Vada Rapaätno

[Charlotte_LL]

Hej!

Sommarens tur i Sarek går in i planeringsstadiet. Härligt! Det blir den 6:e i ordningen, och återbesök i Rapadalen. Grovplanen är att gå från Salto ner till Sito och sedan vika av före Aktse och skråa ner i Rapadalen. Det har vi inte gjort tidigare. Sedan när jag en liten dröm att se om det går att vada Rapaätno, och vandra ut i Sarvesvagge som är en av mina favoritställen.

Efter många turer i fjällen är jag medveten om riskerna vid vad, och knepiga vad, så alla förmaningar och pekpinnar har jag redan gett mig själv. Men om jag skulle pröva, ni som har vadat över, när och ungefär var någonstans gick ni (alla vid Tielma eller också ågonannastans?), och hur var detta vad "upplevelsemässigt" jämfört med andra ni gjorde på vägen dit, t ex de större jokkarna i Rapadalen?

Försöker kalibrera om detta ska höra till turen ens som "möjlihet" eller om jag ska skippa det helt och hållet. Bra att vara mentalt rätt inställd från början.

Stort tack på förhand!
Charlotte

 

[Bandersson]

Själv har jag gjort det en gång och så här i efterhand tycker jag det var dumdristigt. Vadet genomfördes nedanför holmen, precis "som man ska göra". Problemet var att man inte såg botten och hade man väl börjat vada var strömmen så stark att det aldrig skulle ha gått att vända eller backa tillbaka. Vi hade väntat över natten fram till klockan 4 på morgonen då vattnet hade sjunkit någon decimeter. Detta räckte för att vi skulle ta oss över, men det visste vi inte när vi klev ner i strömmen. Jag kan inte se det på annat sätt än att en vadning av rapaälven är en ren chansning.

Detta var kanske en pekpinne som du inte vill ha, men vadet är mycket speciellt. Du frågar "hur var detta vad "upplevelsemässigt" jämfört med andra ni gjorde på vägen dit, t ex de större jokkarna i Rapadalen?" Något svårare vad har jag aldrig gjort - exempelvis vadet intill Litnokkanalen var ingenting jämfört med Telmavadet http://www.utsidan.se/blogs/bees/index.htm?skip=5. När vi väl hade kommit över var "lyckan" och adrenalinhalten på en sådan nivå att vi gick rakt igenom hela Rapadalen till platån intill Skierfe. Tokigt det också men vad gör man inte när man har överlevt. Men, men... om man "vet" att vattennivån är extremt låg så är det kanske inga problem?

 

[fowwe]

Precis som Bandersson har jag delade känslor inför att rekommendera Tielmavadet. Jag har också använt det en gång. Det där med adrenalinnivån och glädjen över att ha klarat det är på pricken - så kände vi det också. En aning dumdristigt var det även för oss, men vi hade en 30 meter lång lina som säkring så vi hade nog klarat att hala in om någon hade fallit. Tror jag.

Som Bandersson skriver kan Tielmavadet knappast jämföras med något annat vad. Kommer man nätt och jämnt över de andra jokkarna i Rapadalen kan man vara säker på att Tielmavadet är ovadbar - eller näst intill. Om det däremot är allmänt låga vattennivåer, då kan det gå. Man kan ju lägga märke till hur det är vid de jokkar man passerar på väg dit. I juni 2010 passerade jag Tielmavadet. Då var det lågt vatten, det hade gått att vada ganska enkelt. Jag gjorde dessutom ett test att vada Rahpajåhkå drygt 1½ km uppströms Tielmavadet - det gick utmärkt den gången. I början av juli 2011 passerade jag Tielma igen. Då var den monstruös och vadning var fullständigt otänkbart. Det är ju mycket stora glaciärjokkar som förser Rahpajåhkå med vatten.

Men du har vadat förr, du vet vad det handlar om. Jokkarna ni går över dagarna före ger en fingervisning om de aktuella vattennivåerna, och när ni väl står där får ni göra en bedömning för stunden. Man kan aldrig veta särskilt långt i förväg om det kommer att gå eller inte.

En detalj i frågan är det här med stav. Själv går jag numera med två lätta stavar, så som de flesta väl gör. Om jag har bedömt att jag överhuvudtaget klarar av att vada på ett visst ställe, då har det gått att genomföra det med de moderna stavarna. Men när det gäller just Tielma är jag inte lika säker. Kanske en kraftig trästav av traditionell modell skulle öka möjligheten att komma över på ett säkert sätt. Jag vet faktiskt inte.

Här är länken till en artikel jag skrev en gång där man kan se hur det ser ut vid vadet:
http://www.utsidan.se/cldoc/en-kvallspromenad-runt-laddebakte-i-sarek_16022.htm

/Hans

 

[Bandersson]

En liten kommentar till Fowwes svar.

Även om det är relativt lågt vatten i exempelvis Sarvesjåkken betyder det inte att det är lågt vatten i Rapaälven. Om vädret är mycket varmt kan avsmältningen från glaciärerna vara avsevärd och höja vattenståndet i älven. Precis så var det när jag vadade och det var därför vi väntade över natten.
Vadningen tycker jag ska göras med en riktigt lång och rejäl stav. Jag tror att det skulle vara lite farligt att lägga över tyngden på en stav som är nedströms (om man går med två stavar).

 

[edgepal]

När det gäller svåra vad brukar jag tänka på vad jag vinner om jag klarar vadet - och på vad jag troligen förlorar om jag inte klarar det. Då tycker jag att vågskålarna är enklare att bedömma.

Situationen jag befinner mig i måste avgöra vinsten. När det gäller vad jag kan förlora är alltid i slutändan - mitt liv.

Thomas

 

[OBD]

En liten kommentar till Fowwes svar.

Även om ...........................................................................................................................................................
Vadningen tycker jag ska göras med en riktigt lång och rejäl stav. Jag tror att det skulle vara lite farligt att lägga över tyngden på en stav som är nedströms (om man går med två stavar).

Jag går numera, som även Fowwe, med två stavar. Men inte går jag med en stav nedströms, såvida det inte är väldigt grunt och litet ström. Jag går sidledes, med båda stavarna uppströms.
Har provat att ha stavarna i längsta läget och satt ihop dem med två spännband och på så sett fått en stav som är relativt stadig. Har frångått det, och tycker faktiskt att det går bättre med fyra stödpunkter än tre. Kan dock tänka mig att det i vissa fall kan kännas säkrare med en lång och rejäl stav, t.ex. djupt och starkt strömmande vatten. Sådana vad undviker jag då jag oftast går ensam. Går då hellre omvägar även om det tar tid.

 

[fowwe]

Har provat att ha stavarna i längsta läget och satt ihop dem med två spännband och på så sett fått en stav som är relativt stadig. Har frångått det, och tycker faktiskt att det går bättre med fyra stödpunkter än tre. Kan dock tänka mig att det i vissa fall kan kännas säkrare med en lång och rejäl stav, t.ex. djupt och starkt strömmande vatten. Sådana vad undviker jag då jag oftast går ensam. Går då hellre omvägar även om det tar tid.

Jag gjorde också på detta sätt några gånger (band ihop stavarna), men jag slutade också. Det här med fyra stödpunkter fungerar mycket bra för det mesta, men vid djupa vad med stark ström är det svårt att styra stavarna dit man vill ha dem. De dras lätt med av strömmen. Man får ha tålamod och mycket is i magen.

Vidare får man inte vara nervös och rädd för att falla (för då ökar risken att man gör det). De lätta stavarna klarar inte en persons hela tyngd. Jag har dem huvudsakligen som balanshjälp. En trästav är på detta sätt säkrare, tror jag.

 

[Bandersson]

Nja.. en trästav må vara men en bambustav ska det vara:

Dock behöver man inte borra hål i staven, den är lätt nog ändå. Hålen finns där för att den kommer från en hemkonstruerad voljär. Staven är helt outslitlig.

 

[JMel]

Gå dit och kolla

Det behöver inte vara särskilt besvärligt även om det ibland är helt omöjligt. Hittade nedanstående:

http://www.youtube.com/watch?v=FsqoP1PGz2g

http://www.youtube.com/watch?NR=1&v=cAWLehrtBew&feature=endscreen

http://www.youtube.com/watch?v=Ts_3TUr02IA

bild http://www.fjallsidan.nu/images/expeditions/sarek2006/day05_01_big.jpg


bild http://www.utsidan.se/forum/showthread.php?t=65837&page=2


Ju kortare man är desto besvärligare.
Prova hemma att simma på rygg med ryggsäcken.
En lina kan öka säkerheten.
En fördel är att det knappast är en fors som man slår ihjäl sig i.

Gå och känn er för.
God tur.