Bloggar > Sams-Adventures

Sams-Adventures

En förlängning av bloggen, Sams-Adventures, en blogg om inspiration och äventyr.

Strapatsturen.

Denna veckan har vi haft vår sista fältvecka och slutövning på utbildningen.

Denna veckan var något som vi hade sett fram emot under hela utbildningen som något där vi skulle få pusha oss och komma tillbaka till basic inom friluftsliv, med att sova ute, leva av naturen och orientera genom skog, och låglandsterräng för att komma vidare till nästa checkpoint.

Klass ett-varning och 30+ cm snö på prognosen.

Det hela började i måndags med att vi fick sovmorgon och skulle samlas på skolan klockan 12. Vi hade fått en speciell packlista att följa som vi skulle packa i olika packningar. Utöver detta hade vi inte fått så mycket mer information än så.

Väl på skolan hade vi en genomgång av veckan, där MR D. förklarade att denna veckan var helt frivillig och han var förvånad att det inte var någon som hade stannat hemma. Vi radade upp oss med vår packning framför oss för genomgång och visitering, så att MR D. kunde försäkra sig om att vi inte hade packat med oss något som vi inte fick ha med oss. Samt att vi hade det med oss som var obligatoriskt. Så som första förband, avstängd telefon, och en snickers.

Telefonen skulle förseglas och packas vattentätt som en livlina, och som en indikator på att vi inte skulle fuska med gps eller liknande när vi var ute.

Vi fick ett fiktivt scenario och vars en ögonbindel innan vi blev ledda in i bilarna och utkörda.

På vägen ut så försökte vi  orientera oss med att känna igen svängar och krängningar i bussen när vi tog en annorlunda väg genom byn som ett försök av föraren att få oss att tappa lokalsinnet, en del i momentet med orienteringen då vi förhoppningsvis inte skulle veta var vi var när vi blev avsläppta och fick tilldelad varsin karta i svartvit med olika övermålade områden och, som jag insåg efter ett tag, inte alla detaljer utsatta heller.

Jag fick reda på vart jag skulle, dock inte var jag var och gav mig av tio minuter senare när jag lokaliserat var jag befann mig. Över en kulle, över ett kalhygge med två tjädertuppar som flög upp när jag kom till skogsbrynet.

Det hade börjat regna när vi satt i bussarna och nu kom även dimman in över dalgången längre bort.

Jag fortsatte ner till en ledningsgata som gick genom skogen, här hade nederbörden gått över till snöblandat regn och snön låg med ett tunt lager på marken.

Efter ett tag hittade jag fotspår i snön som jag följde till jag kom till en efterlängtad väg. Denna skulle jag följa en bra bit innan jag skulle svänga tillbaka in i skogen för att närma mig mitt nattläger.

Skymningen sänkte sig och nederbörden hade stannat av, utan lampa eller kompass försökte jag orientera mig fram till en skogsstig som skulle ta mig rakt på checkpointen, där jag skulle infinna mig på tisdagen kl 12.

Stigen sögs upp mer och mer av skogen tills den upphörde helt och med mörkret blev det näst intill omöjligt att veta vart jag skulle, jag bestämde mig då för att slå läger för natten och letade upp en gran som jag förstärkte med granris och samlade på mig ved för att kunna starta en eld.

Elden kom igång, lika så snöfallet som kom tillbaka. Jag satte mig till ro och började torka mina handskar.

Flertalet gånger fick jag lyfta mig och hämta mer ved, jag förstärkte mitt skydd med mer granris i skenet från elden och kröp sedan tillbaka in under granen, sittandes, försökande att hålla värmen uppe.

Den långa vägen hem, men på någorlunda platt mark.

När gryningen kom städade jag igen min lägerplats och gav mig iväg för att få ut så mycket som möjligt av dagsljuset. Snabbnavigering på kartan och sedan gav jag mig av.

Det hade kommit rikligt med nysnö och snön nådde nu till över kängaskaften.

Efter två timmars pulsande så började omgivningen inte riktigt stämma överens med kartan, men jag fortsatte mot vägen som jag hade som delmål för att sedan ta upp  en bättre linje mot checkpointen. När jag så kom till en vändplan på vägen insåg jag att jag var helt ute och cyklade och började gå åt andra hållet.

Jag följde en större väg norrut i förhoppning om att hitta en avstickare mot checkpointen, när jag så kom till en vägskylt med texten, LOKA 15. Här insåg jag att aldrig skulle komma till checkpointen på utsatt tid då klockan började närma sig 11.

Lite betänketid och jag bestämde mig för att bryta.

Genomblöt av snöblandat regn, pulsande genom knähögt puder i tät skog som lett upp och ner för diverse kullar, började jag ta mig ner för vägen mot LOKA för att ta mig hemåt. En halvtimme in fick jag täckning på telefonen och bestämde mig för att ringa MR D. och förklara situationen.

Tre timmar senare befann jag mig så åter igen på skolan genomblöt, hungrig och lätt besviken för att jag inte gick åt rätt håll.

Idag är det så dags för examination ute i skogen, igen. Tipset från andra klassen är att klä sig varmt och ta med sovsäcken, vad som kommer hända har vi ingen aning om förutom att dem bjuder på mat. Dessvärre på ett personligt plan e jag lite besviken då det bara är tre stycken från nya klassen som kommer att närvara samt MR D. och Nicklas från ledningsgruppen. Efter att ha hört att ledningsgruppen och nya klassen skulle vara med. (Lite nytt folk och fräschhet i tillvaron)

Men vi ser vad som händer. Imorrn är det slut!

Postat 2016-11-05 12:31 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Äventyr Från...

Äventyr från… är ett koncept som jag kom på i frustration under vintern 2014 när jag tröttnade på vad jag höll på med då och sökte en utbildning för att vidareutbilda mig inom det område som jag haft som största intresse sedan barnsben. Äventyr!

Jag blev tyvärr inte antagen då jag kom på att söka alldeles för sent.

Utbildningen-  Äventyrsledarna

Jag började spendera mer och mer tid på olika forum för friluftsintresserade för att mätta min äventyrshunger, där jag träffade  på andra som ville komma ut på äventyr men som inte hade det umgänget som kunde tänka sig följa med ut på en tur.

 Informationssida

I detta skedet Startade jag en grupp där jag ville samla skåningar med ovan nämnda problem.

Jag fick förfrågningar varför jag bara vände mig mot skåningar, från andra sökande som började strömma in utanför Skånes gränser.

Anledningen till detta var för att jag ville att folk skulle kunna komma på en idé och ge sig iväg på samma dag utan att behöva bry sig om att boka resor i förväg, eller lägga en extra dag på att ta sig till aktiviteten.

Allt för att få så  mycket tid som möjligt till själva aktiviteten.

 

Förfrågningarna fortsatte trotts detta att komma in utanför Skånes gränser vilket resulterade i att grupperna ökade i antal och nya filialer dök upp i angränsande län. Dessa grupper har inte fått riktigt samma spridning då jag inte riktigt nått ut till folk än.

Men läser du detta och känner att du vill vara delaktig i någon av grupperna så klicka här–> Äventyr från… och leta sedan upp länken till ditt läns grupp. Förhoppningsvis är detta första steget till ditt nya äventyrsrika liv! Med nya vänner och chans till nya äventyr i ditt närområde som du kanske inte visste om sedan tidigare.

 

Äventyr från…

Postat 2016-11-03 14:11 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Jotunheimen - Vinterexamination Throwback

Vår, torr asfalt och knoppande träd byttes ut mot mer snö, höga toppar och sagoland för snart två veckor sen när klassen gav sig av mot Jotunheimen, där vi skulle topptura och tälta i det norska hjärtat, för att examinera utbildningens vinterdel.

Jättarnas land tornar upp sig. Det är dit vi är på väg.

Knappt hann man komma hem och kasta underställen i tvätten innan det blev dags att packa dem igen och ge sig iväg mot Norge och topptursvecka.

Samtidigt som tvättmaskinen snurrat har packet öppnats med matleverans inför veckan och några nya gadgets som skulle kunna behövas under veckan.

En matleverans för veckans äventyr. Det kanske blir någon över till ytterligare någon tur.

Med en något bantad packning, erfarenhet dragen från Vinterkyla del 2.  Pulkan full av torrmat och andra smakbitar, som skickats av Outmeals,

Började så turen som det har pratats om sen innan utbildningen började i Augusti förra året. Jotunheimen!

Strålande sol, bra före, första anpassningen på turen.
Strålande sol, bra före, första anpassningen på turen.

Efter en lång bilfärd med släp och takbox kom vi till snön och höga berg, där vi efter att ha kitat oss och packat om lite gav oss av rakt ut i vildmarken och okänd mark.

Tätt inpå magister D´s pulka följde jag efter mot den första tältplatsen för turen.

Med en oerhört bra känsla i magen utförde vi den ena toppturen efter den andra, ledda av varandra upp på den ena 2000 meterstoppen efter den andra, för att efter att ha njutit av utsikten och intagit både lunch och fika vissa gånger, snäppa om bindningarna och ta av stighudarna och lägga stabilare svängar, allt efter att veckan gick, nerför nyfallet puder.

Den toppen ska vi upp på!
Den toppen ska vi upp på!

I mitten på veckan hade magistern lagt in en vilodag , vet dock inte om det var för egen skull och chansen att få ta en öl och sova inomhus eller om det var menat för klassen så att vi skulle kunna få ta hand om våra eventuella skador och skavanker.

Vilodagen. Dem dagar där ett besök på Leirvassbua gjordes, ingick en eller flera våfflor och kaffe.
Vilodagen. Dem dagar där ett besök på Leirvassbua gjordes, ingick en eller flera våfflor och kaffe.

Dagen började redan kvällen innan med att alla bestämde sig för att äta trerätters på Leivassbua följt av den omtalade filmen som Ida pratat varmt om sedan månader tillbaka. Fritt vilt, som utspelar sig på fjällstationen.

Efter filmen begav jag, Rasmus och Fredrik oss tillbaka till tältlägret medan dem anda kröp ner i varsin nybäddad säng. Vilodagen ägnade vi oss till olika sorters aktiviteter, många stannade inomhus och vilade upp sig, några tappra själar gav sig iväg i snöfallet för att göra egna toppturer, jag själv satte mig ner med Micke och körde ett parti schack.

Min grupp hade ledardag under sista dagen och fick då välja om vi skulle gå på topptur eller ägna oss till andra aktiviteter då många i klassen hade olika skavanker som dem dragit på sig under veckan.

Vi kom överens om att vi skulle ha lite av clinicsupplägg istället där vi bla. anordnade en lavinövning för resterande klass, där upplägget veck av lite från hur vi övat med tranceiversök tidigare.

MR D och hans cirkustält från Bergans.
Vårt tältläger under veckan.

Vi gav oss iväg tidigt för att dra igång en lavin  på ett känt häng och för att gräva ner några ryggsäckar som skulle grävas upp av klassen.

När vi kom tillbaka till tältlägret så iscensatte vi hela scenariot, när alla som var oförberedda på övningen  höll på med morgonens rutiner. Efter ett tag när klassen förstod att det bara var att släppa vad dem höll på med och komma iväg med rätt utrustning för att "rädda" lavinoffren.

Har man påsmat kan man äta lite var man vill.

Efter en lyckad övning och ha rivit lägret, begav vi oss av mot Leirvassbua där Linnea skulle hålla en clinic om skavsårshantering vilket kändes som ett givande koncept efter veckans utveckling, där flertalet fått någon sorts besvär med skavsår.

Dagens sista övning blev att resa ett nytt tältläger närmare bilparkeringen för att vi skulle komma iväg tidigt dagen efter, då mångas hemlängtan börjat gro under de senaste dagarna.

Sista natten spenderades i bivack för att underlätta packningen dagen
efter då det bara skulle vara att bege sig mot bilarna och åka hem så
fort som möjligt.

Under hela turen hade jag MR D´s utvärdering i bakhuvudet där han påpekade att jag skulle ta hand om mig själv och se efter mina egna behov under turerna. Vilket det kändes som att jag lyckades med under denna turen även om, även denna skidturen innefattades av en hel del fall och kullerbyttor utmed bergsväggarna.

Nu återstår bara utvärderingen på måndag och senare en personlig utvärdering av MR D, så får vi se hur det egentligen gick.

Reflektion och utsikt i dubbel bemärkelse.

Postat 2016-11-03 13:55 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
Sida: Första Föreg. 1 2 

Logga in

Tips!