Det blåser hårt från nordväst, men här nere vid träsket är jag i skydd för vinden. Sångsvanarna ropar från åkrarna i väster. Jag såg något som kunde vara sångsvansfamiljen som häckade i träsket, stå lite för sig själva, tre ungfåglar och två föräldrar, som om de inte riktigt hörde till. Femtiotalet kanadagäss var också ute och flög i motvinden. Bonden är mitt upp i höstplöjningen och det lockar till sig måsfåglar. En gammal havsörn svävar nu över skogskanten vid andra stranden. Ett par korpar flyger förbi den, men låter den vara. En gräsand kväker i vassen bredvid mig, så att jag hoppar till. Vädret är nyckfullt. Det kommer en kort regnskur. Flotten rör sig i stormen och det blåser ned allöv på mig. Blåmesar i vassen. En trastflock och en knipflock drar förbi. En fiskmås kommer nära på en flygtur.  Havsörnen fortsätter kretsa över träsket. Den gillar att vara ute i hårt väder. När jag gick hem såg jag en varfågel sitta och spana i en björktopp vid traktorvägen ned till träsket.  Det är inte varje år man ser den. 

Det är verkligen ett ruskigt väder. Regn och blåst. Ganska varmt ändå. Ett hundratal sångsvanar på åkrarna. Någon flock med gäss också, men tranorna tycks ha gett sig av. Ängspiplärkornas höstflytt har pågått i två veckor nu. Nötskrikorna trotsar det dåliga vädret på sina nötgömmarrundor. Bofinksflockar och ringduvor. Rödhaken knäpper i nyponsnåret vid avtaget från stora vägen. Inte mycket hopp om liv här nere vid träsket. Den bruna vassen böjer sig för vinden och regnet prickar vattenytan. Häftet jag skriver i blir snart obrukbart. Jag sitter ändå bekvämt skyddad på det varma fårskinnet i mina regnkläder. Trots allt blir det snart för blött och jag reser upp den ena stolen som blåst omkull och ger mig iväg.

Jag kommer hit i soluppgången för att följa med höstflytten, som borde vara på sin topp nu. Det är en lugn, klar morgon. Idealiska förhållanden! Dimslöjor driver över träsket. Nötväckan väsnas från andra stranden. Tuppen vaknar på Bolstaholm och sångsvanen gör sin runda i träsket. Tjugo i åtta kommer den första flocken ringduvor flygande i rätt riktning över träsket. De är ett tjugotal. En lite större flock passerar långt borta i öster efter ett tag.  Så drar ett tjugotal björktrastar förbi. En mäktig duvhök förgyller min morgon när den på nära håll glider över mig med morgonsolen i sina vingar. En dubbeltrast passerar med kurs mot Sverige. Nötskrikan skränar (hösten tillhör den) och små pip avslöjar att ängspiplärkornas flytt fortfarande är i full gång.  En vigg flyger förbi med full speed och försvinner snabbt över skogskanten. Klockan är nu åtta. En grågås flyger bort i dimman och snart kommer en blandad flock kanada- och sädgås (eller skogsgås/ tundragås som den nu heter). Sädgåsen utstöter ett djupt "honkande" läte. Också de är på flytt. Försvinner åt väster. Solen syns över trädtopparna tio över åtta och jag hör ljudet av flyttande lärkor i väst. Kvart över tar sångsvanen en ny lov över träsket för att stilla sitt kontrollbehov. En ekorre kommer förbikilande på berget nedanför där jag sitter och sätter sig i en asp. Den har inte tänkt flytta någonstans. Jag härmar den och den knycker ivrigt med den daggvåta svansen. Jag skymtar igen en slurv duvor på väg västerut. En korp kommer kraxande flygande, men gör en tvär gir när den får syn på mig.  Det har nu snart gått en timme. Solen börjar värma och jag ger mig av.