Iran är en av de lite mer ovanliga destinationerna som Hvitserk har i turprogrammet. I höstas var jag med på den superspännande turen till Iran och Mellanösterns högsta berg Mt. Damavand.
-Är ni från Sverige? Har ni åkt till Iran på semester!? På ett berg i närheten av Teheran möter vi en svensk-iranier som blev väldigt överraskad för att han sprungit på semesterfirande svenskar i Iran, vi var de första av det slaget som han någonsin mött.
Mitt starkaste minne från Iranturen är hur vänliga och nyfikna iranierna är. ”Welcome to Iran!” När vi gick på gatorna i Teheran kom både barn och vuxna fram för att säga hej, höra vad vi tänker om Iran och varför vi kommit dit. Det är inte ofta vi ser andra turister på gatorna, detta är något som de iranska myndigheterna hoppas på att kunna ändra. Om du vill uppleva Iran innan de stora turistströmmarna hittar hit bör du resa snart. Idag besöker cirka fyra miljoner utlänningar Iran varje år, men det finns ett mål att siffran ska femdubblas inom tio år.
När flygplanet gick ned för landning på iransk mark var det dags att leta fram sjalen och alla damer lämnade planet med slöja på, oavsett nationalitet och religiös tillhörighet. Förutom bestigningen av vulkanen Mount Damavand var det slöjbärandet en av de saker som jag var mest nyfiken på innan turen. Det är lag på att kvinnor ska ha huvudduk i Iran. Men hur lagen tolkas varierar. Många av kvinnorna vi såg i Tehran hade en mindre strikt approach till slöjan och såg ut som filmstjärnor från 50-talet med hårlockar som stack fram under sjalen och stora mörka solglasögon. När vi var ute på tur var det lov att lufta håret då bergen är en frizon och tillåter liberalt slöjbruk.
De första dagarna bodde vi i Irans huvudstad Teheran där bazarer, moskéer och heliga platser i huvudstaden utforskades. Drömmer du om att förhandla dig till ett bra pris på en äkta persisk matta eller köpa exotiska kryddor, torkad frukt och nötter har du kommit till rätt plats.
Under vistelsen i Tehran kombinerade vi sightseeing i stan och turer i Mount Tochal strax ovanför huvudstaden. Middagarna med grillspett och kebab med diverse tillbehör var något att se fram emot när vi kämpade motlut i bergen under dagsturerna. Den gula saffransglassen var en annan lokal delikatess som snabbt blev min favorit under turen.
De kommande dagarna gjorde vi dagsturer i Fasham- och Polourområdet. Bergen vi vandrade i var mjuka och böljande med Mt Damavands snötäckta topp stack upp i bakgrunden som kronan på verket. 
Efter dagar med acklimatiseringsturer i bergen var vi slutligen klara för att ta oss upp till en stenstuga och Base Camp på 4200 möh. Man skulle kunna tänka sig att det är varmt och gott på ett berg i Mellanöstern, men så är inte alltid fallet kan jag lova. När vi skulle bestiga Mt Damavand hade vi dunjackeväder med 15 minusgrader och 20 sekundmeter. Eftersom Mt Damavand är helt fristående berg är det lite som skyddar på toppen när oväder drar in över landet.
Själva toppbestigningen startade tidigt, tidigt. Klockan fyra på morgonen började vi gå sakta uppöver berget. Det är kyligt och pannlamporna rör sig som ett pärlband mot toppen den första timmen då det var alldeles kolsvart. Ju längre upp vi kom på berget desto tunnare blev luften, hjärtat slår snabbare och det blir tyngre att andas. När det ljusnar blir lutningen allt brantare och vi går många timmar i uppförsbacke med siktet inställt på en topp som aldrig verkar komma närmare. Var den kanske bara en synvilla? Från toppen som är alldeles gul lyfte äggluktande svavelmoln från vulkanen och vi kunde se kratern. Jippi! Vi var äntligen framme på toppen av Mellanöstern och målet för turen!
