Vandring & vadning med hund

[JonathanW]

Hej!

Min flickvän och jag vill ta med oss vår hund och vandra i Kebnekaise-området i mitten av augusti. Vi tänker sova i tält och vill gärna undvika de allra mest välbesökta färdvägarna. Vi har nu siktat in oss på att gå från Nikkaluokta upp genom Vistasdalen till Vistas, därefter till Sälka via Nallo. Från Sälka fortsätter vi sedan antingen längs kungsleden till Vakkotavare, alternativt till Sitasjaure via Hukejaure. Problemet som vi ser det är att det förekommer ett par vad på dessa sträckor. Frågan är hur djupa de är, och om en mellanstor hund klarar dem. Är det svårare (= djupt & strömt) vad klarar inte hunden dem, och då vågar jag nog inte heller gå med hunden i famnen utan möjlighet att balansera mot en vandringsstav.

Känner någon till dessa områden och vet hur det ser ut? Är det någon som har lite mer erfarenhet av vad med hund?

Jag vet att vattenstånden skiljer sig mycket mellan olika veckor och olika tider på dygnet, så jag förstår att det inte finns några enkla svar på en sån här fråga.

Hunden är i övrigt fjällvan, och har klarat ett antal vad. Dessa har dock varit i vatten med maximalt ett par decimeters djup, och inte alltför strömt.

Tack på förhand.

 

[nidob49]

Bör gå bra

Hej!

Jag har gått dessa sträckor flera gånger, med undantag för sträckan Hukejaur - Sitas.

Jag har aldrig haft några problem med vad på de rutter du vill gå. Samtliga är rätt beskedliga vid normalt vattenstånd. För min del betyder "beskedligt" att jag oftast inte ens behöver ta av mig kängorna.

I Vistasdalen är det spångat till stor del. Bro över jokken som kommer från Mårmasidan (kommer inte ihåg vad den heter, Vassjajåkk, kanske).

Broar över Vistasjokk, och Tjäktjajåkk osv.

Stuor Reaiddavaggi är lättgången. Vadet vid Nallostugan är grunt och brett.

Nej - det enda jag skulle oroa mig för är om hunden är "brorädd". En del broar svajar ju.

Men eftersom den är fjällvan har den väl gått över smala broar förr

God tur
Bert

 

[avslutad210712]

Gick för första gången med hund vid midsommar i år. Var väldigt rädd för broarna (ur hundens synpunkt alltså) men det var inget som helst problem utan det gick lättare över för honom än för mig eller min sambo. Då pratar jag om den vanliga typen av broar som är i norrbottensfjällen nuförtiden dvs gallerdurksförsedda hängbroar.

Däremot var det värre med vad när bäckarna var ordentligt strida och lite mer djupa (mindre än till knäna på mig) för hunden. Inte värre än att jag fick bära över honom några gånger och det gick bra. Kan dock tänka mig att det kan vara lite pirrigt om det är svårare vad (högre vatten och mera strömt).

Prövade att få honom att gå över övre bron i Kårsavagge och det tvärvägrade han och jag hade definitivt ingen lust att försöka bära över honom på den bron när han var alldeles stel. Om han hade varit stel hela tiden över hade det säkert gått bra men om han hade börjat sprattla mitt på bron med den vattenföring som var under bron så hade jag defintivt inte gillat det.