Intervju med Hvitserkguiden Pål Røsrud som är guide på Hvitserks expedition till Ama Dablam.

Pål har jobbat som guide för Hvitserk sedan 2012. Årets Ama-Dablam expedition blir Påls åttonde besök till landet, och däremellan har han hunnit med hela 5 resor till Öst-Grönland, 5 turer på Kilimanjaro, 2 resor till drottningen av Anderna, Aconcagua, och otaliga expeditioner i Norge för Hvitserk.

Veckans Hvitserkguide - Pål Røsrud
Just nu är sju Hvitserkgäster i Nepal tillsammans med guiden Pål Røsrud för att bestiga de två topparna Lobouche og Ama Dablam – båda över 6 000 meter. Vi har pratat med Pål om vad han ser mest fram emot och om hans kärlek till fjällnationen Nepal.
Vem: Pål Røsrud
Vad: Guide för klätterexpedition till Lobouche och Ama Dablam, oktober 2017

Pål har jobbat som guide för Hvitserk sedan 2012, och under hans första år reste han till Öst-Grönland för att paddla kajak, bestiga Kilimanjaro och begav sig även till Nepal för att gå in till Everest Basecamp och bestiga vackra Island Peak. Från toppen av Island Peak är det omöjligt att inte låta blicken vandra bort mot Ama Dablam, och därmed föddes en dröm hos Pål. Årets expedition till Nepal blir Påls åttonde besök till landet, och däremellan har han hunnit med hela 5 resor till Öst-Grönland, 5 turer på Kilimanjaro, 2 resor till drottningen av Andesbergen, Aconcagua, och otaliga expeditioner i Norge för Hvitserk. Pål är även på väg att bli bergsguide och är medägare i firman Fjellsentralen.

Varför ville du vara guide på just den här resan?
-Sedan mitt första besök i Nepal har jag drömt om det här berget. Omgiven av Mount Everest, Lhotse, Nuptse, Tamserku, Lobuche och oändligt många flera 6-8 000-metrare är Ama Dablam en formidabel syn, och är enligt många ''världens vackraste''. Och jag säger inte emot, för det är en oerhört vacker topp som från en klättrares perspektiv skiljer sig väldigt mycket från alla andra berg och är extremt lockande.
Vad har du för förväntningar till denna resa?
-Jag förväntar mig att det blir en oerhört vacker och varierad resa, samtidigt som jag måste erkänna att jag är lite spänd. Det här är en helt ny resa i Hvitserks kalender, och acklimatiseringen på Lobouche är en innehållsrik sådan. Jag tror att själva ''turupplevelsen'' med den här varianten blir desto större än om vi hade tagit acklimatiseringen på Ama Dablam som är mer vanlig i jämförelse. Nu får vi chansen att prova på två olika 6 000 meters-toppar, och jag tror att våra gäster kommer att få en större upplevelse på det här sättet.
Jag tycker det är väldigt viktigt att fokusera på att det är själva resan och vägen fram som är målet. Toppen är bara en bonus, och har vi tur får vi kanske till och med uppleva två bonusar på denna resa, men det är omöjligt att veta på förhand hur vädret blir, hur alla hanterar höjden eller vilka andra utmaningar vi än kan tänkas stöta på. Det är många delmål under resans gång på en sådan expedition, och jag tror att gästerna kommer att minnas folket, kulturen i Nepal och sammanhållningen i gruppen mer än själva toppen.

Vad tror du blir den största utmaningen på väg mot toppen av Lobouche och Ama Dablam?
-Det tror jag kommer att bli att få tillräckligt med vila och att ta det lugnt i höjden. Det blir en utmaning att optimera resan för var och en av deltagarna. Ett som är säkert är att inte alla är i lika god form alla dagar, och kanske måste jag be någon hoppa över vissa delar av turen. Det är aldrig kul för en guide att be någon sitta kvar i campen när resten av gruppen är ute på äventyr, men ibland är det just det som krävs för att samla krafter till nästa delmål. Det är en krävande expedition, och förhoppningsvis kan vi sträcka upp våra armar över huvudet på två toppar, men tyvärr är det långt ifrån givet att det är möjligt. Gruppens säkerhet kommer alltid först!

Vem tror du detta äventyr passar för?
-Jag tror denna resa passar för erfaret bergsfolk som är i god form och som vill uppleva världens vackraste berg och folk. Just denna tur är ju relativt tuff, det är en klätterexpedition som kräver att man har varit en del i hög höjd tidigare. Vi har tack och lov andra fina och lättare resor till Nepal för de som önskar att se detta vackra land men som inte nödvändigtvis känner ett behov för att bestiga en bergstopp. Förutom turerna in till Everest Basecamp har vi både en tur in till Annapurna och en tur där Hvitserkgästerna är med och jobbar volontärt med lokala familjer för att sedan gå en fjälltur. Nepal är ett mycket fattigt land, och jag tycker det är fantastiskt att vi kan bidra till att förbättra situationen för lokalinvånarna som vi besöker och jobbar med på våra resor.

Detta blir din åttonde resa till Nepal, vad är det som gör att du alltid återvänder hit?
-Det är människorna i Nepal som gör att jag längtar mer och mer tillbaka för varje gång. Naturen är även den en stor del av anledningen till att jag tycker så mycket om landet som jag gör, förstås, men huvudsakligen så är det folket som gör det. Nepaleserna är oerhört gästfria och vänliga, de tar emot dig med stora leenden och öppna armar och har en enorm respekt för alla folkslag som besöker landet.
Nepal var helt stängt för utlänningar ända fram till 1949, och det var endast vissa klätterexpeditioner som i undantagsfall fick komma in i landet innan det. Olikt den urbaniseringen vi ser i största delen av världen är Nepal den raka motsatsen – flera och flera flyttar från de centrala städerna till små landsbyar.

Vad ser du mest fram emot med resan?
-ALLT! Det är så många saker vi ska hinna uppleva under resans gång – kaotiska Kathmandu, sherpahuvudstaden Namche Bazar, vandringen in till basecamp, bestigningen av Lobouche och Ama Dablam, gemenskapen i gruppen, kulturen och folket i Nepal... Det är inte möjligt att rangera de olika upplevelserna, jag ser bara fram emot absolut allt.