Skåneleden/Ås till Ås leden.
Skriv en egen recension
Det finns 0 ägare på Utsidan Lägg till i Min utrustning
Plus: Leden går genom mycket vackra naturområden av de mest skiftande slag
Minus:En helvetes massa danskar samt för långa sträckor på väg
Kommentar: Ås till åsleden ingår i Skåneledens ledsystem och är lite mer än 14 mil lång. Den börjar utanför Åstorp med vandring längs Söderåsen och fortsätter sen över Linderödsåsen med slutmål vid Agusa. Gick hela Söderåsen med en kompis på våren 2004 och har vandrat ensam så gott som alla de övriga etapperna vid tidigare tillfällen.
Åstorp - Röstånga (betyg 4)
De första femton kilometrarna går först genom ett motionsområde vid Tingvalla och sen en låååång sträcka på grus- och asfaltvägar som tog både musten och lusten av oss. Men när man äntligen når Klöva Hallar ändrar sig landskapet, helt plösligt befinner man sig på kanten till en ravin inklädd i bokskog med otrolig utsikt över hela dalgången och bäcken där långt nere. Mycket vackert. Sen fortsätter leden med vandring i ren bokskog varvat med fina partier både nere i dalgångarna längs de porlande åarna /bäckarna och uppe på topparna ända bort till Röstånga. Bland höjpunkterna är bland annat klippformationerna i Skorstendalen samt Snuvehallar i Klåveröd med den lilla grottan Snuestuan där skogsrået lär ha bott en gång i tiden.
Längs hela den här sträckan finns det ett par vindskydd, men det är mycket folk ute så man ska inte räkna med att de är lediga. Vi mötte danskar överallt på hela leden, ibland i stora gäng på upp till tio man, det förstörde ”vildmarkskänslan” en hel del. Rent vatten finns det också på ett par ställen i kranar eller pumpar så att man klarar sej utan att släpa på för mycket.
Röstånga - Agusa (betyg 3)
Det var ett tag sen jag gick den här sträckan, och jag har inte gått alla etapper på en gång utan vandrat två/tre stycken vid vart tillfällen under årets alla årstider. Finast är här på våren, men det tycker jag det är överallt. Eftersom de flesta etapperna är lite väl korta finns det ganska gott om vindskydd och lägerplatser (en del lite väl tråkigt placerade). Och här är inte lika trafikerat som Söderåssträckan, så man kan lugnt räkna med att skydden är lediga. Efter Höör har jag aldrig mött någon annan vandrare, enbart folk som bor i trakten.
Naturen är är mest lövskog, men som det mesta av skåneleden varierar det ganska mycket här också. I början blir det en del lantligare vandring med djurhagar, enefälader och grusvägar. Ett par vulkanhögar passeras också, i och för sig inget märkvärdigt. Lyckan vore väl om de visade lite aktivitet igen, men det var inget jag fick uppleva (man är väl född ett par miljoner år för sent). Hela sträckan vimmlar också av gamla fornlämningar och kulturminnen som: rösen, gravar och massvis av rester efter boplatser. Ett par kallkällor i trakten innan Fulltofta är också ett måste. KALLT gott vatten, men fulla av löv, barr, döda insekter och annat skräp. Sist jag var här fick jag uppleva synen av fyra vildsvinskultingar på en liten igenväxt skogsväg inne i granskogen. Men här är också gott om hjort, rådjur och ett antal olika rovfåglar. Sista etapperna går genom medelmåttlig bok- och granskog men även förbi ett par mysiga myrar och mossar.
Plus: Naturen och åtkomsten
Minus:Ledmarkering och snygghållning
Kommentar: Jag har gått åt båda hållen och kan hålla med föregående resencent. Landskapet är toppen. Markeringarna är under all kritik.
Vid ett av tillfällena var även vattentillgången minimal varför flera avsteg fick företas för att skaffa detta viktiga elexcir. Ledlängden är kort mellan övernattningsplatserna men de är ofta fyllda tidigt! Så alternativt tak rekommenderas. Även här lyste yxorna med sin frånvaro även om många dylika använts på växande ved! Sic! Överfyllda TCn gjorde ingen glad!
Leden går även här att i båda ändarna nå med allmänna kommunikationer!
Rekommenderas för den vackra och omväxlande naturen.
Plus: Vackert. Få kalhyggen.
Minus:Sträckvis dålig/obefintlig ledmarkering. Kor och tjurar i hagarna.
Kommentar: Jag håller på att gå hela ledsystemet Skåneleden, och tänkte recensera en del av leden då den är så vacker att jag vill tipsa om den. Jag gick Ås-till-ås-leden sträckan Höör till Röstånga. Den här sträckan ligger lägerplatserna till så att dagsetapperna blir på 12 till 15 km vardera, vilket lämpar sig för vandringar den tiden på året då det inte är ljust så länge. Miljön är mest lövskog eller blandskog, men även en del gran. Jag såg inga kalhyggen på den här sträckan, vilket annars är vanligt längs skåneleden.
Det finns också vatten på de flesta lägerplatser, och oftast ved. Yxorna har dock oftast fått fötter. Detta ledde till att jag lärde mig göra splintved med kniv. Jag har gått ca 16 mil på ledsystemet och detta är än så länge det vackraste jag sett. Flera gånger stannade jag bara för utsiktens skull, vilket jag ofta inte gör annars. Jag paserade två naturreservat lokaliserade kring gamla vulkankäglor, allt mycket vackert. Därtill två en-skogar och en hasselskog, allt detta är mycket ovanligt. Lägerplatserna ligger bra till på vackra ställen.
Två gånger fick jag dessutom gå igenom hagar med tjurar i. Det är inte helt ovanligt på skåneleden, som inte kan rekomenderas för er med koskräck.
Men när jag passerade skylten som meddelade gränsen till Klippans komun förändrades allt. Landskapet fortsatte att bli allt vackrare, men leden blev sämre och sämre. Direkt när jag kom in i komunen blev ledmarkeringarna dåliga. Jag höll inte en hög marshtakt när jag gick genom hasselskogen (en riktig laborynt, trevlig upplevelse) och så fortsatte det tills jag lämnade leden och åkte hem. Efter hasselskogen kom jag till en lägerplats som delades med en kanotled, då leden korsar en å. Allt fanns i dubbel upplaga, toaletter etc, men var i dåligt skick. Allt var så slitet att jag fick ångest av stället, trots det vackra läget. Inget vatten eller ved.
Direkt efter detta kom en sträcka utan ledmarkering, jag fick chansa. 250 meter på 25 minuter, rekorddålig marshtakt. Jag gick fel ut i ett träsk som slutade i en å. Några förbipadlande danska tjejer komenterade det med "midd ude i landskaped".
Rastplatsen utanför Röstånga låg vackert till, bäande får utanför stängslet, vatten och ved, i fint skick. Dock ingen yxa.
Jag skulle nu gå till Röstånga för att ta bussen hem. Kom ca 500 meter längs leden, sen tog markeringarna slut. Kartan är inte till hjälp här, för lederna och kartan följs inte åt, plus att kartan är för grovskalig för att hitta på fri hand i denna laborynt av fårstigar. Jag försökte ändå, gick i cirkel, försökte igen och hittade inte leden nu heller. Sen gick jag till parkeringsplatsen och gick via landsvägar till Röstånga.
Uppdatering, 17:e aug 2004:
Gick nyligen delen Bjeveröd/Agusa och vidare till Brösarp för buss hem. Dessutom har jag besökt vissa delar av leden på dagsutflykt med bil.
Sedan jag gick sträckan Maglebjär / Röstånga har man delvis rustat upp stället. Yxor finns, såvida dom inte blivit stulna igen, och lederna är åtminståne delvis ommarkerade. Vet ej om hela ledsystemet i den delen av komunen är upprustad dock.
Sträckan Bjeveröd / Agusa är en rätt bra sträcka. Yxa fanns överallt, dock ingen ved i Agusa-lägret. Ledsträckan är ungefär lika fint som skåne är i sig, vilket är finessen med Skåneleden. På sommaren är det mycket grönt. Man går genom skogar och ängar. Ett visst mått av kalhyggen finns, men relativt lite för Skåneleden. På vissa ställen nästan djungel. Vid Bjeveröd har dom lagt om leden till att gå på ett brosystem (rullstolsanpassat) genom en våtmark, en lång sträcka. Mycket trevligt.
När man närmar sig Linderödsåsen blir det backigt. Skåne är inte platt! Som mest är man på över 190 meters höjd.
Det finns på den här delen en del sträckor på landsväg genom åker- och änglandskap. Det är vackert, men inte vildmark. Alla gillar det nog inte. Många av mina bästa pauser har varit på den här typen av sträckor, gärna under en gammal ek vid en landsväg.
Det enda dåliga med det hela är att så fort man lämnat Hörby komun blev ledmarkeringarna sämre. Jag tror det är Kristianstads komun som har hand om leden sen, och dom verkar inte värdera leden. En 5-skälig vägkorsning, utan skylt som markerar rätt väg, en blindgångare ut i ett träsk med nästa markering gömd bakom en buske osv.
Mellan Timans och Rebetuaröds läger (21 km) finns det inga fler lägerplatser, annars brukar det vara 8-15 km mellan varje läger. Detta beror på att ett ställe brändes ner för flera år sedan. Ett nytt byggs kanske i framtiden i Abullaberga. För dem som vill ha korta dagspass är detta viktigt att veta.
Timans lägerplats var ruggit välutrustad, där fanns tom tändstickor. Rena Hilton i jämförelse.
Summering: Leden går genom vackra sträckor som är sköna att gå i, men ledmarkeringarna och underhållet av lederna är dåliga i Klippans, Röstånga och Kristianstads komuner.
