Artiklar > Drama på en hästrygg

Drama på en hästrygg

Av: bushman

Skriven av Jonathan Eshed

Åkte ut till stallet, idag var det fantastiskt väder och jag hade turen att kunna sluta tidigare på jobbet och sticka ut på en liten tur. Jag bestämde mig för att idag skulle jag verkligen njuta av livet, solen och den speciella kommunikation som man etablerar tillsammans med en häst som man ridit ett tag.

Just den här hästen var väldigt trevlig, en hingst på dryga 12 år. Funkade väldigt fint, hade väl tränat med honom regelbundet ett par gånger i veckan under ett halvår eller så. Sista månaden hade det verkligen varit riktigt skitväder rent ut sagt, man var jämt dygnsur när man kom tillbaka men det är ju så fantastiskt att vara ute och rida längs långa grusvägar där man kan gasa på lite och samtidigt slinka in i skogen på sina ställen.

Det här var en riktig mystur, snacka lite i telefon med gamla vänner, bara skrittade och tänkte att det här är en perfekt dag för en långtur och utforska trakten lite mer än vanligt. Jag skrittade in på en grusväg och efter ett par km så kom jag till en vändplats med en liten stig som ledde vidare in i skogen.

Jag tänkte att den borde leda till en annan grusväg som inte kunde ligga mer än ett par hundra meter genom skogen. Jag märkte att det var ganska blött men vi snirklade oss fram och det kändes som det kunde fungera men ju längre in jag kom desto svårare blev det så jag bestämde mig för att vända och hoppade av hästen för att det skulle gå lite lättare för honom.

Det var bara det att vi hade snirklat runt så mycket att även om vi bara var kanske 100m in i skogen så hade jag tappat orienteringen. Och dessutom kunde jag inte gå åt det hållet som jag trodde var tillbaks till grusväg nummer 1.
Det började bli lite väl träskigt men jag tog sikte på några kraftledningar och började gå mot dem, det tog ju evigheter att traska fram med hästen på släp men jag kände att det var bättre att det tog lite tid..

Vid ett parti så sjönk både jag och hästen ner till knäna och då kände jag bara "shit" och försökte mana på honom för att komma upp för det var kanske bara fem meter till lite fastare mark men ju mer han försökte komma loss desto mer fastnade han i dyn.



Det stod nu klart för mig att jag inte skulle fixa det här själv så jag ringde 112 och berättade vad som hänt och att det troligen skulle behövas en helikopter för att få loss hästen och ut från det här träsket. Jag ringde också ägaren till hästen och berättade vad som hänt. Hon blev inte glad.

Hästen blev fort trött och till slut hade krafterna sinat så mycket att han ville lägga sig ner på sidan så det var ett helvete att stå och hålla upp huvudet så han inte skulle få det under vatten.

Jag har ingen aning om hur det gick till men på något sätt fick jag ändå honom upp mot några småbjörkar och sedan ägnade jag säkert en timme åt att gräva upp hovarna så inte benen skulle gå sönder när han sprattlade med dom. Det började bli riktigt kallt om benen och fötterna också.

Nu låg hästen iallafall med hela kroppen ovanför vattnet så det var ganska lugnt och jag lade min jacka om halsen och skyddsvästen under huvudet, sen stod jag bara och masserade honom under tiden jag väntade på räddningstjänsten.

Jag ringde också en kollega och bad honom komma hit med klätterprylar samt kontakta varenda tidning och tv-kanal och säga att det var ett hästdrama och att vi behövde en helikopter om det var någon som ville ha lite uppmärksamhet och delta i en räddningsaktion.. Sen ringde jag ett par journalister som jag känner för att få ut mitt behov av helikopter. Jag kunde inte komma på något annat sätt att nå ut fort till många. Tyvärr kunde jag inte svara när de ringde tillbaka för jag hade fullt upp med hästen.

Så småningom lyckades iallafall räddningstjänsten triangulera min mobil och utifrån det hitta min ungefärliga position. Jag hade hängt upp min reflexväst i ett träd så det skulle vara lite lätt att se var jag var. Sen dök de upp, jag tror det blev 8 man som kom gåendes genom skogen med motorsågar, brandslangar och filtar.



Min vän däremot fick tag på ett par stycken tidningar/tv. Däremot lyckades han inte hitta mig i skogen.

Sen var det bara att börja jobba, vi slet och vi drog för att få upp hästen på torr mark men hästen väger typ 600kg så det är inte helt lätt att släpa på.
Men det gick till slut och efter ett tag så kunde han resa sig och han verkade vara ok i det stora hela, chockad såklart precis som alla andra.



Det kan ju verka omdömeslöst att rida i skog/myrmark men det gick till en början bra, det tog ju givetvis lite tid att snirkla sig fram men det kändes ändå görbart, och jag skulle inte särskilt långt. Det var strålande sol. Dessutom är ju lite blöta partier i skogen mer en regel än undantag.
Det var när jag tappade orienteringen som det blev problem, och det är ju trist när man begår misstag men man lär sig saker och den här gången gick det bra som tur var.

Jag har verkligen försökt att förstå hur det kunde gå så här och kommit fram till följande punkter:

1. Kände inte till skogspartiet
2. hade få direktiv om var det inte gick bra att rida
3. Förlorade orienteringen
4. Fint väder= trygghet
6. Jag var själv och visste inte var jag befann mig, hade inte varit uppmärksam på skyltar och så längs vägen.

Grejen är ju att de här punkterna stämmer ju in på 50 procent av alla dagar man är ute och gör något äventyr eller när man bara går ut och plockar svamp. När man väl står där i situationen, ensam och ska fatta snabba beslut så är det inte så lätt.

Men Sverige är fantastiskt! Räddningstjänsten var helt grym.

Vad kan vi då lära oss av det här?

www.jonathaneshed.blogspot.com

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
2010-03-13 14:30   annakari
Skönt att allt gick bra. Förstår din hjälplöshet. Jag har själv skaffat räddning åt hästar som gått ned sig i ett lerhål men det var före telefonernas tid. Tur du hade mobilen med dig. Tekniken är fantastisk.
 
2010-03-15 11:03   Thomas Traneving
Vilken tur att allt slutade så bra. Förstår att du var orolig när hästen sjönk djupare och djupare i sank. Bra att du höll huvudet kallt och hjälpte hästen så gott det gick tills räddningen kom fram.
/H
 
2010-03-15 17:40   klätterväggen
Betygsätt gärna: 4
Välskrivet å lättläst. D finns massor att lära sig utav d här. Men d brukar komma i efter hand. Du gör förhoppningsvis inte om samma sak igen. Överlevnadsinstinkten hos dig e stor å du e snabbtänkt. Å även om inte ägaren va glad å tacksam för d så va hästen d. Starkt jobbat. //KV
 
2010-03-15 19:41   airforce
Betygsätt gärna: 4
En lärorik historia med ett lyckligt slut. Att du höll huvudet kallt och agerade professionellt bidrog nog till den lyckliga upplösningen av dramat. Gå aldrig ut i skogen utan kompass eller GPS kan väl vara ett gott råd, speciellt om du inte känner terrängen.
 
2010-03-30 16:46   Per Johan
Betygsätt gärna: 4
Få dig en mobil med GPS! Se till att din mobil är fulladdat! Lär dig att se de små detaljerna som berättar vilken riktning söderut är! Myrebo, mosbegroning på träd, etc.
 
2010-07-24 21:23   katjak
Det här är min värsta mardröm och markerna där vi rider just nu är riktigt blöta. Vi gick ner oss med hästarna för ett par veckor sedan, och en av tjejerna blev panikslagen. Vi var två som behöll lugnet, jag tog hennes häst och på fullaste allvar så "horsemanshippade" jag honom ut från träsket. Jag såg till att han stod stilla bakom mig (han sprang över sin ägare flera gånger och var på väg att sjunka), så tog jag sikte på små tallar, tänkte att de växer utåt och då sprider sig även rötterna utåt, sen sprang jag allt vad jag kunde med hästen på släptåg, stampade på tallen, för att visa honom var det bar, tog ett steg till och tvärnitade med rak rygg. Och hästen stannade och balanserade på minitallen! Det var fantastiskt, sån adrenalinkick. Men jag vill inte tänka på vad som kunde ha hänt. Och det var inte i närheten så allvarligt som ditt äventyr.
Bra jobbat!!!
 
» Visa även betygsättningar utan kommentar

 

Logga in