Jag kämpade på, vinden till trots, i ett landskap där jag mötte allt färre bilar. Jag var ganska trött från de tidigare dagarna och det blev en tidig lunch. Vägen i sig var egentligen inte särskilt svårcyklad men den ihärdiga och ganska starka motvinden tröttade sakta men säkert ut mig. Framförallt tärde det på psyket att aldrig komma i lä. Jag passade därför på att äta min lunch bakom några klippblock som dök upp som hägringar i min öken.

Det var en fantastisk känsla att äntligen vara på väg. De första två timmarna bjöd på en lång uppförsbacke med en helt fantastisk utsikt upp på en platå. Därefter följde den längsta nedförsbacke jag någonsin susat ner för innan det slutligen blev ganska platt. Jag cyklade ungefär 84 km innan jag slog läger för natten mitt i ett av de lupinfält som kantade de sista milen av dagens etapp. 

Dagen efter gjorde jag några sista inköp i Reykjavik. Jag köpte gas till mitt kök, fysiska kartor i skala 1:100 över det område jag skulle röra mig i och mat för resan till Husavik där jag skulle börja min cykeltur.