vandra med 7-åring

[hrungnir]

Min dotter älskar att göra precis allt som jag håller på med och nu vill hon gärna följa med ut och tälta.

Jag vill gärna överföra "mitt arv" till min dotter då vi i långt bak i släkten alltid varit "nära" naturen. Så jag tycker att det är helt okej att hon hänger med nästa sommar.

Finns det någon bra och trevlig sträcka på skåneleden som lämpar sig speciellt för barn? Jag har ett stort fiskeintresse men tänkte att på de första turerna så ska vi nog inte koncentrera oss på att fiska, utan vandring och natur ska bli det första vi börjar med, fiskar gör vi ändå hemmavid.



Tänkte på ett par saker som kan vara bra:
1. hennes packning kommer inte vara för tung, hon kommer bära sin sovsäck + liggunderlag.

2. När det gäller toa så har tjejer en tendens att tycka det är äcklig att skita i skog osv så jag tänkte att man kan ju ta en fyrkantingspan som får plats i hennes ryggsäck, när hon behöver göra nr2 så sätter man ner en plastpåse i spannen så hamnar detta i påsen och spannen är ren ocj fin till nästa gång. Jag vill ju inte att hon ska tappa intresset på första vandringen.

3. tält eller tarp? fördelen med tält är att man kan slå upp det utan att hitta den perfekta platsen med träd osv, men häftigare upplevelsen med hängmatta och tarp (regnskydd), men då måste man hitta minst 3 träd som vi kan fästa hängmattorna i.


VV kom med tips, jag har hela vintern på mig att planera detta... vandringen kommer ske någongång efter Juli 2006 då har hon blivit 7.

 

[Staffan Andersson]

Finns det inte en risk att du förstärker eventuella äckelkänslor inför nr 2 genom att införa diverse toapryttlar? Låt henne skita aú naturelle istället så avdramatiserar du det.

 

[mnd]

Inte för lättvandrat

Jag har vandat mycket med mina barn, som nu är 10 och 7, ända sen jag bar dom på ryggen. Du har rätt att när barnet kan klara av att bära sovsäcken själv, då är man klar att ta steget till tältvandring.

Ungar älskar utmaninger: en stenig stig, lite klipphällar att klättra på, en bäck att vada. Så leta inte upp det lättaste avsnittet av leden. En skogsväg kan varar väldig tråkig att traska fram för ett barn. Hellre lite hårdare etapper, som da måste bli kortare. Lederna vid Verkån är bra med Vantalängan som en fin övernattning och skogen och Brösarps backar som två helt olika landskap.

Ett annat tips är att låta barnet bära godiset och ha ansvar för utdelingen av det. Då får barnet inflytande på pauserna coh lär sig hushålla med provianten. Om man ända går i civiliserat land som Skåne kan det ju också vara bra att nå fram till en glasskiosk.

Barn klarar mer än man tror. Dom första 500 m är hårdast, sen infinner lunken sig och barnet traskar på. Det gällar bara att lita på sin ägen värdering av att barnet klarar av det här, så man inte gör barnet oroligt genom att säga "Det är kanske för långt, vi måste vila."

Jag har läst att barn tycker om att gå lite bakom den vuxna, så att dom ser hele personen och inte ska gå och titta uppåt. Om det nu är sant vet jag inte, men i alle fall går barn ofta längre bak i deras eget tempo. Stressa inte barnet med att säga kom nu då och förvänta att ni ska gå sida vid sida. Bara du anpassar ditt tempo och inte försvinnar framöver kan det vara bra att gå så.

 

[cykelstina]

Har lärt mig tumregeln att barns packning ska väga max 1/5 av deras egen vikt.
Om hon är 7 kan hon läsa lite. Ge henne en kopia av kartan och kompass så kan hon följa med var ni går. Tycker hon det är kul kan hon få leda en del. Jag nattnavigerade Loftahammar-Västervik med båten när jag var 8-10 år (med Pappa bakom axeln).
Ta gärna en sträckning med lite dramatisk natur. Vår 5-åring gillar att gå uppför, nedför och vada (med hjälp och mycker pauser), men av raka grusvägar får han så fruktansvärt ont i benen att han måste bli buren.
Varför inte bo i fast vindskydd? Har bott med sonen i några trevliga längs Skåneleden.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Apropå toa så kan ju en variant vara en liten spann/hink eller liknande, med lämplig diameter, där man skär bort bottnen. Lättare att bära och packa. Plastpåsen inuti precis som du beskrev. Eller skrapa ett katthåll under hinken.
Tjejer brukar ju vara vana vid att huka sig när de gör sina behov, så det mentala steget kanske är kortare än man kan tro. Men du är säkert den som bäst kan bedöma hur stort motståndet mot au naturelle-bajsning är.

Har själv en kille som fyller 7 nästa år. Vi har tältat en del. Jag vill nog gärna tro att barnen upplever en större trygghet i tält, med väggar runt om. Men jag misstänker att det beror på att jag gör det. Numera är jag tarpfantast, men under många år kunde jag då och då känna behovet (på längre vandringar) att "gå in och stänga dörren om sig". Som regel när väder, vind och terräng var jobbiga.

Det är nog så att det som får barnen att känna sig trygga är: a) att föräldrarna är där b) att föräldrarna känner sig trygga.

Jörgen