Julpyntat i alla hus, lilla jul. Getabocken har kommit på plats igen. Är här innan soluppgången. Sångsvansfritt på åkrarna, men jag kan höra dem svagt i söder. Här vid träsket är det plattlugnt. Några plus idag. Kråkor i norr. En korp gör en lov över trädtopparna mot morgonrodnaden, rödhaken knäpper till. Domherrar hörs. Det mulnar på mer och mer. Lär bli regn till tiotiden. En hackspett "kickar" från motsatta stranden. Korpen svarar. Känns som han är kung över den här sista höstdagen. Reser mig upp och ser tre sångsvanar simma i södra ändan av träsket, och ett par i norra också. Verkar vara så att de föredrar vatten framom åkrar senare på året. En koltrast varnar mig att regnet snart kommer. De fina färgerna på himlen i öster har nu suddats ut. En fisk hoppar till i vassen. Det får bli det sista för idag.

Snön som legat på marken ett par dagar den här veckan har nu regnat bort. Åkrarna ligger igen blottade runt utsiktsstenen där jag sitter med 360 graders panoramautsikt. Koncentrationslägervisan Die Moorsoldaten passar bra in på stämningen: "Fågelsång livar inte upp oss/ Ekarna står kala och krokiga." Jag har den sydliga vinden i ryggen. På väg hit var ett par steglitsar de enda färgklickarna vid Holms väg. Nu kommer ett par korpar, följda av många fler, farande från öster. De flyger över träsket ljudligt kraxande. Kanske det finns något kadaver någonstans i närheten. Två änder drar förbi.  Den tunna nyisen som bildats längs stränderna i träsket hörs krasa i vinden. Man kunde förväxla ljudet med fågelläten. Jag spanar ut över träskets norra del och ser att det mesta längs stranden är is. Nu hörs sångsvanarna ropa i söder. Kajor "kja-ar" på nära håll.  Gulsparvstjatter i luften. Det är en dag när solen helst ligger kvar bakom molnbankarna.

Mitten av november. Sångsvaneflocken har decimerats betydligt och flyttat till en annan åker norr om vägen. Jag kan höra dem ibland därifrån jag sitter vid träsket. Kallare, någon plus, lugnt och klart väder. Vassen i motljuset ser ut som grafiska figurer i ett japanskt träsnitt. Koltrasten varnar en gång bakom mig. Annars tyst här. Rödhaken knäpper. Och så stiger solen upp över trädtopparna på andra stranden. En domherrehona kommer efter en stund och sätter sig i alarna vid stranden. Den har samma dämpade färger som den omgivande naturen. Siskorna flyger förbi som på beställning. Jag stannar länge på flotten, men det är lite som händer en dag i mitten av november.