När sedan stormen dragit förbi och vi åter kan sitta vid Jookkens rörelse tänker jag på det min dotter och jag ofta säjer till varandra.
Är i en omgivning där "Det stora äventyret" i form av handling, prat och drömmar florerar.Mina äventyr är också stora men kanske på ett lite annorlunda vis.Jag vill med denna Blogg inspirera till äventyr och kanske en och annan eftertanke.
Rörelse och lugn och ro
NU är det rörelse här på Stationen. Om någon har missat att denna sommar är regnig så kan jag upplysa om att det har vi inte kunnat undgå att märka. Här om natten fick 330 personer plats under vårt tak! 50 mer än någonsin och alla ville undgå regnet. Det ställer krav på alla. Personal och gäster. Vi samsades så gott det gick och det gick! Det gruffades förvånansvärt lite och toleransnivån var hög. Det är fint att vara med i ett sådant här sammanhang. Alla High Five vi i personalen gav varandra. Alla hjälpande händer som när det behövs sträcks ut. Faktiskt alla skratt..... När sedan stormen dragit förbi och vi åter kan sitta vid Jookkens rörelse tänker jag på det min dotter och jag ofta säjer till varandra. Det gäller att hitta Balanchen...........
Små barn växer upp och familjeäventyren ventileras!
Fick av mina tre vuxna barn en minneshelg som jag önskat mej. Dels för att mitt minne sviker i detaljer kring "tid och händelser" och dels för att se den levnadstråd och berättelse som vi delat. Att beskriva vårt gemensamma liv till nu beror nog på vem personen är som ska beskriva. Ostabilt - Flexibelt? Kaos - Äventyrligt? Ensamt - Gemensamt? Uppbrott - Spänning? Det går att rada upp mer och när vi bestämde oss för att åka till en Fjällstation, vara tillsammans och minnas var det inte enbart en jublande känsla som infann sej utan där fanns också frågetecken för mej? Vår tydliga målsättning var att få fram en bild, en tidsaxel på var vi bott, vart vi rest, när och hur. Jag tog med mej massor med bilder, vi ritade upp en tidsaxel och mina barn hade kontaktat människor vi mött under längre eller kortare perioder av vårt liv och bett dem minnas.Fantastiskt! Den otydligare bilden av hur vi mått fick vi också dela och det förstår vi ju att trettio år av gemenskap inte summeras på en helg men vi var där och vi pratade. Så visste vi det inte förut så vet vi det nu. Vi kan prata. Pratade, vandrade, sonen fiskade och vi spelade fyramansvist!!!! Moget. En del frågetecken rätades ut och en del frågetecken som jag burit på finns eller fanns mest hos mej. På vandring. Den glada, kalla, tokiga matpausen. Gemenskap och tid för sej själv. Sonen går iväg på en fisketur.... medan mina döttrar och jag väljer toppen som vi når på olika sätt..... men vi når och sonen fick massor av fisk...som han släppte tillbaka. Och visst är det väl så att en livsvandring är ett Äventyr med storm och stiltje. Skratt och gråt. Berg och dalar. Enkelt men så otroligt svårt ibland. Men tänk att vi tog oss tid att ses och minnas för jag hoppas att fler minnen ska läggas till och då är det väl bra att sortera lite? Och visst är det väl också så att jag knyter an till människor som jag finner ser på livet på liknande sätt men lika spännande är det att träffa oliktänkande. En stort portion respekt för varandra och ett ömsesidigt lyssnande krävs för dessa möten. Pröva! När vi tittade på tidsaxeln tänkte jag att det är märklig att jag har och haft en sådan vandringslust, bokstavligen talat och då hör det till saken att precis innan vi åkte till Fjällstationen tillsammans träffade jag en person som sa att nomader har vi varit mycket längre än bofasta och du (jag) har fortfarande starka gener av detta nomadiserande kvar. Phu, tänkte jag. Jag är nomad..jag menar normal........... Och när jag så småningom summerar mitt liv ,helt enkelt ,så hoppas jag att där finns ett lugn och en vetskap om att det blev okej. Och självklart hoppas jag att mina små barn som växt upp och levt och kanske själva skapat familjeäventyr får känna detsamma. Med kärlek och det varmaste tack någonsin till mina barn. Grandma
Att beskriva vårt gemensamma liv till nu beror nog på vem personen är som ska beskriva. Ostabilt - Flexibelt? Kaos - Äventyrligt? Ensamt - Gemensamt? Uppbrott - Spänning? Det går att rada upp mer och när vi bestämde oss för att åka till en Fjällstation, vara tillsammans och minnas var det inte enbart en jublande känsla som infann sej utan där fanns också frågetecken för mej?
Små människor stora äventyr
För en åttaåring och en treochetthalvtåring behöver inte en månfärd vara det som kännetecknar "Det stora Äventyret" även om jag måste erkänna att DET skulle ha varit urhäftigt. En cykeltur och sedan en bergsbestigning till hemmaberget.....eld, korv (vegetariska och de åt den) bröd och lite dricka. För mej som Grandma och Ma ,för den delen också, har jag alltid tyckt om en eld med tillbehör och många är de gånger den aktiviteten räddat en annars kaotiskt vardag när mina tre barn var små. Lugnet, fascinationen och tid att bara vara en stund. Kottar, grenar, ketchup och senapskladd. Torka av sej på marken eller...va! Kläderna? Jag har tagit för vana att förse barnbarnen med "skrutteoveraller" och det rekommenderar jag varmt, främst för min egen skull så behöver jag inte återbörda två klibbiga, kladdiga rökindränkta barnbarn till deras föräldrar. Det är väl klart att jag tror på kombinationen barn och natur och ibland undrar jag när jag ser allt skräp som lämnas kvar här på fjället om de vuxna, för man får väl förmoda att det rör sej om vuxna människor, inte fått vara ute och eldat och lärt sej vad som gäller när vi rör oss i naturen? Finns "Mulle " kvar och pratar vi om allemansrätten och den skyldighet vi har tack vare den i hemmet, skolorna, på dagis, arbetsplatserna och föreningarna? Det är klart jag undrar. Eller glömmer vi när vi växt upp?....Jag hoppas kunna dela med mej av glädjen att vara ute till min nästa och nästnästa generation och med den lite kunskap. Glöden har falnat och nedstigningen börjar men först en... avslutning/minnesbild.
Bröllopstårtan. Början på äventyret?
Det finns möjlighet att viga sej här på stationen och i lördags var det ett bröllop. Att gifta sej, att ha en nära relation kan väl vara ett äventyr och kanske bör det vara ett äventyr, utan dess like. Jag bakade tårtan till festen........ Enligt Svenska Akademins ordlista betyder kärlek, en stark känsla. Slår man sedan vidare på sin dator,som jag gjorde, står det i Wikipedia: Kärlek är en känsla som präglas av stark ömhet och tillgivenhet. Okej. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller allmänna konkreta ting som naturen. Sedan läser jag om en massa olika former av kärlek och fastnar för: Kärlek till den egna personen, narcissism, som av omgivningen kan uppfattas som negativt, allt för egen vinning, på andras bekostnad. Hmm! Det beror väl på för vidare i texten läser jag empati och självkänsla för att kunna ge ovillkorlig kärlek. Hmmm igen. Det är då sannerligen inga små ord det här så det är ju inte konstigt att det skrivits om kärlek sedan "urminnes tider". Älska din nästa så som dej själv.För störst av allt är kärleken. Låt den du älskar få pröva sina vingar. Vilket äventyr att utforska, kärleken. Kär lek. Är det det? En lek som jag har kär? Leker jag? Jag, vi gifte oss här på Kebnekaise för snart 2 år sedan efter en 18 års lång fjärrbo relation. En fantastisk dag i kärlekens tecken som det ska vara och jag måste säja att den starka känslan av kärlek fanns på hela stationen den dagen och nästa och när jag bar tårtan till brudparet i lördags påmindes jag om detta och det är bra att bli påmind ibland. Vår Bröllopstårta
Jag bakade tårtan till festen........
Dagen dagen efter toppturen
Vaknade dagen efter och kände mej hur pigg som helst i kroppen. Har man en grundfysik och så resonerade jag och euforin efter turen satt fortfarande kvar. Fick för övrigt en ros av min chef med en text som stöttade mtt kämpande. Det var dagen efter...Dag två hemma. Fick mej knappt ur sängen. Aj överallt och att jag hade muskler på en massa olika ställen fick jag veta med besked. Jag tog ingen bild på mej den dagen Detta till trots så kommer jag att försöka ta mej upp igen längre fram mot hösten. Mindre snö? Kanske. Troligtvis. Topptur? Check! Klättring? Check. Få se vad jag ska hitta på härnäst. Grandma
Detta till trots så kommer jag att försöka ta mej upp igen längre fram mot hösten. Mindre snö? Kanske. Troligtvis. Topptur? Check! Klättring? Check. Få se vad jag ska hitta på härnäst.
