Vandringsstavar - klassiska eller moderna?

Alla dina invändningar och frågor är befogade. Jag var själv en stark förespråkare för en vältorkad björkslana tills för bara några år sedan. Jag håller absolut inte med smux när det gäller vadning. En slana som man kan luta sig emot med HELA sin kroppstyngd är avsevärt säkrare än två smala aluminiumrör som är ett par decimeter kortare än en vadarstav av björk.
https://www.utsidan.se/forum/attachment.php?attachmentid=27754&stc=1&d=1530681207
Ett vad likt detta skulle jag aldrig ge mig på med gåstavar, men ned en björkstav? Javisst.
Ett annat tillfälle när björkstaven vida överglänser gåstavarna är vid branta nerfarter. Att kunna skicka björkstaven "i förväg" för att kunna ta emot kroppstyngden har underlättat många branta nedstigningar.
Ändå märker du att jag skriver i imperfekt: Jag VAR en stark förespråkare...
Med stigande ålder och ökande knäproblem har jag upptäckt att jag orkar gå längre tid och därmed längre sträckor innan knäna säger stopp. Därför lämnar jag numera björkstaven hemma.

HåkanF

Ser ut som Tjågnårisjåhkå? Vadade själv där under liknande förutsättningar 2016 (förra året knatade vi över på en stadig snöbrygga så sent som 4/8!), och håller med att det är ett av de tuffare vaden pga inte minst kylan och kraften i vattnet (fick leta och testa ett tag innan vi hittade en bra plats att vada på). I vårt fall med stavar, och jag tycker faktiskt det går bra med de stavar jag har, fördelen med två stavar jämfört med en stav är att man alltid har tre punkter i botten innan varje förflyttnng. Vandringsstavar fungerar även till att lätt känna sig fram som känselspröt innan man tar nästa steg i speciellt glaciärjokkar med dåligt siktdjup.
Håller dock klart med om att man inte kan lägga samma tyngd på en modern vandringsstav som en kraftig björkslana. Samtidigt skulle jag inte vilja luta mig för kraftigt och förlita balansen på en björklslana i ett vad, då risken finns att en sten på botten ger sig och slanan snabbt tappar fästet...:(
 
Men är det värt priset? Stavar från Black Diamond ligger runt 500-1000 kr.

Det är alltid en personlig fråga, jag tycker i varje fall att mina stavar är värda sitt pris. Mest prisvärda 3-delade stavar från Black Diamond är BD Trail (finns även Trail Woman som har lite kortare max längd på 125cm) som verkar gå att hitta för drygt 500kr. Finns en lite billigare Trail Back, men den rekommenderar jag inte pga billigare handtag och oskön rem.
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Mest prisvärda 3-delade stavar från Black Diamond är BD Trail

Den som heter "trail ergo cork" har väldigt sköna handtag, med vadderade, mjuka handlovsremmar.

För att man ska utnyttja stavarnas fulla potential är det en fördel att dom sitter stadigt och skönt i handen. Symmetrin i balansen med två stavar vs en enda ger också stora fördelar.
 
Den som heter "trail ergo cork" har väldigt sköna handtag, med vadderade, mjuka handlovsremmar.

För att man ska utnyttja stavarnas fulla potential är det en fördel att dom sitter stadigt och skönt i handen. Symmetrin i balansen med två stavar vs en enda ger också stora fördelar.

Jag har Trail Ergo Cork och håller med om att greppen är sköna oavsett väder. De är dock lite dyrare än Trail och blir även lite längre ihopfällda pga de vinklade handtagen.
 
Har ett par Black Diamond Traverse, den längre varianten (105 - 155cm). De är väldigt stabila, klart i klass med björkslana och de har rejäla snäpplås (flicklock). Tvekar inte att lägga hela tyngden på dem. Har jobbat flera år med inventering i fält och har misshandlat stavarna rejält, bland annat brukar jag köra dem i backen för varje steg i blöt terräng för att kolla bärigheten. Tror att det egentligen är skidstavar och enda nackdelen med dem är att de går inte att fälla ihop så mycket (105cm).
 
Bambustav

Jag använder sedan flera år en bambustav, drygt 3 cm tjock och 180cm lång. Den är lättare (400g) än motsvarande trästav och minst lika stark. Införskaffas till lågt pris i välsorterade trädgårdsbutiker. En fördel med staven är att längden inte behöver justeras för olika terräng, uppför eller nedför. Bara att ta lite högre eller lägre grepp. Den vibrerar inte heller vid vad som teleskopstavar kan göra.
 
Jag har ett par björkstavar. På längre tur bägge liksom om det är besvärlig terräng. Enklare turer en.

Mina stavar är nästan lika långa som mig. De är dessutom krokiga. Med hjälp av det kan jag ha många olika grepp och olika längd på staven, jag kan alltid korrigera på väg att sätta ned staven. Just längden tycker jag att jag haft mest nytta av.

De största fördelarna för mig är att de är hållbara, förnybara, kan tälja tändved från dem, kan anpassa längden efter alla behov och utan fördröjning, överdelen kan hålla borta spindeltråd och buskar, tar mycket vikt och även snubbel och sned vikt, jag behöver inte vara rädd om dem även om jag haft dem så länge att de fått lite affektionsvärde... Jag kan säkert komma på nåt mer jag gillar med dem men det räcker kanske så.
Nackdelar är väl tyngden, den nästan eviga längden (20 mil asfalt/grus tog bort ca 2 cm trots rätt hård användning för att få upp farten), den lite udda stilen, och även om jag har många olika grepp och fattningar genom krokarna så har jag aldrig ett helt perfekt grepp (vilket å andra sidan passar mitt kynne).

Har aldrig provat gåstavar.
 
Jag tänker nog inte så mycket, utvecklingen har fått ge sig själv. När jag började med dagsturer i Schweiz 1988 fick jag - med dagspackning! - rätt ont i knäna av de långa nedstigningarna. På mitt första försk till en flerdagarstur, den s k Strada Alta i Leventinadagen (mest skog) snavade jag på en rot och föll raklång framåt, då började jag tälja stavar till turerna. Nånstans i trakten av Meiringen stötte jag för första gången på en vandrare med teleskopstav, vilket jag tycke såg praktiskt ut. Så jag började med en sådan; omsider, 1991, köpte jag på impuls ett par och märkte hur mycket fortare och smidigare jag tog mig utför. Men då var jag förstås ung, bara 47 år.

Någon längtan tillbaka till trästavar har jag aldrig haft. När jag gick i Jotunheimen kring min 50-årsdag i augusti 1994 var jag en av ytterst få som använde teleskopstavar (de andra var tyskar) - det var min första vandring utanför Alperna och jag ville pröva om kontinental utrusning funkade i de sydnorska fjällen. Stavarna väckte en hel del förundran och nyfikenhet. Sen länge har stavar nu slagit igenom även i fjällen.


Vad? Det som avbildas i majjens post skulle jag bara aldrig drömma om att försöka. Jag har en gång blivit tagen av Hjelledøla i Jotunheimen och det vill jag bara inte göra om.

På kontinentala turer vadar man ytterst sällan, mest är det isf stengång. En enda gång har jag gäckats, det var 2012 i Italien. Det hade regnat kopiöst och jag skulle korsa flera branta bäckar - de var svarta av jord som följt med. När jag vid ett vadställe stoppade stavarna i vattnet och de bara for iväg åt sidan förstod jag att det inte var något att pröva. Så det är en viktig användning av stavar, att bedöma strömmen och djupet i tänkta vad. Även på branta snöfält kan stavarna vara en hjälp att bedöma läget, och, förstås, en hjälp att ta sig över (eller upp eller ned).
 
Kommer man med trästav i dessa dagar väcker man inte sällan viss uppmärksamhet - det har jag fått erfara. I busstransport från Kiruna: bara jag med trästav. Alla andra: high-tech.

Är det Tolkiens/Peter Jacksons fel? Trästav påminner folk om Gandalf?
 
Det förefaller som om Black Diamond är det helt dominerande fabrikatet?

Kanske det. Men för en del år sedan gick det att få tag på stavar från Komperdell. Jag köpte ett par Komperdell Highlander Cork för 5-6 år sedan i en friluftsbutik i Malmö som inte längre finns kvar. Enda nackdelen med dem är att de har vridlåsning. De är med på alla mina fjällvandringar och det är länge sedan jag övergav trästaven. Håller i stort med om de synpunkter som smux anför. Enda gången jag skulle fundera över trästav är vid sådana där vad som majjen försöker skrämma oss med. ;) Men hittills har teleskopstavarna tagit mig över alla vatten i min väg som överhuvudtaget verkat vadbara.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips