För en åttaåring och en treochetthalvtåring behöver inte en månfärd vara det som kännetecknar "Det stora Äventyret" även om jag måste erkänna att DET skulle ha varit urhäftigt. En cykeltur och sedan en bergsbestigning till hemmaberget.....eld, korv (vegetariska och de åt den) bröd och lite dricka. För mej som Grandma och Ma ,för den delen också, har jag alltid tyckt om en eld med tillbehör och många är de gånger den aktiviteten räddat en annars kaotiskt vardag när mina tre barn var små. Lugnet, fascinationen och tid att bara vara en stund. Kottar, grenar, ketchup och senapskladd. Torka av sej på marken eller...va! Kläderna? Jag har tagit för vana att förse barnbarnen med "skrutteoveraller" och det rekommenderar jag varmt, främst för min egen skull så behöver jag inte återbörda två klibbiga, kladdiga rökindränkta barnbarn till deras föräldrar.
Det är väl klart att jag tror på kombinationen barn och natur och ibland undrar jag när jag ser allt skräp som lämnas kvar här på fjället om de vuxna, för man får väl förmoda att det rör sej om vuxna människor, inte fått vara ute och eldat och lärt sej vad som gäller när vi rör oss i naturen? Finns "Mulle " kvar och pratar vi om allemansrätten och den skyldighet vi har tack vare den i hemmet, skolorna, på dagis, arbetsplatserna och föreningarna? Det är klart jag undrar. Eller glömmer vi när vi växt upp?....Jag hoppas kunna dela med mej av glädjen att vara ute till min nästa och nästnästa generation och med den lite kunskap.
Glöden har falnat och nedstigningen börjar men först en...
avslutning/minnesbild.
