Vandring utmed Låddejåhkå?

Jag hittar ingen beskrivning på på denna tur så jag undrar om någon på forumet följt Låddejåhkå mellan Låddejåhkåstugan och Násasvágge alternativt Gouphervágge och kan ge en liten beskrivning över den sträckan för framtida vandringsfunderingar? Jag förutsätter att Låddejåhkå inte är vadbar så val av vandringssida i dalen mellan Máhttoajvve och Ráhpok styrs av start/slutpunkt inne i Sarek?
 
Hej.

Om du ska vada Låutakjokkå för att exempelvis gå upp genom Nasavagge, eller kommer därifrån kan du vada jokken vid mitt rödmarkerade streck. Längre ned är jokken dels stridare och sedan mycket djup(där den liksom slingar ut(meandrar). Nu är jag stor & stark och van att vada, så vadstället jag markerat funkar. Annars, kan du gå längre inåt dalen. Sedan blir det allt stenigare och jokken naturligtvis mindre…

KartaL.png


Om du nu går hela Kuopervagge så brukar man gå/hålla sig på den norra sidan, eftersom den är lite mer planare och inte så stenig. Stenig är den vid smalaste stället, just nedanför Kouper. Framöver sedan ’inåt’ Sarek är det gräs och mycket slätmark.

Själva området: Låutak där Kuopervagge mynnar ut är otroligt fint, bland det finaste och lugnaste i hela Sarek, Helt utan vandrare och fyllt av fåglar och öppet gräs. Det finns ute på slätten, märkliga ’raukar’ i sandsten som är sevärda. Likaså har platsen varit samlingsplats för samernas renar och det finns, kåtatomter, matgropar, ved-lådor i klippor, kallkällor, och Stalotomter och en massa saker att upptäcka här. Kartor om detta kan du få hos Attje- samemuseum i Jokkmokk.

Fågellivet, ja! Mycket olika arter. Sjöorre bland annat.

Sedan, om du ska nedåt Låddejokkastugorna i Padjelanta ska du gå på den norra sidan. Den södra är lite oginare i och med att det är en del biflöden och marken är blötare. Sjön Bårajure har ett biflöde och är knepig. Norra sidan är ’torrare’.

Ett annat utflyktstips är dalen inåt och upp mot fjället Kouper, går du inte upp på toppen rekommenderar jag dig att ändå gå in i dalen: Kuopervakkatj tills du kommer till glaciären Kuoperåjvåjekna (!!?)( Säkert felstavat) Där kan du blicka ned mot två helt turkosa små sjöar vid glaciärens front. Sevärt!

Det här är tyvärr nedskrivet i ett nafs. Det finns som sagt mycket att uppleva här.
 

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.
Tack Anders för din information, jo jag har gått Gouphervagge förut så känner den dalgången och håller med dig om att den dalgången är mycket fin. Min fundering var specifikt om en vandring utmed Låddejåhkå kan vara en ytterligare fin väg in mot Sarek?
Du rekommenderar norra sidan om dalen utmed Låddejåhkå ner mot stugorna för en eventuall vandring, i sig inte oväntat att den sidan är torrare pga mer solljus. Noterar att det även går ett renstängsel där som kanske är mindre mysigt att följa? Hur är terrängen, vill minnas att det är en del björkskog närmast Låddejåhkåstugorna när jag passerade där för massor av år sedan.
 
Renstängsel ingår i själva paketet, liksom. Men nu gör detta stängsel inte så mycket. Dessutom finns det två grindar har jag för mig. Jag vet heller inte om det är uppsatt och reglat, ibland går det att krypa under eller trixa sig igenom. På sensommaren är det ju uppe och fixat i och med kalvskiljningen.

Jag har för mig att det finns ett vadställe vid Rapokmalke, där jokken liksom grenar ut sig, alltså efter kröken. Där går det att komma över till andra sidan. Ser du att det går att ta sig över så får du väl zig-zacka’ Se det hela som ett äventyr, med problem som ska lösas, vandringen blir roligare så.

Du kan om du gitter och tagit dig över till södra sidan, ge dig upp på Mattåive (ett favoritfjäll) eller tälta vid foten. Sagolik utsikt mot Sarek& miljö. Du kan sedan följa den södra sidan ner till stugorna.

Det finns även en gammal kåta på södra kanten som du inte bör missa, sevärd även den. Har du tagit dig över på södra sidan kommer då missar du kanske kanjonen till jokken som är mest sevärd ifrån norra sidan. Det går heller inte att vada jokken efter kröken vid Rapokmalke den är nu väldigt strid.

Gällande vaden då:
Sikta på renvaktarstugorna vid Låvdevaratj, det är liksom en ås där, som man går ganska dikt på sjön med. Jag tror inte direkt det är något som du behöver oroa dig över. Använd sunt förnuft.

Med vänlig hälsning.
 
@Anders_sthlm
Mahttoajvve favoritfjäll- är det utsikten eller ngt mer?
Har du gått söder om fjället, ner mot Miellädnobron? Funderar på om den sträckan kan lösa årets tur. (Får en deja vu-har jag frågat om detta förut möjligen ;) )
 
Jaha.?!.Ok. Jo, jag har många favoritfjäll. Men jag slogs en gång av hur fantastiskt ’grön’ Mattåive tedde sig när jag såg det för första gången. Fjället såg väldigt ’exotiskt ut’ med sin totalt gröna dräkt. Sedan har jag sett det i olika riktningar. Det är ett småtrevligt fjäll, som lever i skuggan av sin mer berömda granne Alatjåkkå, vilket ju är berömt för sin extremt fina utsikt.

Men, lyssna här: Om du går söder om Mattåive kan du besöka den heliga samiska kallkällan som ligger i Mattåives sydsluttning. Den ligger på en myr intill den stora grusavlagringen som liksom ses ha rasat ned ifrån fjällets sydsluttning. Där finns också en märklig hög rullstensås som ligger vid Mielätnos norra strand. Åsen som är drygt en kilometer i längd vetter direkt ner i jokken och har en höjd på drygt 60 meter. Mielätno betyder ju ’nipälven’ dessutom. Axel Hamberg ansåg åsen vara en av Sareks märkvärdigheter. Tyvärr, är den bortglömd idag, som så mycket annat i dessa trakter.

Nu vet jag inte direkt hur du nu önskade gå. Vada Mielätno bör man nog inte göra i varje fall inte i det nedre loppet här. Det är här en kraftig jokk, söder om Mattåive. Jag har märkt ut källan och åsen. Hur du vill gå är upp till dig. Går du söder om fjället(på norra stranden) kommer du ju fram till bron innan stugorna, innan bron där finns det rika blomsterängar och mycket sofistikerade tältplatser för vandrare med lite högre krav. Tälta inte för nära jokken bara då den är högljudd.

källa och ås.png


med vänlig hälsning.
 
Jaha.?!.Ok. Jo, jag har många favoritfjäll. Men jag slogs en gång av hur fantastiskt ’grön’ Mattåive tedde sig när jag såg det för första gången. Fjället såg väldigt ’exotiskt ut’ med sin totalt gröna dräkt. Sedan har jag sett det i olika riktningar. Det är ett småtrevligt fjäll, som lever i skuggan av sin mer berömda granne Alatjåkkå, vilket ju är berömt för sin extremt fina utsikt.

Men, lyssna här: Om du går söder om Mattåive kan du besöka den heliga samiska kallkällan som ligger i Mattåives sydsluttning. Den ligger på en myr intill den stora grusavlagringen som liksom ses ha rasat ned ifrån fjällets sydsluttning. Där finns också en märklig hög rullstensås som ligger vid Mielätnos norra strand. Åsen som är drygt en kilometer i längd vetter direkt ner i jokken och har en höjd på drygt 60 meter. Mielätno betyder ju ’nipälven’ dessutom. Axel Hamberg ansåg åsen vara en av Sareks märkvärdigheter. Tyvärr, är den bortglömd idag, som så mycket annat i dessa trakter.

Nu vet jag inte direkt hur du nu önskade gå. Vada Mielätno bör man nog inte göra i varje fall inte i det nedre loppet här. Det är här en kraftig jokk, söder om Mattåive. Jag har märkt ut källan och åsen. Hur du vill gå är upp till dig. Går du söder om fjället(på norra stranden) kommer du ju fram till bron innan stugorna, innan bron där finns det rika blomsterängar och mycket sofistikerade tältplatser för vandrare med lite högre krav. Tälta inte för nära jokken bara då den är högljudd.

Visa bilaga 47079

med vänlig hälsning.
Tack för fina tips !!
Prel plan är att komma fr Nasasvagge, runda Unna Båravarasj och Mahttoajvvejavrasj (norr om) och sen gå mot o följa Majttoajvves sydsida bort till bron över Miellädno. Nejnej, inte vada;)
Sofistikerade tältplatser låter helt i min smak och med denna rutt passerar vi ju rullstensåsen också.
Och ursäkta @smux för lätt deviation från ursprungsfrågan.
 
Senast ändrad:
Och ursäkta @smux för lätt deviation från ursprungsfrågan.
Inte alls, jättebra frågor och bra tips från Anders som jag med nyfikenhet och intresse tar tacksamt till mig. Även om vandrat en del i dessa trakter tidigare genom åren är just det här området mellan de stora dalarna i Sarek och Padjelantaleden outforskad terräng för mig, och tydligen för många andra också då jag hittar lite information om området varför Anders tips är mycket uppskattade.
 
Jag fick ett svar i Padjelantagruppen på Facebook som är intressant. (Beskriver även vägen ända fram till den tveksamma bron över Miellädno nära kapellet):
We hiked there at the end of August last year from west to east. From the bridge over the Millätno, it is practical to follow the path a good distance up the slope, or—approaching from the other side—not to descend as far, but to turn east at approximately 700 meters elevation. If you stay a bit higher up on the slope, you can avoid most of the bushes, which makes the walking quite manageable. Still, there are a few willow areas to pass through. We descended very far into Lássájågåsj. It’s a steep, rocky gully and difficult to cross on wet rocks when it rains.
The canyon of the Millätno about 2 km before the Renvaktstugan is very beautiful. The dunes shortly before that are also impressive. We then continued north along the Millätno.
We were able to avoid almost all of the willows just after the Renvaktstugan by walking directly along the river. At times it was a bit scary right next to the steep bank. After that, the walking was quite manageable again until the dense willow thicket before point 740. You do find reindeer or moose trails now and then, but it's still exhausting. The final stretch to the bridge is easy again.
The bridge looks the same as it has for over 30 years — sometimes worse, sometimes better. When we were there in 1988, it was already an adventure. Last year it was manageable.

Clas Grundsten also wrote about this route last year.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips