Det började bli ont om spektakulära toppar i närmiljön som man inte behöver klättra för att komma upp på.

Niak blev tredje toppen.

Bilfärd till Ritsem och båt över till Änonjalme.

Läger under Akka-så inbjudande och vackert väder

Vi mådde gott och förväntade oss att få skåda  ner från Niaks luftiga topp..

Fortsatte Padjelantaleden över "trevägskorsningen" vid Snjuftjudisjokken (puh,jag tror det blev rätt,Annars får den fortsättningsvis heta "svanbäcken")

Fortsatte in i Ruotesvagge,passerade den förfallna kåtan som utgör ett vackert men knappast funktionellt blickfång.

Läger nära jokken som rinner i Ruotesvagge,men ändå lite avskilt och väl vindskyddat.

Nästa dag begav vi oss upp på Niak.

Men-ingen sikt,molnen hängde tunga,men det kunde ju bli klart väder under tiden vi gick.

Vi såg rätt maffiga glaciärer högre upp österut.

Trampade på i blockhavet,som var rätt obehagligt löst och rörligt många gånger.

Vädret blev INTE bättre,rätt som det var var vi uppe.

Noll sikt.

Antiklimax.

På andra sidan ett bråddjupt stup-jaha,det hade ju varit häftigt att se ner från det,nu en ändlös tjocka.

Att gå ner igen var nog det läskigaste jag gett mej in på i våra fjäll,stora stenar som alltför gärna kom på glid..

När vi kom ut ur det vattendroppande molnet satte vi oss och fikade.

Har läst att detta är en tur på relalivt få timmar,det blev mer eller mindre en dagstur för oss.Fel vägval,eller bara söliga?

Tyckte vi gick den mest naturliga vägen,rätt långt på¨bergets östra sida.

Skönt när man var nere vid jokken som behövde vadas,hade lämnat sandalerna där.

Tillbaka i tältet var det ändå skönt med lite "tältmys",men det var lite tråkigt att vi inte hade så fint väder som vid de fösrta toppturerna.

Nästa dag gick dock hemvägen fort.

Vid svanbäcken och närmare bron fanns många fina platser att tänka sej som tältplatser.

Funderade länge på vad detta var,kom sen fram till att det var en slända som ömsade sitt skal.

Fikade mjuk-kakor medrökt fisk och renkött i huset ovanför hamnen,och åkte sen hem.

Lite besvikna,det kunde ju ha varit annorlunda,men sådant är ju fjällvädret,och nån mer topptur har det inte blivit.

Har med åren fått allt mer besvär i ett knä,och drar mej för långa jobbiga utförslöpor.

Men visst hade det smakat att få vara uppe en riktigt vacker dag...

På denna blid från i år är Niak den topp som är längst till höger...