Passade på att filma på kajakmässan vid Sjöhistoriska idag.
Filmen finns på http://www.youtube.com/watch?v=Xpc_JfPfBhY
Thure
Filmen finns på http://www.youtube.com/watch?v=Xpc_JfPfBhY
Thure
Video kamraträddning
- Trådstartare thureb
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Är det verkligen en bra teknik att gå över räddarens fördäck? Högre att komma upp på, räddarens paddel i vägen, badaren ser ut att hålla väldigt nära stroppen på räddarens kapell (vad händer om man sliter av det i vågigare förhållanden?) och badarens fötter måste vifta väldigt högt och nära räddarens ansikte med höjd tyngdpunkt på räddarens kajak. Vill absolut inte påstå att jag är expert men det liknar inte det jag lärt och praktiserat
Går man över räddarens kajak kan han/hon kanta ner och vippa upp badaren och hjälpa denna upp.
Paddeln hade jag lagt mellan kajakerna. Men annars är nog det vanligaste att badaren går upp på eget akterdäck.
Frågan är
som jag ser det vilken metod som ger bäst balans och minst risk att den plurrade välter sin kajak, respektive kamratens kajak i samband med uppklavrandet.
Nån av er som praktiserat olika metoder och fått en favorit?
Olika kajakmodeller har olika problematik avseende däcktets styrka och form fram respektive bak, sittbrunnens utformning osv.
Min gamla käpphäst sittbrunnssäck tycker jag borde användas mer.
Hoppas diskussionen fortsätter.
Thure
som jag ser det vilken metod som ger bäst balans och minst risk att den plurrade välter sin kajak, respektive kamratens kajak i samband med uppklavrandet.
Nån av er som praktiserat olika metoder och fått en favorit?
Olika kajakmodeller har olika problematik avseende däcktets styrka och form fram respektive bak, sittbrunnens utformning osv.
Min gamla käpphäst sittbrunnssäck tycker jag borde användas mer.
Hoppas diskussionen fortsätter.
Thure
Båda varianterna har sina för och nackdelar.
Eget akterdäck är oftast lägre, mindre risk att sparka, klättra eller dra i hjälparen men det är svårare för räddaren att aktivt assistera uppgången. Om man i stället klättrar över räddares fördäck kan denne kanta kajaken och ta tag i flytväst el byxor och på så sätt hjälpa till och dra upp den nödställde. Med risk att man kommer för nära och drar omkull båda..
Jag håller en del säkerhetskurser i Malmö Kanotklubb och där har vi "över eget akterdäck" som första alternativet. Eftersom det är rätt mycket vi vill gå igenom på dessa kurser har vi valt en metod som alla får träna och alla ska känna till. Sen brukar vi snabbt gå igenom (mest för kännedom) några fler varianter som; på räddarens fördäck, mellan kajakerna och assisterad reentry. Och som avslutning brukar de även få prova på lite egna självräddningar också, för att se hur svårt det kan vara om man är ensam.
Det viktiga är att man tränar ofta, med den/de utrustning, kajaker, kompisar och förhållanden man paddlar i. Olika grejer passar olika människor vid olika tillfällen. Och det är alltid bra att ha några extra trick & varianter i bakfickan, som reserv om första försöket inte funkar.
När det gäller sittbrunnssäck så har jag på min egen kajak kombinerat fotstöd/skott och sits/skott just för att minimera vatten i sittbrunnen (och maximera lastutrymme..).
/ Ulf
Eget akterdäck är oftast lägre, mindre risk att sparka, klättra eller dra i hjälparen men det är svårare för räddaren att aktivt assistera uppgången. Om man i stället klättrar över räddares fördäck kan denne kanta kajaken och ta tag i flytväst el byxor och på så sätt hjälpa till och dra upp den nödställde. Med risk att man kommer för nära och drar omkull båda..
Jag håller en del säkerhetskurser i Malmö Kanotklubb och där har vi "över eget akterdäck" som första alternativet. Eftersom det är rätt mycket vi vill gå igenom på dessa kurser har vi valt en metod som alla får träna och alla ska känna till. Sen brukar vi snabbt gå igenom (mest för kännedom) några fler varianter som; på räddarens fördäck, mellan kajakerna och assisterad reentry. Och som avslutning brukar de även få prova på lite egna självräddningar också, för att se hur svårt det kan vara om man är ensam.
Det viktiga är att man tränar ofta, med den/de utrustning, kajaker, kompisar och förhållanden man paddlar i. Olika grejer passar olika människor vid olika tillfällen. Och det är alltid bra att ha några extra trick & varianter i bakfickan, som reserv om första försöket inte funkar.
När det gäller sittbrunnssäck så har jag på min egen kajak kombinerat fotstöd/skott och sits/skott just för att minimera vatten i sittbrunnen (och maximera lastutrymme..).
/ Ulf
tror nog Ulf avser badarens egna akterdäck. Annars är ögonkontakten svårlöst..
Av de metoder jag provat har jag funnit den där man hakar benet över sittbrunnssargen som den absolut smidigaste, kräver i princip ingen överkroppsstyrka.
Om simmaren ska i från höger sida: Ansiktet mot aktern, släng höger ben över sittbrunnsargen, räddaren kan luta simmarens kajak en smula mot denne om sargen är högt upp som på vissa kajakmodeller typ t.ex. VKV. Släng höger arm över akterdäck, greppa vänster grabblina.
Nu har man ett ben i brunnen och en hand tvärs kajaken. Krävs minimalt med arm/överkroppstyrka för att dra sig i nu, man "rinner" över sittbrunnsargen med hjälp av benstyrka. När båda benen är inne, vänder sig simmaren rätt på samma sätt som vanligt, mot räddaren, inte från. En annan fördel med metoden är att tyngpunkten är extremt låg, man behöver inte ens komma upp på sitt eget akterdäck med överkroppen.
Personligen gillar jag absolut inte att ha någon klättrande över mitt fördäck, speciellt inte om det går sjö. Tyngpunkten hamnar högt, man har ofta saker liggande på fördäck, kartor, kompass etc. och dessutom får man lätt ett par ben som fladdrar runt ansikte/huvud samtidigt som kajakerna far upp och ner i sjön.
Om simmaren ska i från höger sida: Ansiktet mot aktern, släng höger ben över sittbrunnsargen, räddaren kan luta simmarens kajak en smula mot denne om sargen är högt upp som på vissa kajakmodeller typ t.ex. VKV. Släng höger arm över akterdäck, greppa vänster grabblina.
Nu har man ett ben i brunnen och en hand tvärs kajaken. Krävs minimalt med arm/överkroppstyrka för att dra sig i nu, man "rinner" över sittbrunnsargen med hjälp av benstyrka. När båda benen är inne, vänder sig simmaren rätt på samma sätt som vanligt, mot räddaren, inte från. En annan fördel med metoden är att tyngpunkten är extremt låg, man behöver inte ens komma upp på sitt eget akterdäck med överkroppen.
Personligen gillar jag absolut inte att ha någon klättrande över mitt fördäck, speciellt inte om det går sjö. Tyngpunkten hamnar högt, man har ofta saker liggande på fördäck, kartor, kompass etc. och dessutom får man lätt ett par ben som fladdrar runt ansikte/huvud samtidigt som kajakerna far upp och ner i sjön.
Självräddning stor sittbrunn
Självräddning med motionskajak efterfrågades för ett tag sedan. SKK har krav på medlemmar som vill använda klubbens kajaker skall klara bl.a självräddning. Finns en filmsnutt hur det kan gå till.
http://www.kajak.org/SiteResources/data/MediaArchive/images/SKK_kajakprov_stor.wmv
Självräddning med motionskajak efterfrågades för ett tag sedan. SKK har krav på medlemmar som vill använda klubbens kajaker skall klara bl.a självräddning. Finns en filmsnutt hur det kan gå till.
http://www.kajak.org/SiteResources/data/MediaArchive/images/SKK_kajakprov_stor.wmv
Bättre grepp i sittbrunnssargen
Jag har alltid greppat i sittbrunnssargen. När det går sjö tror jag det är för sladdrigt att hålla i däckslinorna. När någon välter är det ju oftast skvalpigt eller sjö, och tömning av kajak kan vara ett onödigt riskmoment. Jag skulle i vilket fall inte dra upp kajaken över min sittbrunn, utan jucka ur en del och sedan ösa ur några liter innan kamraten tar sig upp på sitt eget akterdäck. Väl där går det att få ut några liter till med exempelvis en dricksflaska.
När det gäller säkerhet så kan jag verkligen rekommendera att testa i tuffa förhållanden. Det är en helt annan femma. I början av 90-talet tränade jag kopiösa mängder rollar och olika räddningsmetoder, och kände mig rätt trygg med det. Hade även rollat fullastad ute på Ålands Hav.
Vid ett tillfälle skulle jag och en kamrat träna rollar i Vråkarsundet i västlig hård bris. Vågorna var rätt stora, men problemet var vinden. Kajaken drev iväg så jag blev hängande helt fel under och hittade inte ytan. Vi testade då också stävräddning, vilket var extremt svårt och inget att rekommendera (i alla fall inte för glasfiberkajaker) Passa på nu när det blir varmt i en skön kuling!
Jag har alltid greppat i sittbrunnssargen. När det går sjö tror jag det är för sladdrigt att hålla i däckslinorna. När någon välter är det ju oftast skvalpigt eller sjö, och tömning av kajak kan vara ett onödigt riskmoment. Jag skulle i vilket fall inte dra upp kajaken över min sittbrunn, utan jucka ur en del och sedan ösa ur några liter innan kamraten tar sig upp på sitt eget akterdäck. Väl där går det att få ut några liter till med exempelvis en dricksflaska.
När det gäller säkerhet så kan jag verkligen rekommendera att testa i tuffa förhållanden. Det är en helt annan femma. I början av 90-talet tränade jag kopiösa mängder rollar och olika räddningsmetoder, och kände mig rätt trygg med det. Hade även rollat fullastad ute på Ålands Hav.
Vid ett tillfälle skulle jag och en kamrat träna rollar i Vråkarsundet i västlig hård bris. Vågorna var rätt stora, men problemet var vinden. Kajaken drev iväg så jag blev hängande helt fel under och hittade inte ytan. Vi testade då också stävräddning, vilket var extremt svårt och inget att rekommendera (i alla fall inte för glasfiberkajaker) Passa på nu när det blir varmt i en skön kuling!
Tänkte passa på att instämma i behovet att träna i rätt typ av väder för att veta vad som fungerar. Vi var ute förra veckan och hamnade i vågor som kom från havet, och som vände mot en stor pir och slog tillbaka (östersjön, och vind med samma riktning sedan ett dygn). Vi räknade med att piren skulle bli stökig, så vi gick en bra bit utanför piren, men uppenbarligen inte tillräckligt. Vågorna blev väldigt krabba. GPSen registrerade växlingar från minus 0 till plus 2 meter. Någonstans kring 2 meter vågor, men korta och från två håll, är troligt. En person föll i, och kamraträddning visade sig extremt svårt. Vi har tränat det förr, men aldrig i mer än någon meters vågor (14 sekundmeter, men inne i öresund, så det blir sällan så högt). Traditionell kamraträddning i de vågorna kändes tveksamt. Vi bogserade den tomma kajaken en bit bort för att det skulle vara mening att försöka. Det gav ett oväntat problem, personen i vattnet kunde under bogseringen inte hålla fast i kajaken som lyftes så högt och så starkt ur vågorna att det verkligen blev att "hänga" i kajaken. Eftersom det var en van simmare tog han en simtur till lugnare vågor. I kallt vatten har man sällan det sista alternativet, knappast ens det första.
Även i de mindre och längre vågorna krävdes det ett rejält grepp i sittbrunssargen. Att hålla i linorna istället för sittbrunnssargen hade ganska säkert blivit alldeles för sladdrigt.
--- Mats ---
