Skogens Konung och lite blåbär, väldigt lite
Efter ett par dagar i Sta´n kände jag att naturen lockade. Gick upp på" hem fjället"! Gullshösan. Såg inga varningsskyltar för vilda djur som tidigare på min resa men i stället dök Konungen själv upp. Man ser honom nästan inte, men innan jag fick upp kameran, så var den närmare och på väg mot mej....Pratade med min syster som sa att jag naturligtvis vet att älgar inte är att leka med vid brunsten...kanske jag inte vill, just leka med en älg överhuvudtaget! Idag gick jag ut igen och plockade väldigt lite blåbär. Jag tycker att det är mindre kul! men gav det en chans och nu ska de rensas. Hm... Kan lugnt säja att jag inte smög så älgen bör ha noterat att jag var där. Såg honom i alla fall inte. Jag har börjat rensa....Motståndet kommer av att min käre Far inte tyckte att bärplockning var roligt och ville inte vara ensam i sin misär utan alla vi ungar fick allt följa med. Sen när vi blev vuxna både han och jag hände det att vi gick till skogs och plockade bär till EN paj. Det! var trevligt men som sagt. Jag ger det en chans till och ser det som ett träningspass. Typ. För att gå i skogen, det är fint det. Grandma
Hemma
Viken tur ! jag har som kan komma hem till mitt hem och vilken tur jag gjort!Först var det morgontrafiken på E4 norrut från Stockholm och när man kommer från ett väglöst land ,blev det lite spännande. Hemåt, norrut. På vägen finns ett gigantiskt, ja, vad ska jag kalla det, jo, Dragon Gate.https://sv.wikipedia.org/wiki/Dragon_Gate. När jag läser på Wikipedia så kan jag inte låta bli att undra; hur tänkte man? Vilken grej. Men jag har alltid undrat så nu stannade jag men jag vet inte... Vad kommer att hända med byggnaden? Jag tänkte på alla som kommer nu och inte har tak över huvudet, men så läser jag att det redan varit en flyktingförläggning! Men plats finns det och barnen skulle ha en stor "lekplats" . Det var en konstig känsla jag hade när jag lämnade stället. Riktigt konstig . Vidare på E4.an och sedan en mist sagt krokig väg, Kustvägen med start ca 10 mil söder om Sundsvall och även idag "hittade" jag en varningsskylt med tema djur. Och när jag nu åker denna kringelikrokväg och undrar hur jag hamnade där, dyker denna skylt upp......lite i skugga, tveksam? Jag har ju själv valt vägen! Kringelikrokig! Äventyrlig!? Och återigen sittandes i fåtöljen HEMMA så känner jag stor tacksamhet för min möjlighet att följa mina drömmar. För de dagar i Stockholm tillsammans med mina döttrar och deras pojkvänner. För orden som löd: Det är skönt att landa i familjen! För samtalen och tystnaden. För tankar som föddes i mej utifrån den fotoutställning som en av familjemedlemmarna ska göra och som heter. Där kroppen slutar...... Nu är min "kropp slut" och säng och sömn hägrar. Det är fint att jag har ett hem, riktigt fint. Grandma
On tour längre än mej!
Den här står på Rosenhill ! Inte min. Och mm är i underkant.......måste få visa några "mm" Ett ställe helt i min smak...och det smakar gott. Min dotter jobbar där, säljer gofika och mat. Allt ekologiskt, närproducerat. Spa och relax? :) men visst är det härligt. Rekommenderas varmt. En till "mm" innan min dag stängs för att ge plats åt natten och vilan...och månförmörkelsen. God natt Grandma
Grandma on tour....
Sverige ÄR ett väldigt avlångt land. Ganska exakt 100 mil innan mitt första mål nåddes Storulvåns fjällstation och den plats som jag kommer att tillbringa mycket tid på framöver. På väg därifrån utforskade jag området lite och fann likheter med Kebnekaise.... fast annorlunda. Detta är definitivt ingen "lill-fjäll-lapp blomma" Och helikoptern ersatt? Jag gillar! Det varnas för vilda djur här också Typ och det bästa av allt. Någon annan har bakat mitt fikabröd. Grandma
Att lämna
Nu blev det också dax för mej att lämna stationen. Ytterligare avsked, i strålande sol. Vi hade "bara" ett ärende upp till Toppen först, ett vajer ärende. Mycket och jag menar, mycket äventyrligt flygning. Heja Piloten! Och alla och det är många , som denna sommar kämpat uppför Storbacken som gått över Björlings glaciär, över snökammen och klarat klättringen kan jag bara säja; Tack och ajö!!!! Nu väntar nya äventyr. Häng med! Grandma
Och alla och det är många , som denna sommar kämpat uppför Storbacken