Måndag-tisdag gick jag och en kompis Sörmlandsleden etapp 11, 12, 13 & 13:1 (Järna till Gnesta). Utöver de coola reptilerna var sträckan mellan Järna gruvor och Djupsjön en riktigt fin bit led.

Jag ville verkligen hinna till Stora Envättern för natten, eftersom jag hoppades höra lom där. Det hann vi också, men jag hade inte behövt oroa mig — Lommarna kanske är exotiska för mig, men i det här området är dom uppenbarligen vanliga som ogräs. Vi hade inte hunnit längre än till Trönsjön innan ett lompar simmade upp och började ropa på en två meters avstånd. Ljudet är väldigt trolskt, men på så nära håll är det också högt som ett billarm! :)

Tofsmes fick jag också se för första gången, och en enorm brunspräcklig fågel som kastade sig upp från marken vid Stora Envättern. Tjäderhöna?

~ * ~

Jag lånade ut en hel utrustning till min kompis, inklusive budgetsovsäcken och min DD Hammock. Det kunde jag eftersom jag dels köpte en Mountain Hardwear-säck på mellandagsrean, dels hade slagit till på en Warbonnet Blackbird Double Layer 1.0. Jag bestämde mig för att jag verkligen ville prova en asymmetrisk hängmatta: Förutom att jag fick kondens i min DD Travel så kände jag mig lite för lång för den, eftersom fötterna fångades i ena änden.

Nu provade min kortare kompis att sova i DD-mattan istället.

Spontant är jag supernöjd med mitt nya inköp. Den är en 350 g. lättare än den gamla, men det var väl inte så kritiskt för mig. Däremot gillar jag att Blackbirden var superlätt att få upp: Jag valde den enkla uppsättningen med karabiner. Efter att ha pysslat med DD Travel kändes det väldigt snabbt att bara haka banden runt träden och justera.

Temperaturen föll under natten, och då märkte jag att det är lättare att rulla av liggunderlaget när man flyttar sig fram och tillbaka i en asymmetrisk matta. Det vägdes helt upp av friheten för mina ben. Helt klart: Är man en lång person som gärna ligger och rör sig i sömnen är denna variant oslagbar.

Å andra sidan trivdes min kompis väldigt bra i DD Travel. Hon tyckte inte att benen kändes fångade, och hon fick inte några kondensproblem heller. Så det är väl helt enkelt beroende på person.

Ett annat köp som jag måste hylla var vattenreningsfiltret (MSR Miniworks). Utan buret vatten gick packningen på knappt 8 kg var, och det kändes verkligen bra!

~ * ~

Fint var det i alla fall vid Stora Envättern. Marken var helt uppbökad, men grisarna höll sig på avstånd. Tack vare de generöst tillhandahållna vedförråden var eld både middag och morgon inget problem. Jag skulle festa till det och bjuda på pinnbröd, men var så trött vid blandningen att degen blev rinnande.

Jahapp. Pannbröd.

~ * ~

Andra dagen var tyvärr inte lika rolig, eftersom vi lyckats mangla våra fötter båda två. Dessutom skulle vi gå anslutningsleden till Gnesta, som var en riktigt tråkig bit: Grusväg, skogsväg och sen asfalterad landsväg som ett lååångt avslut. Den enda fina biten över Långberget fick vi dessutom gå runt för fötternas skull.

När vi efter några plågade timmar insåg att det var runt två timmars traskande på solgassad, trafikerad asfalt innan Gnesta tittade jag på kartan och kom fram till att det skulle bli både finare och kortare att gena via Ekorrtorp och gå den gamla vägen över sjöängarna innan Södertuna. Om någon vill prova i  framtiden så kan jag berätta att en anledning till att leden inte går där redan nu förmodligen är denna bro:

...graden av murkenhet kanske inte framgår av bilden, men jag kan säga att ingen som inte hade riktigt jävla ont i fötterna borde övervägt passage istället för att gå långa vägen runt. Men den höll.

Väl i Gnesta hade jag bonnsolbränna, yrsel och fotont som fick mig att gå som en urbränd pundare. Två dagar senare har min hjärna redan förträngt det och jag minns bara det fina. Praktiskt det där!