Varit naturintresserad sedan barnsben. Nu flitig arrangör av egna turer och mycket aktiv filuftsare. Bästa vän och trogen följeslagare är blandrashunden Kaspar. Erfarenhet från svenska/norska fjällen sommar och vinter. Talar norska.
ny profilbild från 080825.
Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Navigering, Paddling, Foto, Segling, Utförsåkning, Aktiv fotograf.
Verkligheten gäller!
Träningsvandring fredag 080822
Det är inte varje övningstur jag skriver om. Det är inte ens varje tur jag gör några bilder. Men vid varje tur är kameran med. Ibland är det något kul som händer som jag fotograferar och skriver om i min blogg. Övningsturerna har iaf på sista tiden varit frekvent förekommande. Jag laddar inför 1:e september då det ska bli en riktig vandring. 
Denna dagens vandring var till första delen lik de flesta andra. Vi gick vägen runt sjön och hade fikat hos pappa och hade precis börjat vandringen hemmåt. I ryggsäcken hade jag lagt ner massa saker för att få träna med lite tyngd. Väderprognosen hade lovat molning men uppehåll så något regnställ hade jag inte packat med.
Knappt hade vi kommit ut på vägen innan det började duggregna. Ingen fara, tänkte jag. Prognosen har lovat uppehåll men molning så lite duggregn klarar vi. I stället övergick det till kraftigt regn. Vi gick in under lövverket av en stor bok för att skula. Det går snart över, tänkte jag. Prognosen har lovat...
Stora tunga vattendroppar trängde snart igenom lövverket. Jag provade att ställa mig tätt intill trädstammen men även där regnade det igenom.
Jag lutade mig framåt och drog armarna intill mig med ryggsäcken som tak. Det hjälpte heller inte. Det går snart över, tänkte jag. Prognosen har lovat... Men nu fullständigt vräkte det ner. Jag fick kapitulera för regnet och i all hast slita upp mitt 4-mans tunneltält (som jag hade i ryggsäcken som balast) och dra det över oss. Där under satt vi, Kaspar och jag en god stund tills det slutat vräka ner. Ty så är det sagt; "Stämmer inte prognosen överens med verkligheten gäller ändå alltid verkligheten".
Inget dopp idag!
Mogonpromenad 8.30-10.00. Lätt packning.
När nu den tryckande värmen lugnat sig är det skönt att komma igång igen. Jag väcks tidigt av solen som lyser in i mitt sovrum. Jag tittar ut och ser blå himmel. Så här fint väder har inte prognosen lovat för dagen tänker jag, men okej. Jag äter en liten frukost på havregröt och tar på mig kängorna och vi börjar gå.
Kaspar är i extas och drar i kopplet som besatt. Jag vet det var länge sedan vi var ute. Jag får verkligen jobba för att få honom att gå vid min sida. Morgontemeraturen visade 12,5 grader vid frukosten. Jag lägger min vindblus efter några hundra meter och hälsar på korna.
Resten av promenaden går bättre med Kaspar och vi knatar på bra. I väskorna bär han 1 liter vatten på vardera sida för att vänja sig vid klövjen. Öven om jag haft fullt upp med att "hålla huvudet ovanför vattenytan" ett tag (därav ingen blogg på länge), planerar jag fortfarande för en fotvandring snart. Nästan hemma går vi ner till badsjön.
Sjön ligger spelgelblank och inbjuder till morgondopp. jag klär av mig alla kläder och vadar ut i det friska vattnet. Det är iskallt. Senaste veckorna har varit allt annat än somriga... Kaspar hoppar och skuttar obesvärat. Jag går längre ut och Kaspar tar några simtag och vänder sedan innåt. Jag fortsätter utåt. Vi är helt för oss själva denna underbara morgon. Inte ens gässen är kvar längre. När vattnet når mig halvvägs upp på låren stannar jag. Plaskar med händerna och doppar handlederna under vattnet för att vänja mig vid temperaturen.
Varje dag ett äventyr!
Vi bygger en ny koja.
2008-07-02 19.00
Vår förra koja blev i fjor vandaliserad till oigenkännlighet. I år bestämde vi därför att lägga vår kojare djupare in i skogen. För att komma dit måste du över en bäck. Inte särskilt djup men med branta kanter på nära två meter på varje sida. Äventyret börjar där. I bäcken, på väg till kojan. Jag låter pojkarna leka fritt i bäcken. Båda har stövlar på sig. Över bäcken har killarnas pappa börjat med att bygga en bro. Killarna vadar hellre över. De söker efter de djupaste partierna i bäcken.
-Hur högt kan vi vada i våra stövlar utan att bli blöta?
Båda kommer över med stövlarna fulla av vatten. Det gäller att testa gränserna genom att överskrida dom...
Denna gång ska vi bygga en trädkoja. Fabian testar sin styrka på en av grenarna. Sin styrka testar han också på sin storebror så ofta han får chansen. 
Av säkerhetsskäl använder vi bara färskt virke till bärande konstruktioner. Jag försöker förklara skillnaden mellan att helt såga ner ett levande träd kontra göra märken i barken på ett träd som skall stå kvar. Träden jag sågar ner är noga utvalda gallringsobjekt. Allt vi bygger surras fast. Inte spika i levande träd. Allt görs starkt nog att bära min tyngd. Då är det säkert för barnen. Fabian väger 18 kg. Det innebär en 5,4 faldig säkerhetsfaktor mot min vikt.
Olympus my 1030 SW. vidvinkel.
Att bygga en koja är nog den bästa avkoppling jag kan tänka mig. Tiden försvinner liksom, blir mindre viktig. Långt efter att storebror droppat av och gått hem kände Fabian också att det var dags att ge sig. Jag stannade kvar för att avsluta surrandet på påbörjat projekt. Till min glada överraskning kom Fabian strax tillbaka med en hel bunt mackor i sin lilla barnahand.
Nu har mamma skickat med matsäck till mig tänkte jag, men så var inte fallet. Jag frågade Fabian.
-Nä, jag såg ingen, sa han. Han hade själv grabbat ett gäng brödskivor ur brödpåsen och kommit tillbaka med för att vi tillsammans skulle kunna fika i kojan. Det är kärlek det.
Ur Kaspars perspektiv
Så blev det ännu en rekognoseringstur på en liten bit av skåneleden hemmavid. Denna gång tillsammans med Magnus. 2008-06-23.
Canon 350D, vidvinkel. Foto: Magnus B Andersson
Här ställer vi upp för porträttfotografering. Kaspar missförstår syftet lite men ändå.
Canon IXUS 970 IS
Ur mitt pespektiv. Observera Kaspar på bilden.
Canon IXUS 970 IS
Efter att ha "slängt iväg" den första bilden, (ovan), började jag tänka om lite.
-Hur ser egentligen Kaspar på tillvaron?
Jo, ur hundperspektiv.
Kaspar måste ha undrat vad vi människor höll på med. Två naturfotografer som kröp runt på alla fyra och fotograferade. Himla kul var det och kanske inte så tokigt resultat heller.
Rekognosering på hemmaplan
eller när lusten faller på...
Jobbade bara en dryg timme idag, (fördelen med att vara egenföretagare). Körde direkt från jobbet vid halv tvåtiden till Ljungbyhed för att gratulera Magnus på födelsedagen. Efter tårtan (färdiglagad och upptagen ur frysen en stund innan) blev det en liten promenad med Kaspar. Det var så kvavt att vi blev alldeles matta, och en ihållande vind blåste från sidan och skvallrade om en kommande lågtrycksfront. Nu blir det snart regn och åska sade vi båda två, och styrde stegen hemmåt. Mycket riktigt började det regna samtidigt som vi svängde in på Magnus gata och kom inomhus. Åskan uteblev men vi kände alla av lågtrycket. Kaspar flämtade och var orolig medan Magnus och jag däckade på varsin soffa.
Nikon D300. Hård svartvit framkallning. Tvärformat.
Strax kom samtalet igång om kommande äventyr.
- Det skulle vara roligt att komma ut och vandra igen.
- Men vi är rätt otränade.
- Vi får börja så nätt.
Och på den vägen var det. Vi smidde planer om korta turer hemmavid.
Nikon D300. Normal svartvit framkallning. Panoramaformat.
Väl hemma hos mig själv igen hamnade jag framför TVn och såg RoboCop3. Tänk att jag hade missat den när den kom. Eller har jag bara glömt vad den handlade om. Vad handlade den om nu igen? Jag har redan glömt det. I alla fall hade den där tryckande tröttheten försvunnit och ersatts med en väldig lust att komma ut en sväng. Kvickt som ögat raffsade jag ihop några kartor över närområdet, lastade Kaspar och kameran och körde ut på en rekognoseringstur. 
Nikon D300. Kvadratformat.
Skåneleden går tvärs igenom Örkelljunga kommun och vår plan är naturligtvis att avverka hela leden inom kommunen som uppvärmning. Jag nollstälde trippmätaren på bilen och körde tills jag korsade leden. Endast 7 kilometer från hemmet via småvägar kan vi ansluta på skåneleden för att få en lagom runda. Tänk att kunna gå rakt ut genom dörren och vandra i flera dagar och sedan komma tillbaka från andra hållet. Kortaste vägen till leden hemmifrån är bara 2,5 kilometer. Nu är det nära...
