Artiklar > Att se döden i vitögat blev starten på ett ...

Att se döden i vitögat blev starten på ett nytt friluftsföretag

Av: Felicia Magnusson

Niklas vaknade upp en morgon, han hann inte mycket mer än att öppna ögonen innan tusen frågor dök upp i huvudet. “Vart är jag? Vad har hänt med mitt hår? Varför är jag här? Mitt skägg är långt, hur länge har jag varit här?”

Jag visste inte då att han skulle bli min framtida livskamrat. Den första bilden är tagen några sekunder innan hans liv nästan försvann. Han var med om en fallskärmsolycka där han kolliderade i frifall innan fallskärmen skulle vecklas ut, och föll medvetslös i 250km/h från 3500 meters höjd. Han fördes till sjukhus med hjärnblödning och blev inlagd för akut kirurgi. Inte långt efter detta, ca 560 km bort, var jag svårt sjuk och blev också tagen till sjukhus. Jag kände mig döende och fick opereras akut. Det hela mynnade ut i septisk chock och som resultat sviktade de flesta av mina organ, såsom njurar, lungor och hjärta. Vi låg båda två i koma.

Prognosen var kritisk för mig och Niklas, det är obehagligt att tänka på hur nära det var att den här historien aldrig skulle bli skriven. Mot alla odds så överlevde vi båda mirakulöst nog utan några stora permanenta skador. Sommaren efter detta träffade jag Niklas för första gången. 

Eftersom vi båda hade varit inlagda på sjukhus med livet på en skör tråd så hade vi väldigt mycket gemensamma tankar och värderingar. Vi kände en otrolig samhörighet och blev som bästa vänner väldigt snabbt.

När man ligger i sjukhussäng ovetandes om man ska överleva eller inte, spenderar man mycket tid på att fundera över ifall man tagit tillvara på livet och vad man borde gjort annorlunda. När jag diskuterade dessa tankar med Niklas så kände jag mig ordentligt förstådd för första gången. Att få en chans till ett andra liv känns verkligen som högsta vinsten. Efter att man trott att man ska förlora allt, vet man exakt vad som verkligen betyder något för en, och det känns ännu viktigare att verkligen ta tillvara på den nya chansen. Man börjar uppskatta varje liten detalj i livet som om det vore första gången. 

Efter Niklas olycka trodde alla att han skulle lugna ner sig och aldrig mer hoppa fallskärm, men effekten blev något annat. Han blev väldigt medveten om att livet kan ta slut när som helst, och känner ett starkt behov av att verkligen ta tillvara på sin andra chans och uppleva allt han vill. Jag hade länge drömt om fallskärmshoppning, och det var en av sakerna jag ångrar att jag inte hade gjort, så när jag träffade Niklas som var fallskärmshoppare så kändes det ännu mer menat.

Stormen slutade inte här, snart efter att jag började återhämta mig, så fick jag ett samtal från polisen att mitt hem stod i lågor. Det var en surrealistisk upplevelse att stå framför huset och se min familjs dröm brinna ner till marken. Jag kände mig slagen gul och blå av livet, utan fler ägodelar än kläderna på kroppen. Konstigt nog, om jag bortsåg från vad jag förlorat, så var det en subtil befriande känsla. Man kan inte kontrollera allt som händer i livet och ibland får man bara låta det brinna. Nu hade jag ett helt blankt papper och det var upp till mig att bestämma fortsättningen.

Efter alla våra långa samtal hade jag börjat bli kär i Niklas. Med all den utmattande sorgen i det förflutna så var vi båda starkt bestämda att fånga vår chans till ett andra liv. Vi bestämde oss för att rusta upp Niklas folkvagnsbuss för att kunna tillbringa mer tid i naturen och fullfölja drömmarna som vi spenderat så många kvällar att filosofera om.

All kontrast av att leva så målinriktat mot våra drömmar och alla nya upplevelser har fått de senaste åren att gå fort, men de känns också dubbelt så långa i jämförelse med vår traditionella vardag. Våra fritidsaktiviteter såsom paragliding och basejumping tvingar mig att fokusera och vara i nuet. När man haft döden i vitögat inser man hur viktigt det är att ta tillvara på sin tid. Våra regelbundna friluftsäventyr har varit det bästa sättet för mig att kutta rutinerna och återhämta mig. Friluftslivet låter oss välja tid och upplevelser över materialistiska saker och bekvämligheter.

Jag och Niklas har ett gemensamt behov av att känna oss i nuet i naturen och förbättra våra liv utomhus. Vi ville uppfylla dessa behov utan att överpacka vårt lilla hem och bestämde oss för att sy en mångfunktionell friluftsfilt som skulle fungera till det mesta. Men det var inte det lättaste att hitta material med alla kvaliteter som behövdes. Men under Niklas fallskärmsolycka så sköt hans reservfallskärm ut på 200 meters höjd och räddade hans liv. När han slog i marken var han så intrasslad i skärmen att ambulansmännen var tvungna att klippa loss honom. Reservskärmen blev fördärvad och gick inte längre att använda som fallskärm, men textilen var i rätt material för yttertyget på vår filt och det fanns tillräckligt med material för att göra en prototyp.

Vi använde prototypen på alla våra resor och började regelbundet få frågan vart vi köpt den. Vi var tydligen inte ensamma med dessa behov, så för att göra naturen mer tillgänglig för alla så bestämde vi oss för att dela med oss av våra skapelser genom att starta friluftsvarumärket Cutaway. I fallskärmshoppning finns det en manöver som heter cutaway som man gör när fallskärmen är trasslig och ej fungerar. Det innebär att man kuttar bort den trassliga fallskärmen och löser ut sin reservfallskärm. Det var ganska uppenbart vad företagsnamnet skulle bli. Att kutta bort trasslet i livet för att fokusera på det man bryr sig om är filosofin vi vill dela. Efter mycket testande och feedback kommer vi äntligen lansera vår multifunktionella filt på Kickstarter i januari 2020. Vår basejumping brukar pirra i magen, men att kutta våra heltidsjobb för att leva nomadiska liv och uppfylla våra mål är det absolut största och pirrigaste hoppet hittills. 

Jag är så glad för att våra nära döden upplevelser har tagit oss dit vi är idag. Ett friskt par som är kära, glada över att kunna bygga en livsstil tillsammans byggda på våra värderingar. Det har varit en ordentlig bergochdalbana, och förhoppningsvis är den inte slut än på länge. Jag tror inte att någon lever det perfekta enkla livet som vi ser i sociala medier. Denna berättelsen är en ödmjuk hint om att bakom varje bild vi ser, så finns det en vanlig människa med sina egna bekymmer.

Om du vill läsa mer om våra händelser och vårt projekt, titta gärna in på @cutaway.link och vår Kickstarter 

                          

Logga in för att kommentera
 Glömt namn/lösen?
» Visa även betygsättningar utan kommentar

Logga in

Tips!

<% if (false): %> <% endif %>