Vandring i andra halvan av september - hur snabbt blir det mörkt :) ?
- Trådstartare flindvl
- Start datum
Runt höstdagjämningen, då är det lika lång dag som natt överallt på jorden. Jag var i Vålådalen runt den tiden för några år sen, lite tidigare än ni tänker dock, tror det var mer i mitten av september. Första men förhoppningsvis inte sista gången jag har tältvandrat i fjällen på hösten. Jag hade inga problem med mörkret alls. Jag slog läger vid 18-tiden och sen var det skymning ganska länge. Nu är det ju extremt lättgånget där så därför blev det inte så sena kvällar, gick ca 22 km om dagen. Ingen snö var det heller, lite puder på topparna någon morgon bara. Enda skillnaden är att man får vara beredd med ficklampa för eventuella nattliga utflykter och kanske inte ha den allra svalaste sommarsovsäcken. Vålådalen ligger ju rätt mycket längre söderut, så det kanske inte går att jämföra vädermässigt, men mörkermässigt borde det alltså vara rätt lika just vid den tiden.
Senast ändrad:
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
BEGIN sidospår: Min sista fullt genomförda fjälltur i Norge var i juli 2014 (berättelse finns på huthyfs.com). En etapp började 6 på morgonen och inom 6 timmar var jag vid Upsete. Alldeles för tidigt att bryta, och med få möjligheter de närmsta timmarna. Jag övervann mina tvivel och gick fem-sex timmar till. Vid 18-tiden var tälet uppe, hygienen avklarad och alltså matdags. Som ofta på vandring knöt jag mig vid 20, så i stort sett fylldes hela min vakna tid med morgonbestyr, vandring, lägerbestyr. Måste erkänna att jag till skillnad från många här vill ägna några timmar åt att bara vara framme, njuta av, och utforska platsen (kolla min bild i Finse-tråden). Det hör förstås till saken att jag med tiden blev aningen långsam, speciellt utför.
När jag började med stugturer i bl a Dolomiterna siktade jag i allmänhet på en effektiv etapplängd av 7 rätt raska timmar. Då började etappen inte före 8, eftersom frukost serverades 7. Jag anlände till nästa stuga kanske vid 16-tiden, vilket besparade mig en del trängsel. Middag serverades OJMR kl 19.
Månaden därpå gick jag min enda sensommartur i Pyreneerna, och min näst längsta sensommartur öht, 14 dagar (jag fyllde 70 på den turen). Där fick jag dra ut på det hela, och ta långa pauser, inför mitt sista läger, eftersom tältet inte får resas före 19 i PNP. Mörkt blev det förstås inte, men jag noterade att solen vid det laget (den 1/9) skymdes av bergstopparna. END sidospår.
När jag började med stugturer i bl a Dolomiterna siktade jag i allmänhet på en effektiv etapplängd av 7 rätt raska timmar. Då började etappen inte före 8, eftersom frukost serverades 7. Jag anlände till nästa stuga kanske vid 16-tiden, vilket besparade mig en del trängsel. Middag serverades OJMR kl 19.
Månaden därpå gick jag min enda sensommartur i Pyreneerna, och min näst längsta sensommartur öht, 14 dagar (jag fyllde 70 på den turen). Där fick jag dra ut på det hela, och ta långa pauser, inför mitt sista läger, eftersom tältet inte får resas före 19 i PNP. Mörkt blev det förstås inte, men jag noterade att solen vid det laget (den 1/9) skymdes av bergstopparna. END sidospår.
Stugtur på hösten innebär att man riskerar att inte hitta stugan om man överraskas av mörkret. Talar av egen erfarenhet...
I det läget är det inte dumt med en bra pannlampa och GPS. Jag är annars kartfundamentalist, men har det väl mörknat (och mulet/regn) och man befinner sig i fjällen så är det klippt.
Det som räddade oss första kvällen var reflexerna på vinterledsstolparna. Andra kvällen hände samma sak (upprepning är all inlärnings moder), och då hittade vi till slut fram vid 11-tiden mer eller mindre av ren tur.
I det läget är det inte dumt med en bra pannlampa och GPS. Jag är annars kartfundamentalist, men har det väl mörknat (och mulet/regn) och man befinner sig i fjällen så är det klippt.
Det som räddade oss första kvällen var reflexerna på vinterledsstolparna. Andra kvällen hände samma sak (upprepning är all inlärnings moder), och då hittade vi till slut fram vid 11-tiden mer eller mindre av ren tur.
Stugturen kan ju inte bero på att man inte hittar stugan pga mörkret. Den största orsaken måste ändå bero på dålig eller obefintlig planering. Om man vet avståndet till stugan så bör man också kunna beräkna den ungefärliga gångtiden. Oförutsedda händelser eller olyckor kan dock hända.
/LasseÅ
Man kan kalla det "dålig" planering eller "ambitiös" planering. Budskapet var väl egentligen att en GPS kan förtjäna sin plats i packningen.
Och detta visar att den här tråden är väldigt relevant eftersom mörkerfaktorn är så viktig när man planerar en tur. Man ska inte bli överraskad av att det blir mörkt en viss tid. På vinterfjället glömmer man inte att ta med det i planeringen, men kanske lätt att inte tänka på om man går på hösten och är van vid sommaren.
Har ni sett? https://www.forsvarsmakten.se/sitea...dokumentfiler/handbocker/h-stabstj-g-2016.pdf sidan 91-
Den stora skillnaden mot att vandra på sommaren och på hösten är inte bara tiden solen går upp och ner, utan just att tiden från att solen går ner till att det blir riktigt mörkt är mycket kortare på hösten. Det kräver lite mer planering av tider för läger eller ankomst till stuga mm, då marginalen är kort från dagsljus till kolsvart mörker.
