Fjäll- och vildmarksledare (SFLO), egenföretagare, författare, bloggare och stolt pappa till två döttrar ↟

Kort om mig
För mig händer det storslagna längs vägen. När skorna åker av och jag sitter och njuter med fötterna i blåbärsriset, eller när vattnet från en bäck sakta färdas mellan fingrarna. Mentalt försöker jag tänka att jag färdas mot ett mål och inte till ett mål, oavsett längden på turen.

Jag har växt upp med skogen bakom knuten och har alltid varit ute på äventyr – stora som små. Fokuset har skiftat genom åren, men nyfikenheten och viljan att komma ut har alltid funnits där. Jag har bland annat fotvandrat Karlskrona–Treriksröset och Smygehuk–Ytterhogdal, spenderat över nio månader på olika cykeläventyr och pilgrimsvandrat från Saint-Jean-Pied-de-Port till Santiago de Compostela med min mamma.

Jag träffade min fru på ett löparevent i Sylarna och bad om uppmärksamhet när hon stretchade genom att peta henne i örat med förpackningen från en ölkorv. Vi förlovade oss i Porto något år senare under en pilgrimsvandring och gifte oss samma år på Saltoluokta fjällstation efter att, tillsammans med vänner, ha vandrat genom ett höstklätt Sarek.

Min filosofi
Att tänka gå mot istället för gå till är ett sätt för mig att få folk att stanna upp och andas. Att inte fokusera blint på dagens etappmål, utan istället ta sig tid att se saker längs vägen. Att ha en jag är redan där-mentalitet gör det lättare att njuta av nuet. Visst, vi ska färdas till målet, men vi skyndar långsamt.

Det råder en pausovilja hos många människor idag. Vi ska fika om en stund, där framme, vid den kullen i horisonten, vid nästa bäck… Det gäller att hitta balansen mellan att färdas långt nog för att klara av den distans man har satt upp för sig själv, och att sakta ner så pass att man fortfarande hinner uppleva och processa allt.

Äventyrar CV
Sarek på skidor, 2003, 2015, 2019, 2020, 2021, 2022, 2023,2024
Höstvandring i Sarek, 2014, 2017, 2021, 2022, 2023, 2025
Porto - Santiago de Compostela, ~300 km till fots 2017
Lissabon - Santiago de Compostela, ~620 km till fots 2015
Nikkaluokta - Kilpisjärvi, ~310 km till fots 2015
Fjällräven Classic, Sverige 2009-2015, 2017-2019, 2022-2024
Fjällräven Campfire Academy (110km), 2025
Camino Frances, ~800 km till fots 2015
Fjällräven Classic, Danmark 2014, 2016, 2017
Kungsleden, Sverige, ~550 km till fots, 2013
REcycle Australia, en cykeltur på ~4000 km 2011
Karlskrona - Treriksröset, Sverige, 2200 km till fots, 2009
Skåneleden Kust-kustleden, ~230 km walk, 2006
Skåneleden Ås-åsleden, ~160km walk, 2005
Island, en sagolik cykling, 1 månad på MTB, 2007
Australien, 115 dagar och 5600 km på MTB, 2003/2004
Svenstavik – Björkö, ~500km midsommarcykling, 2004
Smygehuk - Ytterhogdal, en 3 månader lång vintervandring, 2003

Publikationer
Inspirational Outdoors, ISBN-13: 9789180277686
Egenpublicerad bok på engelska om mindset och filosofi samt med handfasta tips relaterade till grunderna i ett bra friluftsliv.

Användarnamn: Newlin

Intressen: Vandra, springa, turskidåkning, skriva, foto, sitta och iakta.

Mer på profilsidan


Kategorier:


Vandringslekar – roliga aktiviteter i naturen

Redo för några vandringslekar? Jag har samlat några stycken här som du kan använda. Perfekt när du väntar på någon eller för att skapa kontakt med en grupp ute på tur.

Tepåseraketen
När du är i en stuga eller på en plats där det inte blåser kan du göra den här raketen av en vanlig tepåse. Klipp rakt av vid häftklammern och häll ut innehållet. Om du har rätt typ av tepåse kan du forma den som en lång cylinder med luft i mitten. Ställ den på en tallrik eller liknande och se till att påsen står stabilt. Tänd försiktigt eld på toppen av raketen. Glöm inte nedräkningen – annars flyger den inte. Den brinner ner och precis innan elden når basen lyfter den och flyger mot taket. När den faller ner fångar du den i en skål eller på tallriken. Blås inte – då löses den upp i tusen delar.

Den magiska stenen
Som guide har jag ibland smugit ner en liten sten i den andra guidens ryggsäck utan att säga något till gruppen men ändå tydligt visa vad jag gör. Om den andra inte märker något tar jag ytterligare en till sten senare under dagen. Ibland slutar det med att jag själv får stenar i min väska eller lägger en riktigt stor sten under locket för att göra det tydligt för den andra.

Det knepiga liggunderlaget
Lägg ett vanligt liggunderlag på marken och ställ dig på det. Ta tag i ett utav hörnen och utan att kliva av liggunderlaget ska du vända det så undersidan hamnar uppåt. Enkelt… Nu! Hur många av er kan stå på mattan och ändå klara uppgiften?

Vikt karta/papper
När ni tar en paus och alla ryggsäckar är av kan du passa på att köra denna lek. Vid bra väder kan du vika ett papper – eller kanske kartan – på mitten och lägga den på marken. Är det blött kan det funka med kartfodralet. När kartan är vikt till A4-storlek (stående eller liggande) ska du försöka plocka upp den med munnen. Bara en fot får röra marken och armarna används för balans. Är du smidig nog?

Gräsligt ljud
Plocka ett mjukt platt grässtrå. Sträck det och håll det mellan tummarna på utsidan. När det är sträckt ska det vara längre fram än bak och nästan nudda läpparna när du sätter dem mot tummarna (nedanför knogarna). Blås luft mellan tummarna – får du ljud är du rätt på det. Annars kan du sträcka strået mer eller flytta runt det. Lycka till!

Uggleljud
Forma händerna lufttäta. Lämna ett litet hål mellan tummarna och när det känns rätt, sätt läpparna vid knogarna och blås. Om du gör det rätt blir det ett ljud och du kan spela olika ”toner”. Under en veckolång vandring lyckas vissa bemästra detta!

Drick som en ren
Trött på att gå och fortfarande inte sett den första renen? Går du förbi en fjällbäck med fint rent vatten brukar jag göra så här med gruppen: Med eller utan ryggsäck går jag ner på alla fyra och dricker direkt ur bäcken. Oftast följer någon efter. Säg att ni dricker som renar och bjud in dem att göra samma sak. En del ser ut som om de gör armhävningar och andra står bara och tittar.

Mugg/kåsa-race
Hittar du en fin bäck där du kan gå på båda sidor och har några färgglada kåsor eller muggar att leka med kan du köra ett race. Placera dem i bäcken och låt någon fånga dem längre ner. Perfekt under korta pauser medan ni väntar på någon eller tar en fika.

Lek med elden
Kanske har ni en lägereld på kvällen. När glödbitar har bildats kan du ta ut en glödbit som är lite större än en ärta. Plocka snabbt upp den med händerna och skaka runt den utan att tappa den. Forma händerna som en liten bur.  Blås lite lätt på den så blir den riktigt röd. Om den blir för varm kan den bränna dig – så var försiktig. En gång var vi en liten grupp som försiktigt kastade den mellan oss på armlängds avstånd. Lite som att gå på glödande kol – spännande och alla hade fullt fokus. Bättre med t-shirt än Gore-Tex.

Sten, sax, påse-turnering
Två personer möts, vinnaren går vidare och möter nästa, och så fortsätter det. Uppmuntra spontanitet.

Tre i rad
Kan du få tre i rad? Papper och penna räcker men sten, pinnar, löv eller annat funkar lika bra. Ta det du hittar. Spela några rundor tills gruppen är redo att gå vidare eller hjälpa till.

Ekollonvissla
Att vissla med ekollonhatt är en rolig färdighet. Har du tekniken kan ljudet bli väldigt högt. 1 )Hitta ett ekollon. Ta bort hatten och rensa insidan. Se till att den är hel. Större hattar är lättare att börja med. 2 )Håll hatten platt med den ihåliga sidan upp. Sätt händerna ihop med tummarna som bildar ett V över hatten. 3 ) Sätt underläppen vid knogarna och blås ner i ekollonhatten. Du kan även använda kapsyl om det inte finns ekollon.

Människoknuten
Perfekt med en större grupp. Stå i en cirkel och sträck in era höger händer mot mitten och då ni blundar och går mot mitten tar ni tag i någon annans hand. Sedan vänster hand tills alla sitter ihop. Målet: trassla ut knuten utan att släppa taget. Ibland blir det mer än en cirkel!

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Bivacktur på Fulufjället

Ulfson och jag passade på under årets sista dagar att unna oss en bivacktur på Fulufjället, för att få lite vita vidder och gräva i snön. Julmaten var uppäten och det kändes skönt att göra något vettigt av mellandagarna. Efter 81 mils körning parkerade vi bilen vid Brottbäcksstugans parkering. Jag startade min resa i Åhus och Ulfson från andra sidan Skåne.

Min relation till eld

Jag har alltid uppskattat lägereldar och ser dom som något magiskt. Jag skrev en gång följande text om min relation till eld.

Först finns en början, en idé och en vision om något större och varmare. En plats att mötas vid, berätta historier från det förflutna och planera för morgondagen. Gnistor som snart förvandlas till lågor och värmer din kropp, ger dig varm mat och kaffe.

Fel hage

För att spara pengar under min tid i Australien brukade jag i slutet av dagen hoppa över diket vid sidan av vägen med min mountainbike och leta efter en bra plats att slå upp tältet. Oftast fanns det ett stängsel några meter in, så jag behövde hitta ett gömställe mitt emellan diket och stängslet för att få tillräckligt skydd från vägen. När mörkret föll använde jag pannlampan så lite som möjligt, och på så sätt sparade jag en hel del pengar.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips