Björnen sover
Utsidan-redaktionen far på björnsafari för att hitta brunbjörn
Av: Katarina Petersén
Björnen
sover...
Tystnaden i det lilla gömslet är kompakt, faktiskt nästan öronbedövande! Genom de små plexiglasfönstren i de tunna plywoodväggarna skymtar gläntan utanför som i en TV-ruta. Snart ett dygn har vi suttit här tysta stilla i väntan på björnen
Liten
och alldeles nybyggd står den lilla kojan i en glänta mitt i skogen. Små
avlånga plexiglasfönster och några större träluckor dolda med svart tyg
är dess ögon ut mot naturen och åteln i gläntan utanför. Där, i hälsingeskogarna
några mil utanför Edsbyn, skall vi fyra gäster under nästan två dygn
tillsammans med Filip Hedberg, arrangör av björnsafarin, hålla vaka i ett
gömsle på sex kvadratmeter.
-Vi har jobbat hela vintern med att lägga fram spår till åteln
(matplatsen) så att björnarna skall känna att där finns nåt att hämta, förklarar
Filip när han möter oss på stationen i Bollnäs. Vi har en trafikdödad
älg som ligger i gläntan vid gömslet.
Med sin mörka hy, breda svarta ögonbryn och begynnande mage liknar han nästan
själv en brunbjörn där han lufsar före mot en stor Range Rover som skall
ta oss vidare.
-Min bil ser kanske inte så mycket ut för världen men den är den enda
bil som fungerar här ute på de dåliga vägarna, skrattar han. Släng in
ert bagage och hoppa in - vi ska träffa de andra två när vi kommer till
Edsbyn.
Björnar
är inte farliga
Yngve och Göran Alm som Ullis och jag skall tillbringa torsdag till söndag
med är bröder och hobbyfotografer. Göran roar sig dessutom med att spela
in ljud vilket visar sig vara en tillgång när vi väl är installerade i gömslet.
Då kan vi nämligen lyssna på skogens ljud utanför träväggarna med hjälp
av hörlurar kopplade till två enorma trattar som han monterat upp utanför.
Men först är det meningen att vi skall bekanta oss med varann. Efter en
skumpig tur där vi inklämda bland kamerautrustning och ryggsäckar nyfiket
spanat ut genom bilrutorna. Vid en gulnad myr ser vi två tranor uppvakta
varann och efter cirka en timmas körning stannar Filip bilen på en igensnöad
skogsväg.
-Ahhhh! Nu känns det härligt igen jag älskar att komma ut, säger han
och sträcker på armarna. Ni kan börja gå så länge flickor. Stugan
ligger några hundra meter däråt, pekar han.
Ullis och jag nickar, tar våra ryggsäckar och börjar traska längs ett
skoterspår i den tunga snön. Det har börjat skymma och jag spanar nervöst
in bland granar och stembumlingar klädda i roströd lav. Tänk om det
kommer en björn!?
Filip lagar till renskavswook utanför timmerkojan. |
Risken
är dock mycket liten har Filip tidigare förklarat. Björnarna är både
blyga och skygga och bara rösten från en människa får de flesta brunbjörnar
att fly så fort bena bär. Väl framme vid den timrade lilla stugan får vi
veta ytterligare lite mer om björnarna. Sture Nordlund tar emot med en
sprakande brasa, foton och berättelser om brunbjörnen. Förutom att Sture
hjälper Filip med björnsafari arbetar han med ett björnprojekt där han märker
upp och följer björnar. Dessutom är han rovdjursansvarig och har arbetat
flera år med bland annat lo. Han är kunnig och van vid att handskas med
djuren.
-Visst kan det hända olyckor med björnar men då är det ofta människans
eget fel, säger han. Om man hamnar mellan en hona och hennes unge,
skadeskjuter en björn eller råkar trampa ner i idet hos en sovande björn
kan han ju självklart bli arg och bita till.
Men för det mesta håller sig björnarna alltså undan och efter en utsökt
middag med rödvin och renskavswook tillagad utomhus över öppen eld somnar
jag lugn som en filbunke i sovsäcken på min renfäll. I morgon vill jag träffa
en björn!
Väntan och stillhet
-Från och med nu får ni bara viska, beordrade Filip när vi lämnade
timmerstugan och promenerade in i skogen tidigare på dagen.
Så försiktigt den krasande snön tillät smög vi oss ut till gömslet vid
tolvtiden och installerade oss med renskinn och sovsäckar. Fyra av oss
sitter på den enda träbritsen som tar upp två tredjedelar av gömslets
yta och Yngve har tagit plats på golvet med en kamera bakom den ena av de
öppna gardinprydda luckorna. Sedan är det som sagt bara att vänta. Gläntan
är stilla, ett svagt sus rör trädens kronor och långt borta hörs en
orre spela.
Mat lagar vi på stormkök inne i gömslet och toalettbesök sker på given
order sen morgon eller kväll. Allt för att aktiviteten i gläntan och åteln
skall vara så sparsam som möjligt.
Genom de svata skyddande gardinerna ser vi Filip göra en sista koll av åteln. |
-Björnarna
känner till att här finns mat, förklarar Filip. De har kommit hit i flera
år och vi ser till att fylla på med melass och honung på stammar och i
stubbar runtomkring.
Björnar älskar sött förklarar han vidare, mer än 75% är vegetabilisk föda
och det kött de äter består av älgkalvar och kadaver. Men tyvärr verkar
inte åteln locka någon björn denna gång. Timma efter timma sitter vi
helt stilla och tysta i gömslet. Känsliga för skogens röster med öronen
på skaft får minsta ljud oss alla att rycka till och spänt lyssna utåt
skogen. Ibland nickar någon av oss till och sover ett par minuter, någon
annan plockar fram en tidning eller bok och långa perioder sitter vi bara
och spanar intensivt ut i den omgivande skogen. När gläntan varit tom
alltför länge och tystnaden känns alltför stor pratar vi viskande
historier om björnar och turism i vildmarken.
Årets första björnsafari
Vår björnsafari är årets första och bara till helt nyligen låg björnarna
i ide och för någon dag sedan föll åter snön; något som björnarna
inte riktigt tycker om.
-Regn brukar inte påverka björnarnas beteende enligt statistiken, säger
Filip, men snö kan nog göra det. Blir vädret för trist lägger de sig
helt enkelt under en gran och avvaktar.
Spända sitter vi och väntar på att björnen skall dyka upp. Det blir inte mycket plats med fem personer på sex kvadratmeter... |
När
skymningen faller andra kvällen börjar hoppet överge oss. Gläntan är
tyst och den enda besökare vi haft var en räv som strök förbi sent i
går kväll.
Men björnen rör sig ofta nattetid säger Filip och det är trots allt med
nerverna på helspänn som jag, efter att de andra somnat, kliver ut i den
stjärnklara natten för ett toalettbesök bakom en sten. Månens sken
får träden att kasta skuggor över snön och den kristallklara luften känns
ren och friskt att andas. Ingen björn nu heller men jag är ändå lycklig
när jag kryper tillbaks ner i
sovsäcken visserligen dök björnen inte upp förrän björnsafarit
efter oss men för en stressad storstadsbo har skogen och den långa spända
väntan ändå varit meningsfull. Med ro i kroppen och en känsla av att
vara ett med naturen återvänder jag och Ullis hem.
Text:
Katarina Petersén
Fakta björnsafari Björnidets Vilmark & Ekoturism AB är den första arrangören av björnsafari med vaka i gömsle i Sverige. Verksamheten startade förra året och man har totalt tre gömslen runt om i området. Totalt räknar men med att det finns runt 100 brunbjörnar i skogarna kring Edsbyn och på björnsafarit förra åren hade man björn vid gömslena 30% av tillfällena. Maximalt antal turister per gång och gömsle är fyra.
|
Läs mer
Forumdiskussioner
- Allmänt om friluftsliv Vill se eller höra varg i sommar
- Allmänt om friluftsliv Varning för bedragare!
- Allmänt om friluftsliv Gissa Position Gotland
- Naturområden Vad har format dessa klipphällar?
- Överlevnad Super shelters
- Allmänt om friluftsliv Impregnering Fjällräven Sten Jacket
- Allmänt om friluftsliv Eld spridning
- Allmänt om friluftsliv Gissa positionen världen