Men jag har alltid undrat så nu stannade jag men jag vet inte...
Vad kommer att hända med byggnaden? Jag tänkte på alla som kommer nu och inte har tak över huvudet, men så läser jag att det redan varit en flyktingförläggning!
Men plats finns det och barnen skulle ha en stor "lekplats" .
Det var en konstig känsla jag hade när jag lämnade stället. Riktigt konstig .
Vidare på E4.an och sedan en mist sagt krokig väg, Kustvägen med start ca 10 mil söder om Sundsvall
och även idag "hittade" jag en varningsskylt med tema djur. Och när jag nu åker denna kringelikrokväg och undrar hur jag hamnade där, dyker denna skylt upp......lite i skugga, tveksam?
Jag har ju själv valt vägen! Kringelikrokig! Äventyrlig!?
Och återigen sittandes i fåtöljen HEMMA så känner jag stor tacksamhet för min möjlighet att följa mina drömmar. För de dagar i Stockholm tillsammans med mina döttrar och deras pojkvänner. För orden som löd: Det är skönt att landa i familjen! För samtalen och tystnaden. För tankar som föddes i mej utifrån den fotoutställning som en av familjemedlemmarna ska göra och som heter. Där kroppen slutar......
Nu är min "kropp slut" och säng och sömn hägrar. Det är fint att jag har ett hem, riktigt fint.
Grandma