Drömbilder

Solitära träd fångar ögat. De påträffas i nästan alla typer av landskap. Lika lockande att fotografera varje gång. Tyvärr inte alltid lika fotografiskt gångbara. Trädet på bilden såg Serkan för första gången två år innan han fotograferade det.

Serkan hade sett trädet förut, i olika typer av ljus, varierande bakgrunder och naket, omgiven av fallna löv. Han hade inte sett bilden, men platsens potential. I huvudets arkiv låg det sparat under "Drömbilder". Blir inte drömbilderna av i år, blir de av ett annat år. Han är lugn eftersom han alltid återkommer till de platser han besöker. I synnerhet de där det finns motiv med möjligheter. Det ger honom tålamodet som krävs för att vänta på en bild.

Det är mycket som ska stämma för att en bild ska bli bra. Förutom det man själv råder över ska väder, vind, årstidsskede och ljus samspela. När Serkan återvänder till trädet två år efter att han första gången såg det tycks allt stämma. Väldigt sällan händer det, att de finaste höstfärgerna är kvar samtidigt som den första snön faller. Men just vid det här besöket sker det. Trädkronan sitter kvar i sin allra vackraste höstskrud. Marken är röd av riset. I bakgrunden ser man berget som börjar bli snötäckt. Snön tar fram bergets konturer och skapar en grafisk bakgrund i bilden. I dalen har snön ännu inte lagt sig. Det vittnar om årstidsskiftning.

Det är molnigt. Serkan har stativet med kameran färdigt. Det korta teleobjektivet med tilt/shift-funktlion är monterat på kameran. Den bild han vill ta kräver genomgående skärpa. Serkans lösning är att tilta. När inställningarna är klara återstår bara de komponenter han själv inte kan råda över. Årstidsskiftningen kan inte bli bättre. Den gula trädkronan, det röda riset och den blåa bakgrunden skapar en dynamisk färgkontrast. Det är bra väder. Det blåser inte i dalen han befinner sig i, men molnen rör sig. Det ser lovande ut. Det mjuka ljuset lyfter färgerna i landskapet. Precis innan solen bryter sig i genom molntäcket kommer ljuset Serkan väntat på. Det lilla extra ljus som ger den gula färgen en starkare lyster. Han placerar fingret på avtryckaren och tar en bild. Strax efter spricker det upp och solen tittar fram. Landskapet dränks i ljus och hård kontrast. Ögonblicket är förbi.

I några sekunder stämmer allt: det fotografen själv kan bestämma och det som ingen människa råder över. För bara ett ögonblick överensstämmer varje beståndsdel av det som tillsammans blir en bra bild. När det är förbi lämnar det Serkan med en känsla av att ha fått varit med om något mycket speciellt. Och nog var det något speciellt, för sedan dess har det inte inträffat igen. Inte en enda gång sedan 2008, trots att han varit där varje år.

Moa Grankvist