få syn på en liten ansenlig vik med en mindre bäck som ligger väl inbäddad bland lövträden. Här backar jag in kajaken för att kunna påbörja paddlingen direkt i motvinden. Ju längre in jag kommer så visar det sig vara en gammal båtramp. Med hjälp att GPS:en tar jag ut koordinaten för att lokalisera exakt var jag befinner mig! Har c:a 6 km kvar att paddla till avslutningsplatsen. Kollar möjligheten att komma ned med bilen, vilket det gör. Överväger om jag ska gå till bilen, eller fortsätta paddla? Efter viss beslutsångest så antar jag utmaningen, och ser det som ett nyttigt träningspass!

Efter en mycket tuff paddling anländer jag avslutningsplatsen sent på eftermiddagen. Jag känner mig inte helt slutkörd, men definitivt inte långt borta! Lagar och intar en rejäl måltid, innan jag sätter mig i bilen för 26 mil körning ned till Göteborg.

Under de dagar jag paddlade såg jag bara till enstaka människor vid sommarstugorna! Förutom fiskgjusen, storlommen och göken så såg jag skarvens framfart av ”vitmålade” öar! Ingen vacker syn precis! ”Det blåser från alla håll och Sommen är svårseglat,” berättar en klubbmedlem i båtklubben till mig som jag samtalar med innan jag åker hem. Men, svårpaddlat var den inte, trots 12 – 14 m/s i ren motvind i ca 16 km!

Nästa kajaktur blir i S:t Annas skärgård vecka 25 med förhoppning om svaga vindar.
Men, å andra sidan, där finns den skyddande skärgården nära till hands!

Text: Inge Bäckström
Göteborg, 2004-05-10